30 oktober 2012

Åter hemma

Nu är jag hemma efter mycket bra 22 dagar i Bangkok, Indien och Pakistan. Tack kära ni som följt med mig – i förbön. När jag nu summerar ser jag mycket som händer i församlingar, i familjer och i samhället. De 7 ledareseminarierna jag hade var mest positiva. Ledarna växer! Och … många av dem (inte alla) har en stor iver att nå ut till nya områden … där man tränar andra som tränar andra, som .....

På söndag kväll hade vi ett möte i "Tält Kolonin". Där bor förföljda kristna, bara i tält och utan elström. (DAGEN 29e aug 2012 kallade den för: skogen. Det är mycket träd och buskage där. Jag och Anders H. var där i fjol) Först när jag tog kort med blixt såg jag hur många som var där ... i mörkret. Vi har nu ett litet projekt där som uppmuntra föräldrarna att sända sina barn till skola.

Sista kvällen hade vi ett möte i en stadsdel av Islamabad. Detta var en av pionjärförsamlingarna. Man samlades under öppen himmel. Jag stortrivs när evangelium når in i nya stadsdelar.
Nu får jag "landa" och ….. summera vidare. Ingvar

29 oktober 2012

En helg i Pakistan


Under denna helg (Dag 18-19-20) har det hänt mycket trevligt. Många samlingar och .… helt underbara människor. Inte minst idag med flera välbesökta Gudstjänster, deltog via Skype i en missionsgudstjänsts i Kvarnsveden, lunch med landet enda kristna kvinnliga riksdagsman, samling med 21 skolbarn och samling i Tent Coloni. Jag måste åter säga: Helt underbara människor. Detta säger jag inte för jag är blind eller omvärldsfrånvänd. Har nu bara en dag kvar innan jag återvänder hem till Anna. Ingvar

Ps. I Tent Colony fanns ingen El, även då elledningarna går över deras huvuden.

26 oktober 2012

En trygg plats


Ikväll är jag vid Trädet(kort o gott för Tree of Life Ministry)men så ofta  befinner vi oss vid en andra 'träpålen' symbolen för Jesu fullbordade verk på korset.
Vi har precis avslutat en lektion som påminde oss om sanningen att vår smärta, våra pina, våra sår har också de en plats i Jesu fullbordade verk.
Idag när jag var stilla i förberedelse så fick jag en bild av hur det kunde ha sett ut när ungarna tryckte på runt Jesus och lärjungarna ville jaga bort dem. Jesus såg vad som höll på att ske och sa till dom att inte förbjuda barnen att komma nära.
Jag berättade om bilden för gruppen, med en förklaring att Jesus är en trygg person att komma till när man är sårbar, och att Han väntar på att ta emot de smärtor och skam som vi fortfarande håller fast vid.
En av kvinnorna bryter in och säger : Waow... när vi lovsjöng såg jag Jesus omringad av barn och hans vita kläder var täckta med röda strimmor.
Far är så god när han talar så tydligt till sina barn, för det skapar tro och förtröstan. Den här gruppen av kvinnor håller på att förvandlas mitt framför våra ögon, och det är en sådan glädje att se dom växa.
Kram
Anna

I rätt tid

Klockan 19:00 fanns ingen där, men närmare 21:00 var kyrkan full. Vi hade toppen gudstjänst ….. i rätt tid. Ingvar

25 oktober 2012

Från Land till Land

Sitter just nu här i Faisalabad, Pakistan och väntar på att pastorer och ledare skall komma till en ledarsamling. Det är vanligt att klockslag inte respekteras. Men de som kommit i tid, är trevliga och ger mig mycket inspiration. Snart börjar vi, i rätt tid.


Dag 15 var jag i Delhi på styrelsemöte för Mongoliet. Skype fungerade perfekt i 2 timmar. Vi var 7-8 personer från 4-5 länder som tog beslut om arbetet i Mongoliet. JCS har framåtanda och är på rätt väg.

På eftermiddagen besökte jag en annan församlingsrörelse och deras arbete i Delhi. Värdefullt att också se vad andra gör.

Mina besök till EFICOR lyfter alltid. Också detta under dag16. Vi har nu inget projekt med dem men ….. de säger gång på gång att gemenskapen med EFK är mer värdefull för dem än pengar. De håller helt med om att: 

Mission är mer än pengar
Mission behöver mer pengar.

På kvällen fick jag vänta 5 timmar på flyget till Lahore. Idag (dag 17) är jag här i Faisalabad och har olika samlingar. Pakistanare är mycket trevligare och fredliga i verkligheten, än var TV påstår. Men jag är också försiktig.

Ett är säkert, vi är med i en församlings och missionsrörelse som är på väg framåt även om vi då och då möter svårigheter. Ger inte Pakistanarna upp - har jag ingen anledning att ge upp.

Och .... nu är det snart "rätt" tid att starta ledarsamlingen. Ingvar

23 oktober 2012

Ganges uppströms

Jag forstätter min resa uppströms Ganges.

Indienbesöken för mig innebär alltid att besöka Lepraprojektet. Jag mötte (dag 12) Sanjeev som gör en fantastisk insats. Det syns att han ger hela sitt liv till dessa leprasjuka, som ingen vlli ha med att göra. Jag får också stort medlidande när jag ser hur fruktansvärt leprasjuka har det.

Söndagen (dag 13): Jag måste säga jag har hjärta-till-hjärta kontakt med Masihi Kalisiya medlemmarna i G-pur. Det är lätt att tala till dem. På eftermiddagen talade jag också till en församling, mest ungdomar från Nagaland, som hade en Talent Show.

På kvällen tog jag nattåget till Delhi.

I morse (dag 14) tog jag Metro och kom till ett center och ….. woow där satt 14-16 ledare och väntade på undervisning. Några hade kommet från 25 mil bort.

”Folk vill ha bra ledarskap” och .... ledare vill "svara upp" till detta. På eftermiddagen kom 10 talet ungdomar, som också ville ha bibelundervisning.

Det är nu festival–årsid i Indien med mycket ljus och hög musik. Måste nu sova och vakan tidigt. I morgon bitti skall jag vara med på ett styrelsemöte i Mongoliet via Skype. Hoppas Internet linjen fungerar bra.

Bra att bönelinjen fungerar. Och det gör den, det förstår jag. Ingvar

20 oktober 2012

En annan typ av vardag.


Igår kväll, 'the highlight of the week' veckans höjdpunkt med våra 5 deltagare. De har blivit som hemma i vår miljö på Livets Träd och kommer in och är allmänt fnittriga och uppåt.
Idag undervisar Ooy om korset som den plats där vi får bekänna och lämna våra bördor. Mitt i undervisningen slutar luftkonditioneringen att fungera. Och resten av undervisningen svettas vi igenom.
 När vi går ner för fikat innan smågrupperna, säger deras chaufför som har kört dem till oss och väntar på att köra dem hem igen(för att de ska vara trygga), att någon har kört rakt in i hans bil. Ingen är skadad men plåtskador blev det på den andres fordon.
Idag ska Phil(svärsonen)åka tillbaka till Kambodja, han har varit här sedan i måndags. Gör lite ärenden för honom först på morgonen. Tar MCn för att köpa kaffe bönor och rågmjöl som står på Mariams önskelista. Sen tar jag en tur till marknaden för att köpa grönsaker till lunch, har bjudit vår ''adopterade'' 80åriga missionär på lunch, hon får sällan annars ett hemlagat mål. 
Jag lyckas låsa mig ute i köket. Har aldrig låst de dörrarna på 12 år vi bott i detta hus….hmmm.
Tack o lov fanns nyckelknippan till husets alla dörrar på rätt sida.
Nu har jag skickat iväg Phil till flygplatsen och jag sitter här och väntar på en äldre pastorsfru som vill ha förbönssamtal. 
Kram på er
Anna

Tack ni som stöder oss!

                                 
Oj Oj va mycket man vill berätta. Och framföra till alla ni som stöder arbetet i Asien. Jag skulle kunna skriva ett långt kapitel varje dag.

När jag är ute på resor brottas jag alltid mellan hur mycket jag skall:
1. Deltaga i projekten
2. Göra administration
3. Skriva Information
4. Göra Member Care
Jag skulle vilja göra 100% av alla fyra.

Dag 9. Samtal hela dagen om utveckling av projekten, speciellt de som hjälper familjer/barn. 
Dag 10.Ledarkurs med 25 talet lokala ledare/pastorer. Man blir så överlycklig att ge till dessa vad man själv har upplevt från Gud, därför att man vet de kommer att ge det vidare, kanske redan nu på söndag.
Idag, Dag 11, har jag jobbat med både 1,2,3 och 4. Ibland är det bra att ha lite marginal-dagar, så man också kan bara vara i projekten. Inte alltid måste stressa mellan allt man måste göra.

Och att få tid för Member Care (Medlemsomsorg) är viktigt. Många nationella jobbar hårt och verkligen behöver någon att prata med. Jag stortrivs med att lyssna till de Nationella. Skulle kunna jobba heltid bara med Nr 4. Och alla är mycket tacksamma för det stöd ni ger. Ingvar

17 oktober 2012

Lite av min vardag


Ibland undrar man hur man ska kunna förklara sin vardag, speciellt för den som aldrig varit med oss härute. Det är väl kanske därför vi har den här blog'en.

Ingvar har nu varit hemifrån i 8 dagar. Jag har klarar det bra, mest för att man har haft fullt upp. Men också för att jag tror det är många av er som ber för oss.
Men när det går många dagar sätter längtan in. Att inte ha den där lilla stunden på morgonen över morgon kaffet, då vi delar något ord tillsammans, ber för dagen, för familjen och vanligtvis för de olika människor runt omkring oss. Att inte kunna bolla tankar och funderingar och planer eller dela glädje ämnen och man samlar på sig en hel del på 3 veckor. 
Om några dagar är det 40 år sedan vi förlovade oss. Visst är det NÅD!

Igår var en så'n där ovanlig dag. Men ovanliga dagar är vanliga, som vi brukar säga, ingen dag här är den andra lik. 
Ooy och jag satt och finputsade på lite planering för 2 månader framöver. Hur fördelar vi vår tid och våra resurser. Det har kommit flera förfrågningar om hjälp, från församlingar, individer och andra organisationer. Då gäller det att prioritera enligt det vi känner stämmer med vår vision. 

Resten av förmiddagen spenderade jag tid i förberedelser för helgens undervisnings pass. När jag satt där med bibeln uppslagen i Hebree brevet kapitel 6 så börjar tårarna flöda och man känner Guds hjärtesorg över dem som en gång har smakat på både kraften och sötman i en nära relation med Jesus men har valt bort den. Eller vänt honom ryggen. Man liksom ser far stå där och vänta på att barnet ska vända sig om och springa tillbaka in i hans famn. O att vi bara kunde fatta den nåden som flödar så konstant ut i från Hans hjärta.

En av våra nya medarbetare hade kärleks bekymmer och så funkar man i mentor-rollen en stund.
Och när vi sitter där tror vi att det plötsligt regnar, och hon säger vad konstigt det regnade samma tid igår.  Men upptäcker att det är grannens vattentank som läcker och det rinner in i vårat lilla kök.

Ryktet kom för en gång skull med goda nyheter. De gamla damerna i en församling var förvånade av förvandlingen som skett i de unga kvinnornas liv som vi jobbar med på fredag-kvällar. Det gör mig väldigt glad och tacksam, jag vet ju att vi inte kan fixa till det i människors trasiga liv, men Gud kan och våra underbara teamare får vara redskap i en process som ofta är tuff. 

På kvällen ringde jag för att uppmuntra en väninna(80år) som har mycket smärtor i sin kropp och var allmänt ledsen pga av att hennes syster drabbats av en hjärnblödning. Plötsligt mitt i samtalet börjar hon gap skratta. Jag vet inte vad jag gjort. Hon skrattar så att jag nästan blir orolig att hon ska ramla av stolen. ''Du sitter väl ner ordentligt'? Min fråga gör att hon skrattar ännu mer. 
Rent medicinskt vet vi idag att skratt gör gott för både kroppen och själen. Så jag ber: Gud ge henne gärna en ordentlig dos och du får gärna hela benen i hennes kropp när du ändå håller på. Efter 15 minuters skratt måste jag lägga på.  

Det här med att leva är ju faktiskt rätt spännande, speciellt när man får vandra vid sidan av en som är så fantastisk. Jesus.

Tja, det här var lite av min vardag. 
Kram på er/ Anna

16 oktober 2012

Att resa

Resor har sina plus och minus. En del saker blir man van med, andra känns alltid nya och osäkra. Ett är säkert och det är att man behöver tålamod och tid.

DAG 6. Taxi genom Kolkata till den nya församlingen i stadsdelen Behala som Pionjärarbetaren Subhas har startat. 80 personer deltog. På em bil till Howrah.

DAG 7. Tågresan från Kolkata till Varanasi var en helt vanlig tågresa i Indien. Jag sov gott och …… kunde på morgonen jobba ett par timmar på flera E-Mail. På kvällen resa genom Varanasi till olika samlingar.

Inför Dag 8. Resa till Gorakhpur.

Trevligt att resa med Jonas F. Man lär sig mycket från varandra under resor.

Men en sak är säker: Våra nationella syskon i Asien måste resa mycket varje dag. Det är inte ovanligt att man reser 2-3 timmar på morgonen till jobbet och 2-3 timmar hem efter jobbet. Detta i trånga bussar utan AC. Jag undrar ibland hur orkar de?

Viktigt att kyrkan hamnar nära folket, så man inte också på söndag måste åka långt med hela familen. Ingvar

14 oktober 2012

Dag 5. Träna tränare


Idag har vi fått träna ett 35 tal unga och nya samhälls och församlings ledare. Känns bra att undervisa de som kan ta emot för sin egen del, men detta är helt underbart: Att undervisa de som också går ut och undervisar andra. Ingvar

12 oktober 2012

Dag 4. Vilken skillnad!

Idag har jag mött många barn från samma bakgrund; Järnvägsbarn. Men de har olika förutsättningar. En del lever fortfarande i riskzonen och jag är snäll när jag säger att de är ”mer vilda än tama”.



En del har bejakat att komma ut ur riskzonen. De sjöng och dansade så jag fick tårar i ögonen. Det finns hopp även för järnvägsbarn. Ingvar

Dag 3. Guds rike växer

Att besöka nya församlingar är med det bästa jag vet. Jag njöt av hela mitt hjärta att idag tala till dessa människor och se hur en by utanför Kolkata har format ett Samhälls-lärande-centre och en församling. Båda har sin rätta platser - mitt i byn. De hjälpte varandra och ….. längtade efter Guds närvaro och frid.

En av de mest ivriga att lyssna var tjejen i gult. Hon var runt 15 år men hade bara gått i skola 4 år för hennes pappa var alkoholist. Här behövs det glada budskapets hela budskap. Och det började synas, men mycket återstår. Ingvar




11 oktober 2012

Dag 2. En studiedag för ledare

Vissa folkslag älskar att studera. Den Indisk kultur har gamla rötter som befrämjar mycket hög vetenskaplig standard. Det påstås att för att genomföra en offerrit enligt vedisk tradition måste man till exempel ha kunskaper i astronomi och astrologi samt i matematik. Den indiska filosofin har en bred pluralistisk förståelse, som berikar studier. Indier är ivriga studenter.

De kommer gärna till ett seminarier och …. vill ha vidareutbildning. Ger du dem ett kompendium eller en bok, kan du vara säker på att de läser den och …… kommer att predika från den nästa söndag.

Idag har jag haft idag här i Kolkata en dag kring Ledarutbildning i församling och samhälle. Ingen av de 30 som deltog somnade. Föresten det vet jag inte för några kunde jag inte se. De satt i ett annat rum. Ingvar

09 oktober 2012

Dag 1.(Bangkok) Trevliga "höga" ledare

Idag stannade jag till här i Bangkok för att gå till Arbetsdepartementet (Labour Department) och till Pakistans Ambassad. Jag kände idel glädje att träffa dessa stora chefer.

Jag har sedan jag var 25 år ”sprungit ”på ministerierna för olika tillstånd och signaturer, många gånger med ett bultande hjärta för dessa stora chefer. Men när jag tänker tillbaka så kan jag summera: De är ju trevliga. De är ju också människor.

Chefen på Labour sa idag: ”Jag känner igen er sedan 15 år”. Och hon sken som solen. Konsul på Pakistan Ambassaden lämnade mig själv passet med visum i och önskade mig allt gott i Pakistan och sa: ”Har du några problem i Pakistan. Så ring mig”. Han var mycket trevlig. Woow.

Visst skall vi visa respektera för överheten och vara visa, men att var full av rädsla och ”litenhet” inför dem hjälper oss inte.

Gud välsigne de som är ledare i samhället.

Så hade Mattias H, Christian G och jag lunch tillsammans. Trevligt. Nu måste jag förberedda mig för pastorsdagar i morgon i Kolkata. Jag vill denna resa välsigna och hjälpa de som är församlingsledare i Indien. Ingvar

07 oktober 2012

Konsten att vara nöjd och vilja utveckla ... samtidigt.

Det är verkligen en konst att leva där man är och inte bli hemmablind, samtidigt som man har drömmar och visioner för förändring och utveckling. Igår la brorschan LarsEvert ut på FB många fina höstbilder från Värmland. Tack. Jag njöt och började saknade den svenska hösten. Men samtidigt ….. tittade jag ut genom fönstret här i Chiang Mai och började se allt vackert ….. också här hemma.

Det är en svår paradox att vara nöjd, samtidigt som man är ”hungrig” efter något bättre.

Om 2 dagar åker jag till Kolkata. Jag skall 20 dagar delta i arbetet i Indien och i Pakistan. Kan jag även där se det fina och ändå jobba till 100% på att se förändringar? Då behöver jag 3 saker, även i Calcutta:

a) Va själv närvarande och tacksam.
b) Jobba med (och under) de nationella.
c) Inbjuda Guds närvaro, tilltal och handlande i allt och över allt.

Följ med mig till Indien och Pakistan via denna blogg. Jag kommer att skriva korta inlägg under resan. Ingvar

03 oktober 2012

Nytt rundbrev

Klicka här  för att öppna och läsa vårt senaste Sida-vid-Sida brev. 
Tacksam om ni skriver ut det till dem som inte har tillgång till dator, men som ber för oss.

Hoppas det finns lite matnyttigt i detta brev …. för själen och för anden. Ingvar & Anna