Vi människor lyfter antingen upp andra eller trycka ner andra. Vi upp-muntrar eller ner-muntrar varandra. Upp-skattar eller ner-värdera. Vi tror ofta (som Svenskar) att vi kan agera neutralt, men att neutral-muntra andra, det går inte.
Jag samtalade med en person härom dagen och vi hade ett sakligt och bra samtal. Inget bråk eller meningsskiljaktighet. Men efteråt blev jag så ner-muntrad. Jag bara kände mig som en värdelös 65 plus-are.
Vad gjorde jag. Jo:
1. Jag delade min situation med min älskade hustru. Att låsa in sig, är inte lösningen. Då växer mörkret.
2. Jag förlät medvetet personen och bad: "Herre förlåt xxxx för han vet inte vad han gör".
3. Jag tackade Gud att uppmuntran är starkare än att göra någon deppig. Ljuset i mig är starkare än det andliga mörkret som vill komma in och styra.
4. Jag välsignade andra i min närhet. Jag kan inte stoppa någon som försöka ner-muntra mig, (även om de fortsätter hela livet) men, jag kan välsigna och upp-muntra och välsigna andra, hela livet. Då är jag på rätt väg.
5. Jag sätter på en lovsång. Den lyfter alltid.
Tappa inte modet. Bli uppmuntrad och uppmuntra andra. Tar de inte emot, uppmuntra någon annan i din närhet.
Annas predikan i söndags ... var verkligen uppmuntrande. Klicka här så kan du också bli uppmuntrad.
Kolla här och du får mer info på vår engelska Blogg.
Ha en bra vecka.... och uppmuntra mååååånga.
Ingvar (Fred)
