Sista dagen i Mongoliet, för denna gången

Igår hade jag en bra dag med MMCs ledare i Erednet. De är på frammars och … tänk var mycket ”Mongolian Mission Centre” betytt för Mongoliet och många länder häromkring. De är verkligen tända på att nå ut med Guds evangelium.

Jag kom med nattåg tillbaka till UB i morse och har tillbringat dagen med UB United. Detta är ett fotbollsprojekt som växer, med omkring 70 barn & ungdomar. När jag var med dem idag fylldes jag av glädje vad detta projektet betyder. De flesta av dem har det enorm jobbigt där hemma, men i detta projekt trivs de. Det syntes. De har motot: Allting är möjligt. Några nyckelord de jobbar på är: Karaktär – relationer – teamarbete. Och jag ser tydligt att de växer i dessa värderingar. De är också duktiga fotbollsspelare och vinner olika turneringar.

En av ledarna är pastor i en församling så …… minst 12 av dem har nu börjat gå till gudstjänsterna på söndagarna.

Jag lämnar Mongoliet i morgon förmiddag mycket glad ..... men ..... trött. Ingvar

Snö och mission hör ihop - bara det är varmt där inne.

Detta är första dagen som missionär i Asien, som jag varit med om snö. Det känns konstigt eftersom vi jobbat i varma länder 39 år.

Men det är, som i Sverige, varmt och gott inomhus. Där är också varmt, gott och öppet därinne i deras hjärtan. Jag har idag haft en bra dagen med Förskolan Rainbow:

Och med pastorn och ledarna i Jesu Församling.

  

Så idag har jag lärt mig att snö och mission hör ihop, bara det är varmt där inne. Ingvar

Vem kommer jag att möta idag?

Igår morse kom jag till Erdenet med tåg tillsammans med Patrick. Jag bor nu, dessa 4 dagar hos Patrick & April. Trevligt. Inte bara därför att Patrick är från Törn. April är ½ Tjörnbo (född i USA) och de jobbar med UMU.

Att jobba med olika människor (både utlänningar och nationella) där vi kompletterar varandra, är givande. Idag skall jag tala i en kyrka, 5 mil från Erdenet. Känns inspirerande. Jag skall inte predika om Hälparen kommer men om En Öppen Himmel.

Den lille killen förra söndagen … fastnade på min näthinna. Söndagshälsningar från Yttre Mongoliet. Ingvar

Till jordens .......

Jag har med mig boken ”Till jordens yttersta gräns” hit till Mongoliet. Den handlar om vad som hände för 20 år sedan när 2 EFK-are började arbeta här. Boken ger en stor dos av pionjär arbetar inspiration.

Idag mötte jag en av huvudpersonerna i boken: Bayera och hon har nu, med sin man, startat en församling här i UB. Också mötte jag Engsol som studerat i Mariannelund i Sverige.

Jag påminns idag om att missionsarbetet går vidare (får bäraktighet) på 2 sätt:

a) Det man startat och de man tränat går vidare på samma sätt. De nationella kan ta över och driva det vidare.

b) Det man startat läggs ner, men de man tränat går vidare i andra sammanhang eller startar något annat, mer nationellt. 

Jag lovade Bayeraa att nästa år jag kommer besöka deras kyrka.

Nu skall boken översättas till Mongoliska. Orsaken är att många kristna i Mongoler har kallelse till missionstjänst och boken inspirerar också dem att bli pionjärarbetare till onådda områden i och utanför Mongoliet. 

I morgon har vi först JCSs årsmöte och sedan på kväll åker jag med Patrick H. till Erdenet. Boken säger: Dit och tillbaka igen. Ingvar

Vi lever i Asien.....

Om jag vore ny här skulle man haft många tillfällen varje dag att bli irriterad, frustrerad kanske till och med arg, för att saker inte fungerar som min hemkultur eller enligt mina referensramar. Men man lär sig att leva med ett leende på läpparna, ett stort frågetecken i tanken och med en bön i min ande: Gud Hjälp mig!

Jag började dagen med att köpa en sugpropp- för en toalett som inte fungerat på en vecka, och en soptunna för centret för att hunderna sliter sönder soppåsarna som inte hämtas av sophämtarna när de ska. När jag levererat åker jag hem för att jobba hemifrån, för luftkondiionering har kolapsat på centret och hjärnan går i slow motion i hettan vi har just nu. Vid halv 5-tiden åker jag till centrat för att vänta in en kvinna som vill ha hjälp . Ett storm väder drar in, strömmen går och klockan hinner bli nästan 7 innan jag får reda på att de står och väntar utanför min grind hemma. Jag stänger ner centrat och försöker gissa mig till vilka strömbrytare som behöver knäppas av. Ösregnet har slutat (tack o lov) och medan jag kör vår MC hemåt ropar jag på ‘‘stor nåd’‘. Jag hade precis läst en artikel om Great Grace, och kände att det är precis vad jag behöver. 

Och förresten det gick bra att vara både fysisk och andlig rörmokare och för bådadera behövdes Great Grace!   

Kram Anna

Söndag i Bayanhongor.

Gudstjänsten idag här i Bayanhongor var mycket uppmuntrande. Tidigare möttes man i en Geer, men nu är församlingen över 200 och man möts i en ”vanlig” byggnad. Alla åldrar stortrivdes, det såg man tydligt. Jag låter några bilder tala.

I eftermiddag besökte vi en plats utanför Bayanhongor. Där fanns jordbruk före kommunismens fall, men under 20 år har man inte odlat något…. förrän i år. De hade plöjt och skulle nu sätta upp staket så inte djuren skulle äta upp alla goda grödor. Det var lätt att tala till dessa människor.  

När jag summerar dagen så ser jag att vad helst man gör i kärlek till Gud och till människor i församling och i samhället, så ser man tydligt att en inre livskvalitet och hopp vaknar upp och växer. Ingvar

64 mil utan ett träd

Efter 9½ timmars bilfärd såg jag det första trädet. Inte ett enda träd på 64 mil. Otroligt för oss svenskar, med all skog omkring oss. Men så har jag också idag åkt, inte så långt från Gobiöknen.

Efter en dag när jag bara sett torra trädlösa vidder, delvis snöbetäckta, det snöade också lite idag, så sjunger det inom mig om vatten, levande vatten, frisk vatten, källor och strömmar. Täck va viktigt det är med friskt vatten. Och .... det gäller också mongolerna i Mongoliet. Ingvar