Streams of Grace församlings team samling varje tisdag förmiddag är en guldgruva. En plats där vi tillber Gud länge, tills vi känner att nu kan vi ta oss an böne bördor och processa tillsammans vad församlingen står i, förändringar och behov. Vi lyfter också de som behöver extra stöd eller förbön. Idag väger landet också tungt på våra hjärtan. Detaljer som jag inte kan skriva här.
Idag delade pastor Boy att han är mycket bekymrad över den ekonomiska situationen i landet. Rapporter om affärer, restauranger, gästhus och andra företag stänger speciellt i turiststäderna.
Ubon är ju inte en turist stad och det är både positivt och negativt. Men många i Laos och Ubon jobbar i turistindustrin i Bangkok och vid havet. I och med att fattigdomen var ett faktum innan Covid-19 så blir det nu allt mer påtagligt/synligt runt omkring oss.
Idag när jag fick höra om de nya översvämningarna i västra och centrala delarna av Thailand tänkte jag tillbaka på när vi kom nya till Bangladesh 1974. Då hade landet drabbats av den ena katastrofen efter den andra. Frihetskriget, den stora cyklonen, sedan torka och missväxt. Det ena efter det andra. Och svälten var ett faktum.
Här i isaan var vi väldigt drabbade av översvämning för precis ett år sedan. Några månader efter började Covid 19 och massor av människor från Isaan förlorade sina inkomster. En del blev fast i Bkk och andra städer andra kom hem.
Så här går samtalen i samhället: Det är bättre vi går tillbaka till att bruka jorden. Och jag säger att troligtvis har de rätt. Kanske detta kan vara vändningen att man stannar hemma hos sin familj och lever av jorden. Men det finns baksidor mitt i detta, och det är familjerna som inte har råd att ha sina barn i skolan.
Idag fick jag nyheten om en av våra vänner. Sonen (duktig student) till 2 välutbildade föräldrar fick sluta plugga pga av att han måste hjälpa till med inkomster. Pappan i sitt yrke hade förlorat sina klienter pga av svek. Pengarna räcker inte. Men det kan man inte se på utsidan.
Boy berättade att andra föräldrar pratar om att de börjat späda ut mjölken till sina barn…. Det här låter inte som Thailand 2020. Men så är det.
CHILD SAFE ger också till barnfamiljer i riskzonen.
Jag frågade idag vad vi har kvar i Foodbanken och vi tackade Gud för en gåva på 1000 Bt. Vi köper in mjölk för det. Idag köpte jag 2 säckar ris (2 x 40kg) 2400 bt för att ge till dem som ingen mat har.
Vi har vetat att det värsta inte var över bara för att Thailand inte är så drabbat av Covid 19 sjuka, men landet är fortfarande officiellt stängt.
Vi ber om kreativitet och ide rikedom hur man kan utöka sina inkomster. Intresset är stort för bakandet.
Och nu ska vi få igång odling på den mark som tillhör det hus Ingvar och jag hyr. Denna trädgård är till för att stimulera kreativitet i församlingen och i samhället runt oss.
Nu är den röjd, har legat obrukad i många år, vilket vi tror är bra. Bed gärna för fortsättningen.
Det här initiativet är bara lydnads och tros steg. Precis som det mesta vi har gjort sedan vi kom till Ubon. (Men egentligen är det så att det är så vi levt hela vårt liv som familj).
Bed gärna. Ge gärna.
Varmt tack till er som redan är med och stöder både Child Safe Communities och Sida-vid-Sida.
Kram Anna
