31 juli 2011

Behovsbaserat ... går det?

När jag besöker länder, som nu, försöker jag delta i alla projekten så mycket jag kan. Jag sätta mig in i hur gräsrötterna, de marginaliserade, har det. Men också medelklassen och även hur de rika har det? Att kunna se allas livsförutsättningar berikar och man kan då få ”nycklar” hur man från olika samhällsgrupper bäst kan hjälpa varandra. Tillsammans når vi längre.

Att ha en behovsbaserad verksamhet är bra men …… när behoven är för stora så behövs fler ”grundstenar”. Idag har jag besökt Lepra projektet i Tamkuhi Road. Deras omedelbara behov är att få stopp på infektioner, speciellt i fötterna och i händerna, som förorsakats av brist på känsel. Jag ser att det också finns känslobaserad verksamhet. Kanske också kunskapsbaserad, trosbaserad, nöjesbaserad....etc.

Hur som helst…. så är livet för många runt om här, som vi arbetar bland, så dramatiskt att även lite hjälp hjälper. Men det bäst är att man försöker ta itu med rotproblemen. Då växer hoppet bäst. Jag lägger in några bilder på ansikten och fötter som jag sett idag. Ingvar

28 juli 2011

Annan årstid..... annat sinnelag

Det var länge sedan jag reste i norra Indien, på regnperioden. Vanligtvis är jag här okt - nov. Och jag måste säga det är annorlunda. Folk är i annan sinnestämning och jag måste ha med detta i min tankevärld. Och när jag tänker efter så är det ju också i Sverige stor skillnad att möta människor under våra olika årstider.

Men, det är lärorikt att också gå sida vid sida med människor när det är klibbigt, lerigt och regnigt. Jag kan uppmuntra dig att göra din nästa missionsresa i juli månad. Jag märker att folk har annan hastighet nu i juli och ….. det är lätt att samtala om vikiga saker. Också det som är jobbigt.
En sak är säker. Att resa i juli tar på krafterna. Jag måste nu lägga mig för att få en god natts sömn, innan vi i morgon skall jobba vidare. God natt önskar Ingvar i Indien.

25 juli 2011

Söndagar ......

............ på missionsfälten är trevligt. Att va med de kristna i tillbedjan och inför Guds ord ……. det är höjdpunkter. De är ivriga att höra Guds Ord. Då ser man verkligen vad Guds rike är. Man möter många ny och gamla vänner, ivriga att bli aktiva och engagerade i tjänst. En trevligt återseende var Joshua (Michael & Beautys son) från Bangladesh. Han studerar nu i Kolkata. Med åren möter man många som man på olika sätt välsignat, kanske för länge sedan. Spännande tanke: Troligtvis möter jag åter de jag nu betjänar detta besök i Indien. Ingvar

23 juli 2011

Är dessa hopplösa fall?

Igår och idag har Jonas och jag varit med järnvägsbarnen i Kolkata. Jag känner inte till några människor på denna jord, som har så dåliga förutsättningar, som dessa barn. Projektet har bra kontakt med barnen på och runt perrongerna, men ….. vilket liv de lever! Jag såg denna kille sitta och sniffa, men när jag kom närmare gömde han trasan. Han var märkbart påverkad.





Sedan många år tillbaka har jag en princip att inte ge upp med människor. Ingen är ett hopplöst fall. Men efter 2 dagar på 2 järnvägsstationer och en slum i Kolkata börjar jag undrar om jag skall ändra min princip?

Men, så kommer jag till skolan i slummen och till Centrat. Där möter jag barn från samma dåliga bakgrund, men dessa är fulla av härligt liv. Och hopp.

När jag ikväll summera dessa 2 dagar är jag djupt berör och ….. funderar på många saker. Men jag tar åter beslutet att fortsätta med min princip: Ingen människa är ett hopplöst fall. Ingvar

21 juli 2011

På väg med Far och Jonas.

Jonas F. och jag sitter i Bangkok och skall åka vidare till Kolkata. Alltid känner jag mig liten på väg till ett nytt uppdrag. Anna skrev igår: Far tar hand om mig och PS 139:5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand. Det behöver också jag de kommande 14 dagarna. Att resa till folkmassan i Indien och utföra ett uppdrag är en stor utmaning. Jag känner tydligt att det är för stort. Enda lösningen är att inte tappar bort att jag också är ett barn beroende av min Far.

Jonas F. och jag skall denna resa speciellt koncentrera oss på att undersöka: Hur jobbar EFK bäst med utsatta barn? På återhörande från Indien. Ingvar

20 juli 2011

Så här mellan gröttuggorna

Trötta tankar snurrade i mitt huvud idag. Men plötsligt mitt i morgonduschen ramlade sanningen ner: Far tar hand om mig. I alla strävan och försök att vara duktig och mogen i alla mina beslut och i allt arbete, är det lätt att tappa bort att jag är barn och Gud är min Far. Orden att Far tar hand om mig blev en härlig dusch från himlen. Och när jag tuggar på orden så här mellan gröt tuggorna, visst är svenskan härlig i detta fallet, ta hand om, man kan se Fars händer omsluta sitt barn enligt PS 139:5 Du omsluter mig på alla sidor och håller mig i din hand.
Kram på er.
Anna

19 juli 2011

Första dagen på denna arbetsperioden.

Efter man varit på en plats blir "landningssträckan" och "startsträckan" kortare. Jag kom igår till Chiang Mai och …… allt känns både vant och nytt. Kan inte förklara hur det är att, på samma gång, komma tillbaka till Chiang Mai och komma framåt till Chiang Mai.




Lägenheten har varit uthyrd ”i andra hand” och ….. den stod och väntade på mig, perfekt i ordning. Allt är på sin ”rätta” plats efter 14 månader. Woow. Helt underbart.

Historia spelas upp för mig. Jag gick runt och såg tavlor och annat som vittnar om allt som hänt. Oj oj, oj, vad mycket i Guds rike man varit med om.
Framtiden står för dörren. Jag kan inte låta bli att entusiasmeras av en spännande framtid. Jag säger det inte av slentrian eller för att vara hurtig. På våra utresedagar på Götabro i juni bad vi för ett nytt par som skall till RCA. Då kom Guds Ande och bönen blev: ”Gud hjälp dem att jobba med det gamla och med det nya; samtidigt. Bönen jag bad för dem blev också en bön för mig själv. Mycket fint som hänt skall fortsätta, men samtidigt står mycket nytt för dörren.

>>>Det gamla får inte hindra det nya.

>>>Och det nya får inte hindra det gamla.


Det finns plats för båda och dessa båda kan komplettera varandra. Amen!

Mellan 21 juli - 3 augusti skall Jonas F och jag till Indien. Följ med via bloggen.
Nutid. Well …. det är nu monsun med regn och klibbigt väder. Och även om jag saknar Anna och känner mig trött, kan jag inte upphöra att tycka att: Mission öppnar upp och blir en bro till Liv ..... också här. Ingvar

17 juli 2011

Att mötas och skiljas är livets gång….

Härom morgonen ramlade denna strof ner i mitt hjärta och jag anade att det var ett ord för en ny säsong. Trodde först att den relaterade till alla förberedelser vi står i inför ett avslut här i Sverige och Ingvars stundande återresa till Asien. Så kom jag till jobbet och stod mitt uppe i avsked av människor man vårdat i varje dag under hela året- detta blir ju också en relation. ”Att mötas och skiljas…” kom som en ny våg att surfa på. Men liksom alla vågor, lägger den sig så småningom och livet blir mer normalt igen.
Idag åker Ingvar till Thailand. Han kör igång lite före mig. Jag blir hemma för att vänta in ett nytt barnbarn och det är NÅD. En blandning av att möta det nya och avsked av olika slag, ja det är verkligen livets gång. Känslor av både sorg och glädje finns i på denna vågen, sådant är livet, och klippan Kristus är det som håller att stå på, mycket bättre än en surfbräda.
Kram på er!
Anna

11 juli 2011

Avskiljning & Språket

Idag har Anna och jag avskiljs på Betel på Klädesholmen till en ny missionsperiod. 1973 var den 1:a avskiljningen. Men denna (den 8:e) kändes också mycket bra. För oss är dessa högtidsstunder guld värda. När tuffa tag kommer på missionsfältet, är det livsviktigt att veta att detta inte är någon egen idé, utan en Guds plan, vi är utsända av församlingen och vi står i Guds & församlingens tjänst.



Vi missionärer måste alltid jobba med a) att kommunicerar med rätt språk. Vi lär oss språk, även om det är tufft, eller vi får hjälp av tolkar. b) att kommunicera med kärlek till folket. Älskar vi inte våra nya och annorlunda medmänniskor kan vi inte kommunicera… … även om vi talar deras språk.

Detta gäller oss i Sverige också. Jag har funderat på varför alla (som jag mött) trivs på Torpkonferensen. Visst möter man där många fina människor och får lyssna till bra talare. Talarna och sångare på Torp har ett klart och tydligt bibliskt budskap men …… vad jag tycker mig se och höra är att de talar folkets språk. Inte skall vi svära, för det är att tala med den onde. Ibland, i Sverige, har jag på tungan att fråga de som svär: Hur känns det att ha djävulen i sig?

Jag tror vi alla behöver gå en språkskola, inte minst vi kristna. Livet i Gud kan kommuniceras, så folk har en möjlighet att förstå. Att tala ett religiöst språk, fungerar inte. Nu gäller det att kommunicera Livet, så folk förstår, både här i Sverige och i andra länder. Det är en utmaning för oss som ….. kan ha det tufft med nya språk. Ingvar

05 juli 2011

Rekommendationer att fundera på.

Intressant … mitt i sommarn, och inför ny utresa om några dagar. Jag har inte studerat detta i detalj och jag vet inte än vad EFK säger officiellt, men ….. dokumentet från Bangkok är intressant. http://www.worldevangelicals.org/pdf/1106Christian_Witness_in_a_Multi-Religious_World.pdf Detta börjar med:

Mission belongs to the very being of the church. Proclaiming the word of God and witnessing to the world is essential for every Christian. At the same time, it is necessary to do so according to gospel principles, with full respect and love for all human beings.

Håkan A. skrev om Missionens etiska kod i DAGEN http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=267176 ”Varje människa har rätt att själv välja och fritt propagera för sin övertygelse. Den kristna kyrkans uppdrag är att missionera. Utan mission, ingen kyrka.” Läs mer i: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=267622

Jag gillar tonen: Studera detta och gör era egna riktlinjer: The purpose of this document is to encourage churches, church councils and mission agencies to reflect on their current practices and to use the recommendations in this document to prepare, where appropriate, their own guidelines for their witness and mission among those of different religions and among those who do not profess any particular religion. It is hoped that Christians across the world will study this document in the light of their own practices in witnessing to their faith in Christ.

Jag är säker på att i höst kommer vi i EFK studera dessa Recommendations for Conduct och specificera våra egna riktliner på InterAct Code of Conduct. Spännande att vara missionär på väg ut. Ingvar

01 juli 2011

1 år och 1 dag

Det är idag 1 år och 1 dag sedan vi flyttade in på Tunnelvägen 1. Vi är mycket tacksamma för Guds och människors hjälp under detta år. Några reprationer återstår och sedan är det klart för 4 killar att hyra det. Men vi har kvar rummet i källaren, som har egen ingång, så vi kan bo här, även om vi hyr ut.
Nu har jag 17 dagar kvar tills jag åker till Asien. Oj va tiden går. Varje hemma år blir olika. Inte minst detta. Vi har verkligeter sett att:



  • Svenskarna & Sverige är fantastiskt.

  • Gud och Gudsriket är fantastiskt.

Det finns mycket att upptäcka i livet. Men nu .... skall jag upptäcka en god natts vila, på Tunnelvägen 1 i Bleket. Ingvar