29 december 2017

Förebyggande, vänskap och konfliktlösning

                                                           
I Församling och Mission får man många vänner. Och vi är enormt tacksamma att ha vänner som du och andra.  Och.. vi hoppas att vi också kan kunna ge vänskap till dig och andra.

Det är en stor mänsklig tillgång att ha varandra. I Sydasien ser man medmänniskor i Kyrka och Mission som syskon. Man kallar varandra Brothers and Sisters. Detta är ju bibliskt.

I Sydostasien (speciellt i Ubon-Pakse) är man rädd för nära relationer. Man har som barn inte upplevt någon nära positiv familjevänskap. Deras pappa och mamma lämnade dem tidigt och man blev Left Behind. De tar då också lätt till konfliktlösningen: Smile smile and disappear. (Le, le och försvinna). För oss så har förebyggande blivit ett nyckelord. 
                                  Att tänka efter är bra men att tänka före är bättre. 

För att kunna göra det på ett kreativt sätt behöver vi inbjuda Jesus att bli vår Hjälpare och Herde. Ser fram emot att under 2018 tillsammans med dig och Jesus bygga upp både förebyggande och vänskap. Ingvar


                                                

21 december 2017

God jul.....en riktig Jul

God JUL önskar vi dig, 
en riktig Jul ....... med JESUS i Centrum. 

                                                 


Markanden och Nöjesvärlden försöker över hela världen kidnappa och tjäna pengar på Julen. Julsånger och krims-krams gör oss glada och .... vi handlar mer. 


Traditioner är bra men de får inte bli fokus. Julen är Jesus som föddes


Läs på vårt Julbrev 2017. 

Ingvar & Anna

15 december 2017

Ropen i Pakse

Idag får du inlägg både från Anna och från mig. Läs nästa som Anna skrivit idag. 
                                      
Jag är idag i Pakse och möter många människor. Några rop: Kom till Pakse och bli lärare vid ARDA!  Kolla http://www.ardalaos.com/pakse-language-centre eller skriv till oss. 
                                    
Pakse är en utmärkt bra kort-tids-arbetar-plats nära folket, trevligt och lagom stort. Så finns Ubon nära ..... för att träffa oss.

                                        
Jood och Sanit är på G. De har kreativa plan på en posiitv utveckling i församlingarna och I samhället. Följ med dem och be för dem. 

Vi hör ropet från de som inte kan studera och ropar på ett bättre framtid. Många som nu säljer saker på marknaden i Pakse drömmer om en bättre framtid. Ber att ingen skall luras in i Människohandel och sälja sig själva.  
                                   
Nej nu måste jag sluta skriva och .....passa på att jobba här i Pakse. Ingvar

 

Vi bryter tystnaden och väljer att agera.

Om du som församlingsledare får höra att en av dina medlemmar, som visserligen  inte har varit så aktiv på senare tid i kyrkan, men nu har hotats till livet av sin drogmissbrukande man. Att hennes barn 8 och 9 år blivit blåslagna, att deras liv är i fara. Att mamman blivit skuren i halsen. Vad skulle du och församlingen göra ? Finns det en handlingsplan? Ringer du polisen? Om polisen själv skyddar drogpendlarna i område för att han får mutor, vad gör du då?

Om någon ringer till dig och säger att din dotter och dina barnbarn  blir slagna av en drog-galen pappa och din dotter nyss blivit skuren i halsen av sin man.......vad skulle du göra?

Det är nyttigt att gå till sig själv och se sig själv i situationen och fråga: Vad skulle jag göra om det gällde de mina?

Hur mycket tystnad ligger bakom #metoo# rörelsen? Tystnad från oss som borde ha agerat, men vi gömde oss. Och vi svek.

Imorgon åker Lampuang och jag till en församlings rörelse som just valt att  INTE AGERA. Själv brukar jag finnas i bakgrunden mera när vårt team jobbar. Vi är deras mentorer, stöttar dem rent mentalt när det blir tunga frågor etc, blir deras bollplank och ber för dem. Men teamet fick tillökning för 4 veckor sedan och då får "mormor" rycka in. Allt detta sker på Thai blandat med phasaa Isaan.
Gud hjälp oss att i ödmjukhet vara barnens och Din röst så att hjärtan vaknar upp och ditt folk tar ansvar.
En dag ska du och jag också få frågan: Gav du mig mat, klädde du mig, tog du emot mig, besökte du mig......såg du mig..... talade du för mig...ALLT vad du gör för en av dessa mina minsta det gör du för Mig= JESUS.

Du får gärna be för oss.
Anna

09 december 2017

Mina 2 stora JA i livet

1958 i Töftedal, cirka 10 km från Norge, sa jag JA till JESUS.
1972 i Kungshamn frågade Tarren (Elida) idag för 45 år sedan Anna och mig och vi båda svarade: JA till varandra. Dessa 2 JA .... har gjort mig väldigt glad.                                                                                  
Tack Jesus och Anna för allt. Dessa 2 JA är båda, utan tvekan, de bästa jag någonsin gett. 

Jag är också glad för 4 barn och 8 barnbarn. Och Guds ledning att tjäna Gud och människor i Ubon-Pakse tillsammans med Anna Fredriksson som jag älskar mer och mer. Ingvar






07 december 2017

Julstök vad är det?

Julstök, vad är det?
Jag frågade mina medarbetare: Vill ni att vi hittar julgranen och pyntet  för att försöka få det lite stämningsfyllt? Svaret blev. Varför då?
Vi glömmer inte att det snart är jul men förväntningarna är väldigt långt ifrån västvärldens. På håll känns det som om mina vänner i både Sverige och i USA redan firar jul. Jag har slutat upp med att stressa runt för att försöka bevara traditioner.
Julen är den högtid som Isaan de kristna passar på att tala om varför vi firar jul- om Jesus födelse och varför Guds son kom till världen. På 'torget', i skolor och man bjuder in grannar.
Vi har legat lågt med att styra över vad teamet ska involvera sig i under december för det har jobbat extremt hårt under en längre tid och är lite slitna. Men vi har observerat under en tid att ungdomarna i ett riskområde nära Ubon kom i samma kläder varje gång vi såg dem och vi fick reda på att de inte hade  ett andra byte av kläder, då bestämde vi att de skulle få en speciell julgåva. Lampuang och Rose köpte kläder och våra killar åkte till marknaden och köpte in ris 12 kg per familj och matolja etc. Plötsligt försvann tröttheten från ansiktena- det är något som händer i oss när vi får en chans att ge. På tisdag är Ingvar och jag inte med vid utdelningen till dessa.  Detta får våra medarbetare sköta. Vi har inget behov av att få någon ära. Vi vill ge utan 'strings attached'.  

Idag när jag åkte iväg för ett samtal, utmanade jag teamet att kolla upp en farbror som är halvt förlamad men som vi möter dagligen på gatan där han gräver i soporna med sin enda fungerande arm, för att samla plast och släpar sitt ena ben efter sig. Art berättade att han vill gråta närhelst han ser honom. Jag förklarade att Art kanske känner vad Jesus känner för mannen. Jag tänkte på bibelordet ''Jag var naken och ni klädde mig, hungrig och ni gav mig mat, främling och ni tog emot mig, i fängelse och ni besökte mig.....''. Det är något som händer i oss när vi ser och bryr oss. När vi sträcker oss utanför vårt eget ofta självcentrerade julmyspys och bryr oss om de glömda och gömda och frusna etc. så är det som att våra hjärtan tinar upp, plötsligt blir det roligt och meningsfyllt.  Imorgon ska jag få rapport om vad det blev för beslut: Hur kan vi glädja sop-letaren.

Vårt program är liksom fullspäckat till den 20 dec. när Ingvar och jag flyger hem för att vara med barn och barnbarn. Vi skickar iväg teamet den 21-23 december på 3 dagars retreat i Korat (Nakorn Ratchasima), detta är de verkligen värda.
Kram Anna      

03 december 2017

Vi måste ta vägen genom 'Samarien'

Känner mig ödmjuk över att nu och då (och ibland efter 10 år) få träffa någon som man investerat i och sedan få privilegiet att också kunna njuta av det jag ser.
Vissa rör sig vidare, framåt, vissa tar emot det som såddes in i dem och har plötsligt börjat multiplicera det som gavs dem. Jag är inte en evangelist, det är inte min tjänstegåva. Fastän jag vet att vi alla ska dela med oss av de goda nyheterna. Vi har fått liv och ger vidare vad vi fått.

Idag besökte jag kyrkan där jag arbetade under några år från och med 1997-1998, sedan heltid från 2000 tills vi lämnade för ett  hemmaår 2004-05. Sedan tog vi Livets träd utanför denna enda kyrkan för att betjäna församlingarna i CM och omnejd.

Det kändes gott att vara tillbaka. Ta emot spontana kramar från en del (inte en thailändsk kultur).
Att höra dem säga:'' Du visade oss vad kärlek är och du lärde oss, nu tar vi det ut i samhället.''
De orden gör det värt allt arbete, svett och tårar.

Andra har gått vidare till andra platser för att själva plantera kyrkor, träna och utrusta unga människor, läka och upprätta de trasiga, befria dem som är bundna på olika sätt.

Torsdag till lördag spenderade jag med några dyrbara kvinnor i ett retreat. Det var inte det som kallas en 'tyst retreat' men det fanns tillräckligt med tid att meditera på ordet och för reflektion för att få förnyad styrka till att fortsätta.
Jag påmindes än en gång varför jag gör vad jag gör och varför jag är där jag är, i Thailands Samarien.
Joh 4 när Johannes skriver att Jesus var i Judeen och skulle till Galileen, behövde Jesus gå igenom Samarien. I själva verket måste han det på grund av geografin, men jag har min tolkning. Att Jesus måste gå, betyder att det var en kallelse eller en börda som han måste fullfölja. Eller för att han faktiskt hade ett uppdrag i Samaria.

Det var liksom förberett av Fadern, vi vet ju att Jesus bara gjorde vad han såg Fadern göra:
-Brunnen
-Kvinnan
-Konversationen
-Den otänkbara mötet: Jesus samtalar med en samaritisk kvinna som också hade ett rykte.
Men för mig är det så vackert. Fadern har fixat ett möte! Profeten / Frälsaren / Rabbinens kärleksfulla avslöjande av vem hon är, och vem Han är. Den som har levande vatten att ge. Sedan går hon för att berätta för byn, att hon kanske hade mött Messias ?! för Han har sagt mig allt vad jag har gjort. Kom  och kolla!

En av mina "barn'', nu en vacker ung kvinna berättade för mig sin 'story': Först talade Gud om för mig  att jag måste vara jag. Och han visade mig vem jag är. Det är bara den som tjänar utifrån sitt sanna jag, identitet med de gåvor / talanger / personen har fått som kan vara framgångsrik och fruktbärande. Inte genom att försöka vara någon annan eller som någon annan. Utan att bara vara sig själv.

Du och jag är Guds gåva (eller bärare av Hans gåva) till samhället. Jesus säger i Johannes 4:10 "Om du kände Guds gåva och vem den är som säger till dig:" Ge mig att dricka" skulle du ha bett honom, och han skulle ha givit dig levande vatten."
Ja, vi är ofullkomliga kärl, några av oss är spruckna, brustna och reparerade, brustna igen och ihop limmade igen med hans helande nåd. Men de gåvor och talanger som Far har investerat i vart och ett av dessa kärl är från honom och är till för kyrkan och samhället. Livet flödar ut ur det kärlet som står i sin sanna identitet. Det kan inte flöda genom masker och försök till att vara någon man inte är.
Så det första steget till bära frukt är att veta vem vi är.
Anna