Som missionär frågar man sig ofta: Gör vi rätt mot barnen att vara här? En artikel i Dagen igår http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=194648d=194648 tar upp en ny undersökning om missionärsbarn och samtal med dem om deras upplevelser. När man frågar sig: Gör vi rätt mot barnen, skall man också ha med i bilden att Sverige verkligen inte alltid är ett paradis för barn. Så att allt blir perfekt och bäst
för barnen, bara man stannar i Sverige är inte sant. Guds plan innesluter i högsta grad barnen. Den sista tiden har jag jobbat med 4 nya missionärsfamiljer i Asien. Tre har redan börjat språk och arbete. En familj kommer till sommaren. 
De är alla mycket duktiga och har utan tvekan en Guds kallelse till tjänst i Asien. Barnen ser ut att stortrivas. Men ändå tar vi inte deras situation med en klackspark. Vi samtalar, ber och söker det bäst för dem. De måste känna sig hemma och 100% inneslutna. Att det nu undersöks mer hur tidigare MKs (MKs = Missionary Kids) har haft det, är positivt och lärorikt för oss.
De är alla mycket duktiga och har utan tvekan en Guds kallelse till tjänst i Asien. Barnen ser ut att stortrivas. Men ändå tar vi inte deras situation med en klackspark. Vi samtalar, ber och söker det bäst för dem. De måste känna sig hemma och 100% inneslutna. Att det nu undersöks mer hur tidigare MKs (MKs = Missionary Kids) har haft det, är positivt och lärorikt för oss. 
Idag har jag haft en bra dag med Jonas, född i Afrika, som nu planerar att med sin fru Josefin flytta till Asien nästa sommar och börja jobba som missionärer. Josefin är också missionärsbarn. Vilken tillgång att få dessa som har mission i blodet från tidiga år. Välkomna MKs! Det är roligt att jobba mer er!Men jag måste tillägga: De bästa MKs jag känner är: Tabitha, Mariam, Ruth och Benjamin. Kram från pappa
