För några år sedan läste jag 2 böcker som handlade om immunitet och antidot.
Immunitet som vi får när vi varit smittade av sjukdomar eller blivit vaccinerade. Antidot är ett motgift något som neutraliserar ett gift.
Egentligen handlade dessa böcker om andlig immunitet och motgift. Summan av det hela var, att det intima umgänget med Gud i tillbedjan, bön och lovsång hindrar oss att bli besmittade av världen.
Min samlade erfarenhet gör att jag faktiskt tror på det. Att umgås med Gud genom den Helige Ande gör att min kärlek till honom växer, som i vilken relation som helst. Ju mer jag älskar, desto mer respekterar och vördar jag honom och vi kan kalla det Guds fruktan. (1Tim 4:8)Guds fruktan gör att jag har lättare att göra goda val i vardagen, detta är ena sidan.
För det andra; i Guds närvaro, som ÄR LJUS, så trivs inte mörkret.
Vi som är kallade att vara i världen, mitt i samhället, kan vara mitt i smeten därför att vi varit med Gud. Till och med Jesus behövde spendera en hel natt då och då i umgänge och bön med Fadern. Vi behöver umgås med ordet, och umgås med Gud i bönen och stillheten. Vi behöver lovsången för att som i denna kören: ‘’Fästa våra ögon på Jesus, se in i verkligheten själv, alla ting runt omkring smälter bort som snö, i ljuset av Hans ära och glans.’’- ‘’och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.’’(Joh. 1:5)
Vi behöver också varandra, när vi vandrat ett tag på de dammiga vägarna i världen, behöver vi tvätta varandras fötter, från sådant som vi hört eller sett, som påverkat våra sinnen gjort och ledsna eller arga, besvikna med andra ord besmittade, det är gott att böja knä vi någons fötter och tvätta dem, det håller oss ödmjuka och beroende av varandra.
Sedan kan vi vandra vidare på gator och gränder, på sjukhusen, i skolan och företaget.
