Igår mötte jag omkring 600 drabbade av översvämningen här i Pakistan. 150 familjerna fick klädpaket i Risalpur och Noshehra, 15 mil väster om Islamabad. Jag hade pakistankläder och försökta anpassa mig så gott jag kunde.Samtidigt som det är skakande och tufft att möta människor som
förlorat allt, är det alltid tillfredställande att vara ett led i att hjälpa andra. Folk har offrat i Sverige och vi kan nu förmedla hjälpen till de drabbade. Det känns bra.”Jag tycker bäst om att hitta de mest drabbade”, sa Patras som
leder arbete här i norra Pakistan. Det sa han med en ton av medlidande. Och han och teamet har verkligen hittat de mest drabbade i 3 förstäder. Jag har varit med om att hjälpa fattiga förstadsbor förut, men mest har det varit bland fattiga landsbygdsbor.För mig var likheterna med Tsunamikatastrofen 25 dec 2004 stor. Vattnet kom över dem och de flydde till skolor. Efter ett tag tvingades de att flytta till tält. En del klarar sig själva tillbaka till ett vanligt liv, andra får hjälp och en del är hjälplösa. Men att flytta tillbaka till ett hem som kollapsat, tar emot både mentalt och fysiskt. Alla sa de: Tack för er hjälp! Ingvar
