Jag lever vid min horisont och kan bli så upptagen av den att man inte ser något annat. Då kan det vara bra att inte värja sig när man får nyheter i det slag som nedan.
Visst är det lätt att tänka, skönt att detta inte gäller mig och så stänger man hjärte- dörren.
Jag lät mig beröras och kände att det riktigt rörde om i mitt hjärta. Jag stod här vid strykbrädan och bad för Nthach, för läkarna, för Mariam, tårarna flödade så att jag inte såg vad jag strök till sist. Men det kändes så bra att få göra det jag kan från min horisont. BE! Och att låta Guds barmhärtighet få beröra mig för andra. Det är GOTT!
Kram Anna
Mariam skriver fr. Kambodja:
Hejsan!
Igår hämtade jag Nthach i byn och tog honom till sjukhuset. Han hade kört fort utan hjälm och körde på en hund. Ansiktet, tänderna, har det inte gått så bra för. Igår var han avsvimmad, men fram emot kvällen var han inte avsvimmad, men kunde inte prata. Kanske det gjorde för ont?
Jag ska ta och hälsa på honom idag igen (och ska uppmuntra läkarna att göra det de kan!)
Ville bara berätta så att ni kan tänka på/be för honom.
Kramar Mariam
Subject: Fwd: Nthach's olycka
Hejsan,
Har varit och hälsat på dem på sjukhuset. Nthach svarade på mina frågor (nickade och pekade) om allt möjligt-skönt att hjärnan verkar OK!
Munnen och läppen är uppblåst många gånger om och tungan är visst d
elad i två delar, så han kan ju inte äta och prata. Sedan har han rejäla skrapsår på benen, men ingenting brutet- vad han känner nu i alla fall.
Skönt att se det gå framåt!
