Jag sa till min väninna idag: Vad ska jag säga om någon skulle fråga mig: Vad har du gjort idag då?
Först städade
jag huset sen.........haft en date med Gud och en förebedjare? Skulle detta
duga. Hade planer på att jobba undan med bokföringen när det är lugnt på
Centrat. På måndag är det fullt av liv och rörelse igen. Men det blev en dag
vi delade med varandra vad vi upplever att Gud har visat angående landet,
provinsen, etc, tillslut så var vi där inför tronen och ropade för landet, för
människorna i maktens korridorer.... sen har nästan hela dagen gått i mera
förbön. Telefonen ringer, mera böneämnen, meddelanden via LINE och sms, till slut
går vi runt i huset och sjunger våra böner.
Skulle man
behöva rapportera: Vad har jag gjort idag, ser det inte mkt ut för världen, men
jag tror att om vi en dag skulle kunna se från ett annat och högre perspektiv,
vad som föddes, såddes när Far delade sitt hjärtas omsorg med oss för nationen
och nationer inklusive vårt eget land
och Europa så tror jag att vi skulle förundra oss över förbönens makt.
Så gläder jag mig över att än en gång har svenskens hjärta berörts, smälts av
barmhärtighetens värme som föder generositet och man kliver ur själviskheten
etc. De förgiftande politiska debatterna bleknar bort i bakgrunden.
Det rörde på
sig i Tyskland, på Island och man anade att något höll på att hända av större
dimension. Barmhärtighet har en enorm kraft. Sedan exploderade det i media.
Ikväll har jag
gråtit av glädje när jag på BBC såg tyskarnas välkomnande applåder av syrianska
flyktingar. Godis, gosedjur och andra gåvor med hurra rop mötte dem.
Låt nu inte
hjärtat svalna igen.
Kram Anna
