Jag var ensam i ett rum i Ubon mars 2013 och vaknade upp en morgon med orden:
De var tydliga och hörbara. Först trodde jag någon brutit sig in i rummen men så hörde jag tydligt orden igen och förstod att det var Gud som ville säga något. Jag tackade Gud för detta Guds
löfte inför uppgifterna han kallade
oss till i Ubon-Pakse. Vid jämna mellanrum har samma ord återkommit. Senast idag.
”Löftena kunna ej
svika, nej de står evigt kvar....”... också idag. Ingvar
