02 juni 2017

Gjorde jag det jag skulle göra?

Den frågan kommer vi aldrig att ställa oss i himlen, då är det för sent. Men jag måste ställa den idag. Gör jag det som jag ska göra.
Har sista tiden mediterat mycket över ordet att höra och göra. Med andra ord: Lyda! En av våra rättesnören och vi ber att vi ska följa den ända tills vi vår tid är avslutad.
När i pressade situationer man hör orden: Är det inte dags att slå sig till ro nu? Eller varför engagera sig för barnen i Isaan. När vi kunde börja ta det lugnt. Så är det rättesnöret, principen: att höra och att göra för att det behagar Gud men också för att det är bäst för oss. Puff, så försvann de tanke monstren.
Vi har bara nu och här. Det som är på Guds hjärta.: De små, dessa mina minsta, de utsatta, de som inte har en egen röst, de bortglömda, de som är vilse.

Idag satt jag i samtal med Ubon innan jag klivit ur sängen. Ett barn(kommer från en mycket fattig familj) som utsatts för övergrepp av sin lärare behöver en advokat. För där de myndigheter som skulle vara honom till stöd har vänt honom ryggen, för det finns en religiös maktperson som stöttar läraren och då backar myndigheterna av fruktan för andliga repressalier.
Rose har fått tag i en kristen advokat som kan ta sig an fallet men denna behöver ersättning för resorna och utgifterna för att få fram nödvändiga dokument. Detta ligger utanför vår planerade budget, så Rose ringer och frågar: Kan vi?   Ja vi måste, för barnets skull. "Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta, det gjorde ni mot mig."
Kram Anna