26 juni 2017

Ödmjuka sig som ett barn...

Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.'' Jag har tänkt mycket på Matteus 18:1-14 under en tid. Och när vi för en vecka fick ta hand om Jakob 10, Mika 8 och Anna 2,5  så blev ordet ännu mer levande.
Under väldigt många år har jag vandrat med människor som levt kvar i svåra minnen från barndomen. Jag har sett smärtan, sorgen och ibland det livlösa, hopplösa förvandlas till ljus och liv, nytt hopp och värme, när de i sin smärta möter Jesus, som uppenbarar sitt ord sin sanning. Det är som att se dem vandra från död till liv, från mörker till ljus.

Att Jesus undervisar så kraftfullt om barnet och varnar för förförelse av barnet eller att vi skulle förakta någon av dessa små.......med så starka ord, i helheten av ordet skulle jag vilja säga att här är något Jesus HIGHLIGHTAR och använder FET STIL eller med andra ord: RYTER.

Överallt runt omkring oss ser vi barn förledas, och media är som ormen i Djungelboken fast mer slug och avancerad i sin manipulation eller förförelse av barnen och jag tänker vem kommer att stå till svars en dag? Media är ingen individ. Men bakom den finns en massa individer som bär ett ansvar inför himmelens Gud.
Dagens föräldrar bär ett oerhört tungt lass. Jag ber för dem i kampen om att bevara barnens hjärta och det är väl där vi har en speciell roll som mor och farföräldrar.

För att återgå till veckan med barnbarnen. Barnbarnen har varit det som genom åren hjälpt mig att återerövra glädjen, när det blivit för tungt med all trasighet runt omkring.  Att få förundras tillsammans med en 2,5 åring över de små tingen. 


Vandra med Anna och hitta glädjen i det lilla. Att i en skopa sand, kika på alla pytte stenarnas färger röda, vita, svarta och bruna. Att hälla vatten från havet på sanden och se det försvinna. Att fånga tång och kalla den för 'fisk' 100 gånger. Att samla stenar i T-shirten och hålla dem hårt ända tills man somnar...... Att lära sig lyssna noga till vad Anna säger för plötsligt säger hon ett namn, det kommer liksom från 'ingenstans', fast jag vet var det kommer ifrån. Så har jag lärt mig att det är någon som hon och jag får be för just i den stunden.

Detta får mig att tacka för livet och skrattet som sakta återvänder. Kram från mormor Anna

Inga kommentarer: