26 januari 2020

Från mask-tillvaro, till förtröstan på Gud.

r man tackar Gud för att alla inte kommer till kyrkan på en gång, är ett bekräftande på att det är i 'grevens tid' att vi hittat en ny lokal, som Ingvar skrev om i sista inlägget. Några familjer var inte med oss idag, men ett gäng UMU'are bestämde sig för att komma och det blev genast överfullt. 

Nästa söndag flyttar vi in i Streams of Grace nya lokal. Yippee!!!


För 2 veckor sedan hängde oro i luften och även barn frågade : blir det ett 3e världskrig nu? Med tanke på spänningarna i Mellanöstern.

I dag ligger fruktan som ett täcke över nationen pga av Wuhan viruset. Tack vare smartphones hänger alla med vad som händer i världen och man fruktar för vad som kan drabba dem.

I min predikan idag läste vi Davids Psalm 22 som både är en profetia om Messias men den är också Davids psalm om kamp och fruktan men många  faror och motståndare som han benämner som  tjurar, hundar, rytande lejon etc men som egentligen handlar om fiender. Hur David mitt i allt elände  utgjuter inför Gud både i ärlig klagan och näst intill uppgivenhet, känslan av litenhet, jag är en 'mask'  och inte en människa. David beskriver vad fruktan gör med hans kropp:

Jag är lik vatten som hälls ut,
Alla mina leder har skiljts åt,
Mitt hjärta är som vax, det smälter i mitt inre.
Min kraft är urtorkad som en lerskärva,
Min tunga fastnar i gommen,

Alla dessa är symtom av fruktan och adrenalin och  stresshormon påslag.

Vi vet från fysiologin att stresshormon cortisol påslag under en längre tid förtrycker T-Cell produktionen som är cellerna som hjälper kroppen att fajta infektioner.

Men David vänder fruktan till lovsång och sin låga deppiga 'mask-tillvaro, till ett fokus på Gud som är hans styrka och plötsligt exploderar han i uppmuntran till lovprisning med effekt t.o.m till kommande generationer.


Förtröstan på Gud som vår beskyddare och befriare är bättre än fruktan för Novel Wuhan virus eller ett 3e världskrig. 

Kram Anna