Under hela livet behöver vi ta emot tröst och ge tröst. Mänsklig tröst är en klapp på axel och "det ordnar sig". Mer som ett "lyckopiller", en flykt från verkligheten. I många kulturer har man också den skadliga konfliklösningen: "Smile Smile and disappear".
Men Guds äkta tröst är inte att han ger oss ett lyckopiller. Att för en stund glömma verkligheten. Nej det är att Han kommer närmare och vandrar med oss igenom det jobbiga. Hans närvaro ... gör hela skillnaden och vi ser ljus... mitt i mörkret.
"... all trösts Gud. Han tröstar oss i all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva får av Gud". 2 Kor 1:4
Ordet tröst här är Para-klesos = vid sidan - kallad. Kallad nära. En helt fri översättning av 2 Kor 1;4 kan vara:
Vi kan fyllas av rädsla att andra smittar oss eller skadar oss, men eftersom ljuset alltid är starkare är mörkret så kan vi med all frimodighet komma närmare varandra för att kunna dela med oss av Guds äkta tröst och kärlek. Den är alltid starkare.
En man som tidigare levt i mycket droger och alkohol upplevde skillnaden och sa: "Jag sliter inte längre ut mina skor, därför att nu Gud bär mig".
"Smile smile and .... come closer".
Min erfarenhet är att i den kristna församlingen upplever jag Guds äkta tröst, så jag kan gå till människor och inbjuda dem också till samma Guds närvaro ... med samma äkta tröst. Som funkar.
Ingvar (Fred)
