Vill bara dela vad jag upplevde i morse när jag läste min bibel från Höga Visan kap.5
Bruden har redan gjort sig ordning för natten, Hon är inte klädd, hon har tvättat sina fötter.
- när hon hör hennes älskade komma.
-hon till och med ser hans hand i luckan- och hennes hjärta bultar med förväntan
‘’Bruden
2 Jag sover, men mitt hjärta är vaket.
Hör, min vän knackar på:
”Öppna för mig,
min syster, min älskade,
min duva, min fullkomliga!’’
Jag sover men mitt hjärta är vaket.
Brudens hjärta är vaket- det finns en relation redan
med brudgummen, men nu sover hon.
Hon vaknar alltså upp från sömnen.
Men där och då är detta orden jag hör:
‘’ -Jag har tagit av mig mitt linne,
ska jag ta på det igen?
-Jag har tvättat mina fötter,
ska jag smutsa ner dem igen?’’
Jag hör bortom de orden:
En olägenhet, det är obekvämt. Eng.: It’s Inconvenient.
Han är så nära, brudgummen!
Men vi är inte klädda, vi vill inte smutsa ner våra fötter igen,
- för att öppna dörren.
Sängen är så skön. Jag kan se bilden från jungelboken
där ormen Kah hypnotiserar Mowgli.
Det finns ngt förblindande förförande i tiden som lullar oss
in i en sömn…. Inte nu…..det är inte så bråttom…..
låt mig sova lite till.
Men så…..
5 ‘’Jag steg upp för att öppna
för min vän.’’…..
6 ‘’Jag öppnade för min vän –
men min vän var borta,
han var försvunnen.
Min själ var utom sig
av hans ord.
Jag sökte honom
men fann honom inte,
jag ropade på honom
men han svarade mig inte.’’
Inom mig känner jag en sorg.
Honom som vi älskar och väntar på, vill nu umgås med oss.
Men vi sover, eller prioriterar bort. Inte nu… jag ska bara…
Och när vi öppnar dörren, söker och ropar är det TYST.
Kram Anna
