15 november 2015

Frihet för de fångna

Varje vecka har jag 2 grupper i en lärjunga skola vi kallar för Set My People Free. När jag kört den i Sverige kallade vi den för ’’Friskvård för Själen’’.

De två grupperna är väldigt olika- Den grupp som möts på torsdagar kommer oftast fulla av förväntan. De bubblar av entusiasm och berättar vad de upplevt under veckan och hur de praktiserat vad de lärt sig.
Det är lätt att undervisa dem. De tar tag i sanningar och bygger vidare i intressanta dialoger och exempel. Ibland sitter jag och njuter av deras kreativitet. Känns som denna grupp är väldigt olik Thai, men de är helt Thai förutom jag själv. Jag har hopp om att i alla fall en av dem kan leda likadana grupper i framtiden.
Telefonen ringde och Khun Nang i andra änden sa. Ajarn (teacher) jag har ett par som har blivit utsatta för svartkonst, en besvärjelse som de tror låg bakom en svår olycka för 3 år sedan.  Maken som var förlamad har fått förbön under en månad. Han har blivit mycket  bättre, men frun mår inte bra och hon berättade att de innan olyckan  kom i konflikt med en kvinna som har dödat flera med sina besvärjelse, efter att hon har gått en utbildning i svartkonst(häxkraft). Ajarn hur ber jag för dem för att bryta förbannelsen. Kan du komma hit? Eller kan du be över telefon för dem?
Jag uppmuntrade henne att be tillsammans med dem. Att leda dem  till att förlåta.  Att det är inte i hennes egen kraft utan att hon bara är ett kärl fylld med Guds kraft och lita på att det är Jesus som ska göra jobbet. Hon och kompisen tog mod till sig och bad.
Nästa gång de kom på besök var paret sprudlande av glädje. Det tunga mörka var borta.

’’ Herrens Ande är över mig, ty Han har smort mig till att predika  glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de förtryckta frihet och predika ett nådens år från Herren’’.
Visst är det roligt att göra saker själv. Men det är ännu roligare att se andra göra det som du tränar dem till. Och dela deras glädje när man ser att deras tro och mod att ’göra’ växer.

Kram Anna