... då börjar saker hända.

Livet har många kapitel. Inte minst för oss missionärer. 

Fas 1. De första 3-4 åren pa en ny plats känns allt nytt och spännande. Det är smekmånad. Gator, affärer, naturen, kulturer, kyrkan, maten, jobbet osv allt känns fantastiskt och spännande. ”Nyhetens behag” inspirerar. Och jag tror 100% på att: ”Jag har vad som krävs”. ”Jag måste jobba hårt och få in nya missionsmodeller”. Då skall det bli bra och Gud rike vaxer. 

 

Fas 2. Efter 4 år eller så känner man sig hemma. Smekmånaden är slut och vardagen tar över. Man börjar förstå att detta var lättare sagt än gjort. Verkligeheten för folket, på denna plats, är tuffare än vad jag först trodde. Jag inser att det viktigaste här på denna plats är inte min titel, min kapacitet, min insats och mina pengar. Det finns något mer, högre och djupare som krävs för en transformation i kyrka och i samhälle skall ske. Jag inser att jag har inte vad som krävs. Frågan kommer då: ”Är det bäst att jag ger upp?”

Men så kommer Fas 3 som en befrielse. Jag upptacker att det är Guds närvaro och Guds handlande som kan förändra innifrån. Även här. Jag hör igen orden från Gud själv:

Jag har ofta under mina år som missionär varit på ”hårda” platser, och där mitt i mötet mellan de nya utifrån och de lokala hört de nya utifrån säga:  
      ”Oh va fantastiskt det är här. Mate n, kläderna, musiken, samlingarna, naturen +++ allt          är så underbart”.                                    

De lokala skakar på huvudet och säger: 
       ”Vi lever inte i ett paradis. Vi lever i ett helvete. Kom ner till verkligheten. Kom in i vår 
       värld”.

      

Min ”learning experiance” är att det tar sin tid i Fas 1 och Fas 2 innan man kan hjärta till hjärta börja pulsera med Gud och de lokala. 

Igår kväll skrev jag, så här dags (22:00), ett E-Mail om barnens situation här i Isaan och södra Laos. Jag ställde mig vid fönstret och hörde ropen Hjälp. Jag började 22:15 gråta. Hur många barn och ungdomar försöker just nu somna i husen härintill, men vuxna kväll efter kväll gör övergrepp på dem? Oj vad jag önskar jag hör fel.

Gud det är din kraft och kärlek som behövs på denna plats. Direkt och genom oss.

You walk heart-to-heart with the people – I work heart-to-heart with the people.  

Då börjar saker hända.

      

Hjärtliga hälsningar fran Soi 11 Chayangkun Road Ubon genom Ingvar.