Vatten massor och rymdskrot

Sömnen kommer inte. Jag hör dämpade röster från runt omkring i området.Ljudet från barerna i området har inte hörts på 2-3 kvällar redan. Ljudet från tunga lastbilar som kör upp från Munfloden mot ringvägen det ger ljudvågor som vibrerar i kudden min. Det är militärens insats att forsla folk med transport behov 24 tim/dygnet, igenom  vattenmassorna. Man tänker på all dem som inte vågar sova pga utsatthet, ormar, tjuvar, framtiden etc. Översvämningen har överstiget  alla tidigare uppmätta rekord.Jag som har genomlevt stora översvämningar i Bangladesh 1986 och 1988 + en del mindre. Senare i Chiang Mai ett par stycken. Här hör jag en annan ton. Man hjälper varandra. Man överger inte varandra eller någon i nöd. Folk som inte är i nöd stöttar dem som är det. När några av mina vänner har frågat på sociala medier: Kan vi göra något? Kan vi hjälpa? Jag har inte ens svarat för jag ville se vad som händer,Vårt team var ute ett par dagar och hjälpte till att bygga ‘shelters’- som sedan behövde flyttas igen till högre plats eftersom vattnet nådde högre än man sett på många år.Folk lagar mat och delar ut. Ställer upp matstationer. Organisationer fixar båtar militären andra transportmedel. Man organiserar sig, vad vi ser, på ett full gott sätt. Vi har ju inte sett allt eller änden ännu.Vi står också i telefon kontakt med alla ungdomarna vi stöder i riskzonen. Besöker deras hem.  En ton vi inte hör: Klagan, gnäll eller tiggeri. (Ubon är ett fattigt område, något som turister till Thailand sällan upptäcker, för man besöker inte Isaan).När översvämningen började och våra medarbetare var alla lite skakade, och frågande.Vi har dessutom ebb i kassorna pga av lång tid av mkt dålig växlingskurs (SEK är mkt låg, och Thai Bhat är för stark, det gör att vi har varit dubbelt drabbade en tid) vi har tömt våra personliga resurser in i arbetet också, så ställde vi oss frågan, ‘’Vad kan vi göra som inte har med pengar att göra?’’  --Guld och silver har vi ej, men det vi har ger jag dig: Res dig upp och gå i Jesu Namn!!Att uppmuntra, att besöka, att visa omsorg och intresse. Att gråta med dem som gråter. En del av de händiga (alla männen :-) ställde upp med att lyfta och bära, att bygga etc. Kvinnorna var mer aktiva i omsorgs biten. —- Det är lätt att fastna i tänket att det är bara pengar som kan hjälpa i ett kris läge. Har jag inga så gör jag inget.Jag är glad att vi kunde bevisa motsatsen. I morse när det klingade till i telefonen, var det ett meddelande från hyresvärden att ngt kinesiskt rymdskräp skulle passera atmosfären och eventuellt krascha i Ubon. Och att man vid 10.12 - 10.22 tiden skulle hålla sig inomhus etc. Då tog man sig för pannan och tänkte, inte nog med allt vatten, nu kommer det rymdskrot nerdimpandes.Då samlades vi till Bön och lovsång hela gänget, och proklamerade PS 47;9 att jordens sköldar tillhör Gud.Så har vi haft igång bönerna och lovsången. Just nu vräker regnet ner igen. Ni får gärna be och vill någon ge så går det alldeles väldigt bra.KramAnna

PS.Det blev en synlig explosion i skyn ca 3-4 mil från Ubon. Har inte hört ännu om något trillade ner.