Oroligheterna i Thailand berör oss just nu. Genom åren har vi varit med om många olika typer av oroligheter och katastrofer, även militärkupper, utegångsförbud och undantagstillstånd, mest i Bangladesh. Varje ny kris är unik.
- Att vara långt borta - är det jobbigaste. Skönt att vara hemma i Sverige och njuta av våren och alla vänner, men …. det är jobbigt att inte vara bland Thai, just nu.
- Att var mitt i oroligheterna – är det farligaste. Med åren lär man sig som missionsarbetare att inte riskera att hamna i stridlinjen.
- Att vara i närheten – är bäst. Man kan hitta sätt att leva, som de nationella gör. De ser till att de har ett lagom avstånd till oroshärdarna.
Vi delar nu mellan oss både:
- Lägesrapporter. Vi har ständig kontakt med varandra om vad som händer.
- Katastrofplanering. Vi tror och ber på Plan A = Att landets snabbt skall hitta frid och harmoni, mellan olika folkgrupper. Men samtidigt har vi en Plan B = Vad gör vi om det skulle bli värre? Detta är inte otro, men vishet och förnuft. IMMANUEL = Gud med oss, även om det är katastrof.
Och ett är säkert: Thailand behöver oss som mission, som missionsarbetare och som förebedjare nu, mer än någonsin. Ingvar
