Hiskia spred ut sina bekymmer i bön inför Gud(Jes. 37). Trängd och hotad av sina fiender.
När kriserna hopar sig och det pressar på, på många fronter och man känner sig som en apelsin i en juicemaskin. När det bara finns en väg att gå: Att gå in i sin kammare och inför Gud sprida ut sina bördor.
Jag satt och ritade i min dagbok. Tre områden med pusselbitar. Områden som t.ex Kambodja och det arbete som Mariam o Phil står i. Tree of Life som genomgår en förändring och det finns flera pusselbitar som måste falla på plats, men varje steg är en balansgång på lina över Niagara Fallet. Ett tredje får vara osagt.
Jag behövde konkretisera varje bön, tog till penna och papper och specificerade varje situation.
Så har mina dagar varit den sista tiden, men när ‘kammartiden är slut’ och jag stänger min dagbok så har jag också överlämnat det i Guds händer.
En morgon kom Lampuang en av mina Thai vänner och bad att få visa något hon drömt. Hon ritade ett pussel och sa; Jag såg att du har gjort ett pussel och att Jesus kom i min dröm och sa att du gjorde helt rätt ;-).
Han är för rolig ibland, jag menar Jesus.
Hiskia visste att Gud var mäktigare än alla fiender tillsammans och han använde detta urgamla verktyg: BÖN
Sedan har det börjat dugga in goda nyheter om förändrade situationer och förändrade liv.
Låt oss inte glömma i våra hårt pressade liv att det finns EN som gärna lyssnar och gör vad vi ber om.
Kram Anna
