03 december 2017

Vi måste ta vägen genom 'Samarien'

Känner mig ödmjuk över att nu och då (och ibland efter 10 år) få träffa någon som man investerat i och sedan få privilegiet att också kunna njuta av det jag ser.
Vissa rör sig vidare, framåt, vissa tar emot det som såddes in i dem och har plötsligt börjat multiplicera det som gavs dem. Jag är inte en evangelist, det är inte min tjänstegåva. Fastän jag vet att vi alla ska dela med oss av de goda nyheterna. Vi har fått liv och ger vidare vad vi fått.

Idag besökte jag kyrkan där jag arbetade under några år från och med 1997-1998, sedan heltid från 2000 tills vi lämnade för ett  hemmaår 2004-05. Sedan tog vi Livets träd utanför denna enda kyrkan för att betjäna församlingarna i CM och omnejd.

Det kändes gott att vara tillbaka. Ta emot spontana kramar från en del (inte en thailändsk kultur).
Att höra dem säga:'' Du visade oss vad kärlek är och du lärde oss, nu tar vi det ut i samhället.''
De orden gör det värt allt arbete, svett och tårar.

Andra har gått vidare till andra platser för att själva plantera kyrkor, träna och utrusta unga människor, läka och upprätta de trasiga, befria dem som är bundna på olika sätt.

Torsdag till lördag spenderade jag med några dyrbara kvinnor i ett retreat. Det var inte det som kallas en 'tyst retreat' men det fanns tillräckligt med tid att meditera på ordet och för reflektion för att få förnyad styrka till att fortsätta.
Jag påmindes än en gång varför jag gör vad jag gör och varför jag är där jag är, i Thailands Samarien.
Joh 4 när Johannes skriver att Jesus var i Judeen och skulle till Galileen, behövde Jesus gå igenom Samarien. I själva verket måste han det på grund av geografin, men jag har min tolkning. Att Jesus måste gå, betyder att det var en kallelse eller en börda som han måste fullfölja. Eller för att han faktiskt hade ett uppdrag i Samaria.

Det var liksom förberett av Fadern, vi vet ju att Jesus bara gjorde vad han såg Fadern göra:
-Brunnen
-Kvinnan
-Konversationen
-Den otänkbara mötet: Jesus samtalar med en samaritisk kvinna som också hade ett rykte.
Men för mig är det så vackert. Fadern har fixat ett möte! Profeten / Frälsaren / Rabbinens kärleksfulla avslöjande av vem hon är, och vem Han är. Den som har levande vatten att ge. Sedan går hon för att berätta för byn, att hon kanske hade mött Messias ?! för Han har sagt mig allt vad jag har gjort. Kom  och kolla!

En av mina "barn'', nu en vacker ung kvinna berättade för mig sin 'story': Först talade Gud om för mig  att jag måste vara jag. Och han visade mig vem jag är. Det är bara den som tjänar utifrån sitt sanna jag, identitet med de gåvor / talanger / personen har fått som kan vara framgångsrik och fruktbärande. Inte genom att försöka vara någon annan eller som någon annan. Utan att bara vara sig själv.

Du och jag är Guds gåva (eller bärare av Hans gåva) till samhället. Jesus säger i Johannes 4:10 "Om du kände Guds gåva och vem den är som säger till dig:" Ge mig att dricka" skulle du ha bett honom, och han skulle ha givit dig levande vatten."
Ja, vi är ofullkomliga kärl, några av oss är spruckna, brustna och reparerade, brustna igen och ihop limmade igen med hans helande nåd. Men de gåvor och talanger som Far har investerat i vart och ett av dessa kärl är från honom och är till för kyrkan och samhället. Livet flödar ut ur det kärlet som står i sin sanna identitet. Det kan inte flöda genom masker och försök till att vara någon man inte är.
Så det första steget till bära frukt är att veta vem vi är.
Anna

Inga kommentarer: