Internationella gäster.

Sidney, en bro för tro på väckelse och förvandling till Sverige.

Att planera för och jobba med Internationella gäster, det gillar jag. Just nu är det Sidney från Thailand som kommer till Sverige 21 aug till 5 sept 2010.
Sidney är en uppskattad och brinnande kristen ledare i Thailand, som tänder och välsignar ungdomar som äldre i församling och samhälle. Han har en speciell kallelse till att betjäna Europa. Utan tvekan är han en Guds tjänare som har ett unikt mandat att vara en bro för tro på väckelse och förvandling till Sverige.

Detta besök harmoniserar också med att EFK nu utlyst ett speciellt böneår (16 aug 2010 till 19 juni 2011), där varje vecka 7 församlingar ber.
Hans besök passar utmärkt in just i början av detta böneår. Ingvar

Transition eller Omplantering

Jag sa till Ingvar igår att man känner sig som ett träd som är uppryckt med rötterna och väntar på att bli omplanterat, men under tiden ökar törsten och hungern efter gemenskap.

Vårt minsta lilla barnbarn Mika lyckades med att hinna rycka upp ca 50 nya små blom-plantor innan storebror Jakob började förstå att allt inte stod rätt till och ropade på mamma. Vi lyckades rädda varenda liten planta och planterade om dem igen de hann aldrig bli uttorkade.

Vi är planterade i Guds Rike och våra rötter är djupt rotade i Guds kärleksmylla. Men vi är trefaldiga och det finns en del av vårt liv som behöver vara planterat. Vi behöver den kristna gemenskapen, som kan se lite olika ut. Vi mår bra tillsammans med andra syskon.Det var Guds tanke med församlingen. Grenen frodas i trädet som är Jesus, tillsammans med de andra grenarna som är andra kristna syskon.

Fysiskt behöver vi också ett hem. Ett behov som till och med FN stadgat hör till våra rättigheter, Fast det kan se väldigt olika ut.

Kroppens rötter har en plats här i Gullfjäll även om den är tillfällig.

Hjärtats rötter är i Gud.

Min själens rötter väntar på plantering.

Kram Anna

Kyrkans födelsedag.

Solen skiner och sommaren är på väg. Jesusmarschen i Stockholm är på väg och vi skall ha 100års kalas (jag 60 + Tabitha 40). här i Gullfjäll. Det andas hopp i luften.

Men, Pingst är mer än så. Mer för mig personligen, med mer kraft och eld där inne, men också mer att uppleva och manifestera tillsammans. Jag läste en intressant förklaring i Vikipedia: ”Pingsten betecknas ofta som "kyrkans födelsedag", eftersom det var då som Jesu lärjungar började att organisera en församling och missionera.”

För Anna och mig är det också att få mer kraft där inne, att bo och leva i Sverige. Man blir lätt full av kraft och Helig Ande när ”solen skiner”. Men Anden är ju lika verklig och aktiv, kanske mer så, när livet är tufft. Stefan E. skriver från Thailand: ”Det är utegångsförbud mellan 21:00 – 5:00 fram till söndag. Jag tror ingen av oss känner sig direkt oroliga för vår säkerhet men det blir lite praktiska konsekvenser av utegångsförbudet och av att en del är stängt.

Sedan är vi med många andra överens om att situationen i Thailand i stort är ett stort böneämne. Klyfta och misstron är mycket djup trots att det mesta är underkontroll just nu.

Så de som har chansen att uppmana till bön för Thailand i helgen som kommer, göra gärna det."

Så då ber vi själva och uppmanar andra att be, för de som känner sig kraftlösa i Thailand och på andra platser denna församlingens och missionens födelsedag. Ingvar

Var är man och vad gör man - under orostider?

Oroligheterna i Thailand berör oss just nu. Genom åren har vi varit med om många olika typer av oroligheter och katastrofer, även militärkupper, utegångsförbud och undantagstillstånd, mest i Bangladesh. Varje ny kris är unik.

• Att vara långt borta - är det jobbigaste. Skönt att vara hemma i Sverige och njuta av våren och alla vänner, men …. det är jobbigt att inte vara bland Thai, just nu.
• Att var mitt i oroligheterna – är det farligaste. Med åren lär man sig som missionsarbetare att inte riskera att hamna i stridlinjen.
• Att vara i närheten – är bäst. Man kan hitta sätt att leva, som de nationella gör. De ser till att de har ett lagom avstånd till oroshärdarna.

Vi delar nu mellan oss både:

• Lägesrapporter. Vi har ständig kontakt med varandra om vad som händer.
• Katastrofplanering. Vi tror och ber på Plan A = Att landets snabbt skall hitta frid och harmoni, mellan olika folkgrupper. Men samtidigt har vi en Plan B = Vad gör vi om det skulle bli värre? Detta är inte otro, men vishet och förnuft. IMMANUEL = Gud med oss, även om det är katastrof.

Och ett är säkert: Thailand behöver oss som mission, som missionsarbetare och som förebedjare nu, mer än någonsin. Ingvar

Bra att jag gick!

Jag trivs med att Anna kör och jag sitter bredvid så jag kan skriva till er. I tisdags skrev jag när vi var på väg förbi Finnerödja. Nu är vi på väg hem förbi Stenungssund.

Vi har haft 3 dagar med arbete i Örebro och på Torp. Och 2 dagar i Ed med släkt och vänner, bl. a. ett trevligt bröllop. Brorsdottern Vendela gifte sig med Mats. Trevligt att var med.
Gudstjänsten idag var mycket bra. Summeringen blir, som oftast efter man varit på en gudstjänst, speciellt om man var trött före: Bra jag gick och jag blev uppmuntrad.

Det lyfter när jag möter andra, i nästan alla sammanhang. Men speciell när det ingår bön, tillbedjan, sång och Guds Ord. Att vara del av en rörelse är nog det bästa man kan uppleva i livet. Idag ”körde" (predikade) jag inte, men Anna och jag gav en hälsning. En f.d. fiskare från Fotö predikade. Kändes gott. Han hade tagit emot levande ord som han gav oss (Apg 7:38). Ibland är det skönt när andra kör. Nu är vi på Tjörn. Ingvar

Kongress 2010

Igår hade vi en heldag på EFKs Sverigekontor här i Örebro. Trevligt och uppmuntrande att möta härliga människor, som jobbar hårt och är ivriga med att nå ut med evangelium.
Idag och i morgon är vi på Kongressen på Torp. Temat är från Apg 20:20. ”Jag har inte varit rädd för att låta er veta” ….. om modet att offentligt förkunna Jesus, utmana till efterföljelse och att var ett ledarföredöme.

Kongressen har en mycket bra stämning. Den andas liv och optimism. För oss som inte varit med så ofta är det läkande och uppmuntrande. Det känns verkligen som man får vara med i en rörelse, som rör sig framåt .... åt rätt håll.

Idag var det Parentation. Och när jag stod där och flera namn lästes upp …. slog det mig: Mitt namn kunde ha varit med. Tack Gud att jag lever! Jag hoppas få uträtta mycket mer, innan det är dags. Ingvar

På väg framåt i Sverige. Nu vid Finnerödja.

Förutom några korta resor till Tjörn, Göteborg och till Ed är det nu dags för vår första arbetsresa, till EFKs Sverigekontor i Örebro och till EFKs Kongress på Torp. Anna kör och jag passar på att prata med dig.
Vädret är vackert. Våren underbar och vägen kantas av massor med vitsippor och alla möjliga nya hastighetsskyltar. Målen med Sverigetiden är flera. En del för vårt eget och familjens välbefinnande, andra för att åter pulsera med i det svenska församlingslivet och det svenska samhället. Det känns spännande. Jag trivs med att möta folk. Jag har verkligen ingen fobi att möta andra.
Det som åter slår mig är att svensken i och utanför kyrkan är mycket trevlig och vänlig. Det skall bli roligt att möta många gamla bekanta, men också många nya.

Nu skall jag kolla och se om jag kan blogga i 100 Km hastighet på väg förbi Finnerödja. Hon kör bra min älskade Anna, så det går lätt att skriva. Hoppas vi kan göra de flesta resorna i Sverige tillsammans. Men, ..... bli inte ledsen om du inte alltid kan möta oss båda samtidigt. En sak är säkert: Vi vill båda bli en välsignelse för vårt kära fosterland Sverige, detta hemma år.

God Bless Sweden. Ingvar

Grönskandet och att vänta på Själen.

Det berättas om en Japan som var ute på en resa. Jag kommer inte ihåg om det var med tåg eller med flyg. Efter att han har kommit fram, satte han sig på en bänk. Någon frågade honom: ”Varför sitter du här?” Han svarade: ”Jag väntar på min själ”.

Vi känner oss lite sådana just nu. Anden och kroppen är här, men själen behöver mer tid på sig att komma.

Vi njuter av att vara med om grönskandet i den svenska våren. Vackert. Det knoppas och grönskar så man nästan ser skillnaden från timma till timma. Samtidigt som vi nu ”landar” i ett hyrt hus här i Gullfjäll på Tjörn.

Men med hjälp av ett mobilt bredband så pulserar vi kvar i vårt jobb i Asien, även detta år. Vi behöver Guds hjälp att 100 % vara närvarande mitt i Sverige, samtidigt som vi arbetar vidare för Guds Rikes utbredning mitt i folkmassan i Asien. Livet är gott … och spännande. Ingvar

Anlänt Sverige ...ytterligare ett steg.

Vi har landat!! Återseendets kramar av våra ungdomar! Dricka vatten ur kranen, björkar med musöron, vitsipporna blommor, temperaturen 7 + grader, högertrafik , folktomt, hitta svenska SIM kortet, alla svart och grå klädda människor utan leenden.......intrycken väller in de första timmarna.

Om några veckor känns allt som vanligt igen. Det ska bli trevligt att träffa våra vänner i Sverige och speciellt familjen.

Kram Anna

Halva steg.... i rätt riktning.

En del av oss kan ta stora och viktiga steg …. radikalt och rakt på sak. Andra av oss måste ta ½:a steg ….. i rätt riktning.
Anna och jag har idag tagit ett ½ steg mot Sverige. Vi har packat ur vårt hem, som skall hyras ut ett år och rest, bara 500 meter och bor nu 2 dagar i SPMs gästrum på Prapas Court.
Skönt att huset nu är klart för att hyra ut i andra hand. Men kroppen värker och det skall bli ljuvligt att gå och lägga sig.
En lärdom i livet för oss, har varit att mycket måste börja smått....... och börja med att ”Smaka och se att Herren är god.” Ps 34:9. Och på måndag är vi klara för ett ½ steg till. Vi är glada att vi valde 2 halva steg i rätt riktning. God natt. Ingvar.