26 februari 2013

20åringar ta en tid i team!

Missionsbåten Elida betydde mycket för mig som ung. Också har OMs fartygen gjort det:

  • Första Logos i Paradip Indien. En vecka under tiden 30 mar - 23 apr 1974. Jag glömmer aldrig min första
    Påskdagsmorgon utomlands med Sunrise Service på Logos däck, påsken 1974.
  • Duolos i Göteborg under tiden 1 nov -13 nov 1984.
  • Och nu Logos Hope här i Bangkok ….idag.
Madeleine P, tog mycket väl hand om mig idag. Hon introducerade mig till många unga och även några äldre, som varit med sedan 70 talet. 400 arbetar nu på Logos Hope och de var synligen glada för det gensvar de får i Bangkok. De säljer mer böcker, ja mer kristna böcker än väntat.

Jag är mer än någonsin övertygad om att en tid som 20 åring (eller mer) i ett kristet Teamarbete … välsignar oss hela livet.

Helen och Peter P. Ni har en helt underbar dotter som just nu är i missionsarbete i Thailand. Hon fortsätter ”ert Line-up arbete” med ära. Mötte också Johanna N. från Borås som välkomnande oss alla ombord.

Gör som jag: Åk till Logos Hope i Bangkok, köp böcker och bli välsignad av härliga ungdomar. Före 11e mars 2013.

Ingvar

Några bilder från idag:



23 februari 2013

...ty Gud var med honom.

Denna helg lyssnar vi på andra i Mae Sot och nu här i Tak. Idag har Malcolm från England och Kerstin från Sverige delat med sig sina erfarenheter. Mycket lärorikt.

Och att ta emot i Guds närvaro …… då blir man glad. Ett ord som ringer i Anna och mig denna helg är från Apg 10:38: ty Gud var med honom. Ja Apg 10:38 handlar om Jesus, men vi är nu Kristi kropp och Emmanuel = Gud med oss... gäller oss och här.

Viktigt att då och då fråga sig: Är Gud med oss här på kontoret, här i vårt hem, här i Kyrkan, under denna resa, i mitt arbete ….. osv.

Guds närvaro gör skillnad. Ja stor skillnad för mig och för andra. Ingvar.

21 februari 2013

105 mil (= 15 timmar) österut

De sista veckorna har varit mycket intensiva. Många samlingar och vi har mött många vänner och bekanta som lyft oss. Vi hoppas också att vi har lyft dem. Det är intressant att när Gud är med oss så … lyfter vi varandra. Däremot om vi inte ger plats för Gud själv ….… så trycker vi ner varandra. Och sårar varandra.

Vi var välsignade förra helgen att ha Richard S. här. Han kommer från Mymensingh i norra Bangladesh. Hans fru jobbade som läkare på Mödra och barnavårdkliniken i Mohammedpur, Dhaka när vi var där. De bor nu i USA.

Så har vi haft glädjen att ha Kjell och Birgitta hos oss en vecka. Mycket värdefullt och givande. Också när vi hade Berndt S här igår. Nya vägar öppnas.  

Viktiga beslut har tagits. Det största är att vi skall lämna Chiang Mai efter 22 år. Förhoppningsvis 1 oktober 2013 för att flytta österut till UBON Ratchathani. Det känns utmanande, men mycket bra. Detta är ett församlingsplanterings arbete … mitt i samhället. Där finns nu bara 0,119% kristna bland 1,8 miljoner människor. Men vi känner tydligt Guds kallelse att hjälpa de nationella där.


Innan vi flyttar 105 mil = 15 timmars väg österut, så planerar vi nu på bästa sätt hur våra nuvarande uppgifter skall gå vidare. Vi tänker och jobbar därför nu på hur ”fåren”, de som är nära oss och de som är i periferin, skall på bästa sätt växa i denna process vi står i. Men att våga ta nya steg lyfter både oss och andra. Men en del är bekymrade hur det skall bli. Ingvar

19 februari 2013

Från örnens perspektiv

Jag frågade ett av mina får (J.P) hur det var i hennes hemby och speciellt i familjen. Hennes pappa och en faster tog emot Jesus som sin frälsare vid jultid och nu undrade jag hur det går. Hon själv hade byggt upp tjocka murar gentemot sin pappa redan som barn, men när Gud började visa henne sin kärlek så har murarna rasat bit för bit och hon var så lycklig över att få leda sin pappa och faster till tro på den Gud de hörde om när de var små men aldrig lärt känna.
Nu har hon redan 6 personer som väntar ivrigt på henne när hon kommer hem till byn. 2 av dem har mentala handikapp men hon berättar hur de härmar allt hon gör och säger hur förvånad hon är över att Gud använder dom.
Nu satt jag där med en bit till i mitt pussel och det kändes som när man går på Google Map och plötsligt får en örns perspektiv på vad Gud sysslar med runt omkring oss:
Den ena efter den andra i Tree of Life teamet befinner sig i församlingsplanterarplaner, tankar eller så håller man redan på.
J.S. som varit med i vårt team från början, håller redan på att leda flera nya husgrupper och församlingar i syd. Det började med hennes egna syskon o familjer och redan har de multiplicerat sig. K.P
tränades tidigt av oss han leder idag en församling i Syd. S.P bildade en husförsamling med mest ungdomar, för 2 veckor sedan strax utanför CM.
En familj är på gång att flytta för att Gud kallar dem att vara ljus på en mörk plats i detta land.
Ytterligare två team familjer har kallelse att gå.
Denna iver att ge vidare är ny- här!!
Det är verkligen något på gång i detta land.
Jag hade trott att de alla skulle plantera levande träd (med Tree of Life's struktur ) men jag ser ju att det de bär med sig i sina förvandlade hjärtan är något som de alla sår vidare till deras nya små eller stora flockar.
Jag läste från Joh. 21:16-17 Simon, Johannes son eller Anna, Svens dotter: Älskar du mig? Ja, Herre, du vet att jag har dig kär! Jesus sa: Var en herde för mina får.
Kram Anna

16 februari 2013

NU KÖR VI !!! - en bit till....till Ubon.

Jag hade tidigare en föreställning att när man passerar 50 så har man sett, hört och upplevt det mesta och att erfarenheterna ger vishet så att alla större beslut blir lättare. Med andra ord; livet skulle bli allt enklare för man gör färre misstag etc. Jag vet inte när denna illusion fått fäste men nu har den i alla fall krossats.

Vi har haft Chiang Mai som bas i 22 år. Nu har vi tillsammans med EFKs ledning beslutat att vi flyttar till Ubon Ratchathani.


Det beslutet är baserat på kunskap: det finns bara 0,119 % kristna där bland 1,8 miljoner människor, färre än i övriga områden i landet som har omk. 1,1% kristna. Har sagt till Ingvar många ggr de sista åren: ”Chiang Mai är övermättat på kristna aktiviteter. Det är dags att vi delar med oss av det goda”.

Men beslutet är också baserat på hjärtat. Det ska bli roligt att satsa nytt. Jag har en förväntan på att Jesus har gått före och förberett och att vi ska få se Guds nåd över denna, enligt folkmun, ’’gudsförgätna landsdel’’. Mycket av människohandel kommer från och genom denna plats. Fattigdomen har gjort området till ett politiskt schackbräde och det är präglat av svartkonst och ockultism. Alltså känns Jesaja 61 väldigt aktuellt.

Visst skulle det vara underbart och ljuvligt att dra sig tillbaka för att krama barnbarnen och pyssla med egen täppa och hus, men nu känns det faktiskt väldigt bra att satsa nytt en gång till. Är det så klokt? Jag är ju bara ;-) 61 och Ingvar snart 63. Men detta beror inte på oss, utan på den vi följer.

I höst bär det av, möjligtvis 1 oktober, men innan dess kommer vi hem till Sverige på semester och en månads jobb. Många praktiska detaljer måste lösas och fåren runt omkring oss här behöver förböner och omsorg.  Kram, vi hörs Anna

13 februari 2013

NU KÖR VI !!! - en bit till

Den dag då jag ''helt plötsligt'' fyllde 61 :-) blev Jesaja kap. 61 så levande för mig igen.
Dagen efter när jag tog min motionsrunda i poolen(tro nu inte att vi har vår egen pool) blev jag plötsligt så upprymd av tanken att vara 61 och att få vara frisk, att våga tänka förändring och att våga tänka nytt. Att inte komma under det svenska(eller europeiska)molnet att är du över 50 så är du inte mycket att hänga i julgranen. Jag tänker på Abraham och Sara som fick Isak när hon var 90, vilket känns ännu värre eftersom hon ändå var den som skulle bära barnet i sin kropp 9 månader.

Kapitlet slutar i ett härligt crescendo efter att ha deklarerat Guds tanke om återupprättelse för sitt folk.
Av helande, frihet, nåd, tröst, glädje, uppbyggnad av ruiner, ära istället för skam etc. Så slutar det med en bild av bröllops fest stämning med en lovsång som växer fram för alla att se och höra.

Tack alla ni som bett speciellt för Ingvar och mig under sista halvåret, jag hade inte  kunnat skriva om förändring med glädje och tillförsikt om inte ni hade funnits. Och tack till vår älskade familj som har stöttat och peppat och haft mycket omsorg om oss.

Summan: Hurra för att vara 61 och våga tänka att det vi har fått av Guds kärlek och barmhärtighet, av liv, men också av visdom, erfarenheter, gåvor av olika slag blandat med förtroende av folket, språk och vänner, gör att det känns rätt bra att tänka: NU KÖR VI !!- en bit till!

(Och för dig som är nyfiken, så ska du få veta mer---- snart!)
Kram Anna

09 februari 2013

"...arbetet påverkar någons liv?

3 bilder från Kambodja:
Oj oj oj,,, så mycket som händer just nu. Som missionär är man verkligen ”sammanflätad” med många människor.
  • Anna sitter just nu med en kvinnlig Thai ledare som behöver hjälp. Anna har också ett teammöte med Tree of Life i eftermiddag.
  • Mycket trevligt att ha Kjell och Birgitta här i 10 dagar. Plus flera andra besök.
  • Jag skall idag möta en missionärsfamilj som jobbar i Ubon (Östra Thailand). Han är född i Laos, men är nu kanadensisk medborgare, gift med en Thai.
  • Skall sedan i eftermiddag på FOC (Friends of China) 25 årsfirande.
Och idag är det Kinesiskt Nyårsafton med många smällare och raketer, för att skrämma bort onda andar. Detta är inga små Kinapuffar utan reella smällare och raketer som fyras av. Mellan 1,5 - 2 miljarder människor i världen (1,352,821,000 i Kina, = Mittens Rike) börjar i morgon Ormens år som pågår 10e feb. 2013 till 30e jan. 2014.

En underhållsförsamling i Sverige har årsmöte i morgon och önskade: ”….. en personlig berättelse om hur ert arbete påverkar någons liv. Så här skrev vi:

Ofta ser man direkt vad som händer med människor när de får möta Jesus. Igår (fredag kväll) hade vi Healing Worship på Tree of Life och vi såg flera beröras av Gud. Man kan säga: De berördes i en samling där man förväntade sig Guds närvaro. Men jag hörde en solskensberättelse i Kambodja:

Jag, Ingvar, kom in för en månad sedan till ICC i Phnom Penh. En medelålders Khmer kvinna hälsade mig välkommen och sa: "Jag känner dig och Anna sedan många år tillbaka". Jag hade glömt henne och även det hon berättade: "Ni kom (måste ha varit 1992 eller 1993) till vår kyrka. Den brukade då kallades: Kyrkan utanför The Ring Road." Hon berättade: ”Efter gudstjänsten så stod ni på den öppna platsen framför kyrkan och …. ni bad för församlingen. Jag hade det kämpigt och såg ingen ljusning i församlingen.” Hon berättade vidare: ”Jag tyckte att era böner var onödiga. Jag var på väg att ge upp”.

Jag hade totalt glömt detta, för länge sedan, men för henne verkade detta ha betydd mycket. Hon strålade när hon berätta att de nu är 300-400 medlemmar och en mycket ”levande” församling. De har nu en ”dotterkyrka” på andra sidan floden där hon är en av församlingsledarna. Hon ville tacka oss för den förbönen. Jag sa att detta var bara Guds handlande som hjälpt henne och församlingen att … inte ge upp, utan att växa.

Vi har bett och arbetat på många platser och för många olika människor. Ibland ser vi omedelbara reslutat, ibland efter 20 år och ibland ser vi aldrig själva något resultat eller får några nyheter vad som hänt.

Denna lilla solskensberättelse styrkte mig och uppmuntrade mig att inte ge upp med att hjälpa de som gett upp. Även om man inte hört något, och t.o.m glömt bort dem.

Viktigt att man då och då kollar så man inte bara har massa "spinn", utan att något händer och man påverkar andra att röra sig rakt fram. Anna och jag har läst Jes. 61 flera gånger nu när Anna fyllt 61. Ingvar

06 februari 2013

Tack för förbön....

Tack för förbön, den bär oss.

Vi missionsarbetare fungerar bäst när vi är uppbackade av förbön. Ingvar

02 februari 2013

Servant Leader... vad är det?

Idag mötte jag Bijoy K och hans fru Premi. Bijoy sken som solen och var mycket nöjd för sin tid i Sverige. Jag tackade honom för vad han gett svenskarna förra helgen och frågade: Tog Svenskarna väl hand om dig? Yes… svarade han utan att tveka med ett ännu större leende. Bra, svarade jag. Detta gläder mig för ni indier behandlar oss så fantastiskt väl när vi är i Indien. Han log ännu mer.

Detta var Mission-i-Retur.                 

Så mötte jag också Dino T. som vi arbetade med under flera år i EFICOR i Indien och i UMN i Nepal. Jag glömmer aldrig när jag efter Tsunami katastrofen (26e Dec 2004) gick med honom januari 2005 på stranden i Tamil Nadu bland de drabbade och jag såg Dinos hjärta och hans Servant Leader kapacitet. Han var 100% tjänare för de drabbade och 100% ledare för en stor organisation. Det är bara i Guds Rike man kan vara detta på samma gång. Han besökte mig också våren 2009 efter min MC olycka. Jag såg åter hans Servant Leadar kapacitet. Woow, han tog tid att besöka mig när jag kände mig totalt nollad och totalt värdelös. Detta är en Servant Leader.

Jag kollade i en ordbok på ordet Servant Leader och översättningen till svenska blev: tjänare ledare. Det låter ju inte bra på svenska. Men det funkar helt underbart i Mission.

Jag har har haft en välsignad vecka med olika uppgifter bl.a. med en Församlings-planterings-undersökning då jag möter pastorer, ledare och medlemmar. Jag möter de som brinnande med ett stort pionjärhjärta för församlingsplantering, men .. tyvärr också de som tappat glöden.

Detta land behöver Servant Leaders. Kanske därför Gud har sänt Bijoy, Dino + många andra hit även från Indien och Sverige ”… just för en tid som denna”. Thailand är ett av Asiens största länder, med de flesta onådda. Anna sitter nu på nattbuss från Bangkok till Chiang Mai, efter en mycket bra vecka i Bangkok. Jag vet hon varit en Servant Leader för många som behövt helande och hon är nog så trött så hon sover...... även på en nattbuss. Ingvar