Lämnar efter 9 dagar.

Efter 9 givande dagar, mest med undervisning, åker vi idag härifrån. Ingvar tar tåget till Varanasi för ytterligare ett ledarseminarum och Anna flyger i natt tillbaka till Thailand för en kvinnokonferens.

Att delta 9 dagar i arbetet på en plats som Kolkata och sedan lämna .... är inte lätt. Men det är en del av missionsarbetets vardag. Och det bästa är att delta både tillsammans med "vanliga" människor och tillsammans med ledare ... och se hur de växer både personligen och tillsammans. Det är som att så och sedan ..... Gud ger växten, både på det "vanliga" människo-planet och på ledar-planet. Ingvar

Bengaler är ett trevligt folkslag.

Bengaler är ett trevligt folkslag. Nu har vi varit med 275, mest bengaler, i 3 dagar. Och ... vi är verkligen uppmuntrade av deras öppenhet och hängivenhet. I morgon väntar järnvägsbarnen. Att delta i arbetet i Kolkata är verkligen positivt. Ingvar

Via ett Indiskt mobil nr.

Oj, oj, oj, jag kan även skriva in en text på bloggen via ett Indiskt mobil nr. Vi mår bra och är mitt uppe i vår andra konferens. känns mycket positivt.Ingvar

Ren och fin kille

Före detta järnvägs-stations-killen stod där ren och fin. Han berättade om sitt liv. Då och då berättade han med tårar. Vi förstod vilket helvete han lämnat och hur han nu utan sniffning och allt "smutsigt" han tidigare stoppade i sig, nu har mål med sitt liv. Han går nu i skola. Ingvar

Mitt uppe i TRÄNA

Vi är nu mitt uppe i: Advance Leadership Seminar. Och det känns verkligen bra. Dessa 90-100 ledare är ivriga att bli tränade. Och de har (vad jag ser) stor potential att själva undervisa andra, som kan undervisa andra. Igår grep det mig när jag stod där framför dem: Är detta 90-100 ledare som kan undervisar andra, som kan undervisar andra, då är ju egentligen skaran framför mig enormt stor. Bland EFKs 3 grenar: Grunda – Träna - Tjäna känns TRÄNA just nu viktigast. Ingvar

Landa ....lågt.

I natt landade vi i Kolkata, Indien. Inga problem fysiskt, men ändå att ”landa” och bli helt närvarande mentalt och andligt, är inte lätt. Vi har bott här i stan ett år (93-94) och besökt många gånger. Med hjälp av mobiler, Internet, kabel TV + + + kan vi hänga med allt som händer över hela världen. Men vågar vi landa här och nu, mitt ner i fattigdom och just nu en Hindisk festival?
Jag sitter och tittar på människor som går på trottoaren och inser att de har en viktig berättelse, som jag behöver få del av. Deras vardag är en tuff verklighet. I kväll skall vi börja undervisa i ett seminarium där många kommer från olika samhällsklasser. Nu måste jag sluta för att kunna ”landa” i Kolkatas verklighet. Ingvar

....träna de som kan träna.

Denna vecka har varit full av samtal om arbetet i Asien. Oj, oj, oj, va mycket vi gör! Först är jag så glad att jag har öppna dörrar till tjänst. Det är kul att själv växa i kapacitet. Men …. det är ju inte målet att jag skall slita ut mig, med allt jobb som jag måste göra.
Det är roligare när man kan träna andra som kan göra jobbet. Anna och jag förbereder oss nu på att nästa vecka ha 3 olika seminarier i Indien. Man blir så glad när man ser att de man tränar kan växa i kapacitet – och göra jobbet.
Men …. inte bara att jag lär dom att göra jobbet. 2 Tim 2:2, har en mycket vidare vy på detta: ”…anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra”. Det är viktigt att ha med sig alla 3 nivåerna:
a) Jag kan själv göra jobbet. (Personlig tillväxt)
b) Jag kan lära upp mina medarbetare så de kan göra jobbet (Medarbetare tillväxt)
c) Jag kan lära de som kan lära andra.(Multiplications effekten)
Anna och jag ser framemot att tillsammans, de kommande 9 dagarna i Kolkata, ha med a+b+c. Punkt c ger ett fantastiskt perspektiv! Ingvar

'Prep' -snurren

Ja så är man där igen i 'prep'-snurren' av biljetter, visum, re-entry tillstånd. Kläder: Har man nog av de för landet lämpliga kläderna(inte så komplicerat för män, mera knepigt för det kvinnliga könet) eller måste man runt o shoppa eller t.o.m gå till skräddare? Kolla medicin förrådet. Handla gåvor(viktigt i de flesta kulturer). Man förbereder hemmet, är det något som ruttnar i kylskåpet? Nycklar till vem? Påminnelse lappar till gästerna. Ger vattnings uppdrag och städnings uppdrag. Meddelar ens frånvaro till husvärd och församlingen. Förbereder ansvar delegation för samlingar, eller arbete som ska rulla på i ens frånvaro. Så ska familjen veta var vi är..... och förebedjarna. Sist fast egentligen först: Vad är det vi kommer att förmedla från GUDS HJÄRTA? Så våra förråd måste vara fulla så att vi kan ge rätt sak i rätt tid, på rätt plats. Nu kan vi snart åka! KOLKATA NÄSTA!! Kram Anna

Korttidare

090909 firade vi på kontoret Martins 21årsdag med svenskt fika. Han och Daniel är nya Step Out-are hos oss. Trevliga killar. De berättade lite om sina liv och vi lärde känna varandra.

Frågan kom upp: Vad gjorde vi andra när vi var 21? Oj, vad mycket spännande som hänt sedan ”den gröna” ungdomen! När jag var 21 och 22 var jag med OM på sommarkampanjer i Frankrike och Belgien. Inte vet jag vad jag då kunde uträtta, men hur som helst satte dessa korttidsinsatser stora spår i mig. En tes som jag försöker följa är: Börja bra - Gör det bra - Sluta bra. Det låter bättre på engelska: Start Well - Run Well - End Well.

2 utmaningar:
a) Ungdomar - missa inte en tid som korttid-are/Step Out-are. Och …. skulle ni göra det, så kan ni satsa på Step Out Professional.
b) Vi äldre - vi får inte (i allt vårt viktiga jobb) missa att göra plats för ungdomen. Om vi gör det, avslutar vi verkligen inte vårt lopp väl. Ingvar

Projektbesök

Varje projektbesök är unikt och jag måste säga, alltid givande.
Före varje projektbesök är det alltid hektiskt att hinna med allt. Eftersom vi satsar in i de svåraste områdena har jag alltid frågan: Hur skall jag orka med allt jag måste göra …. och måste vara?
Under resan fylls dagar med att möta många härliga människor och va med i olika projekt. Även om det förväntas lokalt att jag inför varje nytt besök skall vara mer och mer insatt och ...… kvalificerad, är det alltid utmanande och inspirerande att delta på gräsrotsnivå.
Efter att ha återvänt hem skall intryck och fakta sorteras och rapporter skrivas. Visst är jag trött, men också tacksam att jag åkte.
För att vara så effektiv som möjligt under resan så använder jag olika typer av hjälpmedel t.ex. SWOT-analys ( = ”Strengths", "Weaknesses", "Opportunities" och "Threats") där jag försöker finna styrkor, svagheter, möjligheter och hot.
Under resorna önskar människorna råd, gemenskap, uppmuntran och ”andlig mat”. Och det ger jag gärna, men det tar också på krafterna. Skönt att vara hemma hos Anna igen och ... att det finns nya krafter. Ingvar

Himmel på jorden

Att som utlänning vara i Pakistan innebär många begränsningar… för säkerhetens skull. Jag går aldrig ut ensam, utan är alltid omgiven av flera kristna. Inom bostadsområden där församlingar finns och i församlingarna kan jag delta i arbetet som vanligt.
När jag åkte PIA från Islamabad till Karachi kom det ofta fram en reklam: ”Pakistan: Heaven on earth”(=Pakistan: Himmel på jorden). Man visade några vackra bilder från de Pakistanska bergen.
Det finaste jag har sett i Pakistan är när jag ser in i barnens och vuxnas ögon. Där hittar jag en fin och äkta längtan efter: Himmel på jord. Jag har dessa 4 dagar i Pakistan sett mycket av Guds skönhet, mitt i dagens Pakistaska hem, skolor och i församlingar. Visst är mitt mål att jag de 2 återstående dagarna skall få uppmuntra ännu fler, på olika sätt, till mer av denna varan i detta svårt terroristdrabbade land. Ingvar

i Karachi

Att åter va i Pakistan och arbeta med "vanliga" människor är trevligt. Man får många kramar och församlingarna och samhället känns ..... OK. Pakistan kan utifrån verka hotfullt och farligt, men när man väl kommer in, känner man sig älskad och mycket väl omhändertagen. Och man får medverka i många sammanhang. Åter har jag fått lära mig läxan:
"På avstånd växer rädslan för varandra, men tillsammans växer förståelse och gemenskap".

Att möta de pakistanska myndigheterna är ... annorlunda. Det känns som de vill bevisa för omvärlden att de nu bekämpar terrorismen, till den grad att man behandlar alla först som terrorister, tills motsatsen är bevisad. (Vi är ju vana vid att bli behandlade som goda, tills motsatsen är bevisad). Men här, när man väl är godkänd som OK .... är det öppna dörrar. Igår hade vi en mycket fin samling för 300 personer i en lokal kyrka i Rawalpindi. Nu har jag 4 dagar i Karachi. Ingvar

Hur är läget med ditt hjärta?

I morse tittade jag på påsen jag fick igår från sjukhuset med piller och råd hur jag ska kurera min mage. Fritt översatt blir det: Hur är läget med ditt hjärta? Jag tog genast emot orden och tänkte att så borde man fråga sig lite nu och då.

Lärjungarna kunde inte förstå brödundret för att de hade hårda hjärtan. Paulus ville att Korinterna skulle vidga sina hjärtan, där var det för trångt. Hjärtat kan vara kallt(kärlekslöst), och det kan vara varmt(fullt av barmhärtighet och empati).

Sedan höll jag på att rensa inkorgen i min dator (en bra aktivitet när man ändå måste hålla sig nära en toa)och kom över en gammal artikel från USA, en författare till många goda böcker som skriver att han upplever de viktigaste två sakerna i det kristna livet är; att känna Guds hjärta, och att känna vårt eget hjärta. När vi söker Guds hjärta så hittar man också sitt eget.

I alla fall läser jag med ny hunger evangelierna för att fånga Jesu hjärta i hans sätt att leva och jobba. Det är så lätt att förlora hjärtat, när livet rullar på. Det påminner mig om Ords. 4:23 Framför allt må du bevara ditt hjärta för därifrån utgår livet. Kram Anna

Olika länder och folkslag.

Att möta olika folkslag i olika länder är krävande men också stimulerande och utmanande. Tänk va mycket fint det finns i alla kulturer, bland alla folk och i alla länder.

Skall jag vara ärlig (och det skall man ju) är Indien som land och Indierna som folkslag (förstås många) för mig, lättaste att jobba i. Och Delhi är en mycket trevlig stad. Besök Delhi!

I morgon åker jag till Pakistan. Detta land är utan tvekan det land bland ”mina” länder i Asien, som jag tycker är jobbigast. Men det kanske då man behövs som mest? Och frasen ringer i mig: "Vem sa att det skulle bli lätt"? Och Immanuel är med mig även där. Ingvar