Läs här vårt nyhetsbrev april-maj-jun i 2017.
28 juni 2017
26 juni 2017
Ödmjuka sig som ett barn...
Om ni inte omvänder er och blir som barn, kommer ni inte in i himmelriket.'' Jag har tänkt mycket på Matteus 18:1-14 under en tid. Och när vi för en vecka fick ta hand om Jakob 10, Mika 8 och Anna 2,5 så blev ordet ännu mer levande.
Under väldigt många år har jag vandrat med människor som levt kvar i svåra minnen från barndomen. Jag har sett smärtan, sorgen och ibland det livlösa, hopplösa förvandlas till ljus och liv, nytt hopp och värme, när de i sin smärta möter Jesus, som uppenbarar sitt ord sin sanning. Det är som att se dem vandra från död till liv, från mörker till ljus.
Att Jesus undervisar så kraftfullt om barnet och varnar för förförelse av barnet eller att vi skulle förakta någon av dessa små.......med så starka ord, i helheten av ordet skulle jag vilja säga att här är något Jesus HIGHLIGHTAR och använder FET STIL eller med andra ord: RYTER.
Överallt runt omkring oss ser vi barn förledas, och media är som ormen i Djungelboken fast mer slug och avancerad i sin manipulation eller förförelse av barnen och jag tänker vem kommer att stå till svars en dag? Media är ingen individ. Men bakom den finns en massa individer som bär ett ansvar inför himmelens Gud.
Dagens föräldrar bär ett oerhört tungt lass. Jag ber för dem i kampen om att bevara barnens hjärta och det är väl där vi har en speciell roll som mor och farföräldrar.
För att återgå till veckan med barnbarnen. Barnbarnen har varit det som genom åren hjälpt mig att återerövra glädjen, när det blivit för tungt med all trasighet runt omkring. Att få förundras tillsammans med en 2,5 åring över de små tingen.
Vandra med Anna och hitta glädjen i det lilla. Att i en skopa sand, kika på alla pytte stenarnas färger röda, vita, svarta och bruna. Att hälla vatten från havet på sanden och se det försvinna. Att fånga tång och kalla den för 'fisk' 100 gånger. Att samla stenar i T-shirten och hålla dem hårt ända tills man somnar...... Att lära sig lyssna noga till vad Anna säger för plötsligt säger hon ett namn, det kommer liksom från 'ingenstans', fast jag vet var det kommer ifrån. Så har jag lärt mig att det är någon som hon och jag får be för just i den stunden.
Detta får mig att tacka för livet och skrattet som sakta återvänder. Kram från mormor Anna
Under väldigt många år har jag vandrat med människor som levt kvar i svåra minnen från barndomen. Jag har sett smärtan, sorgen och ibland det livlösa, hopplösa förvandlas till ljus och liv, nytt hopp och värme, när de i sin smärta möter Jesus, som uppenbarar sitt ord sin sanning. Det är som att se dem vandra från död till liv, från mörker till ljus.
Att Jesus undervisar så kraftfullt om barnet och varnar för förförelse av barnet eller att vi skulle förakta någon av dessa små.......med så starka ord, i helheten av ordet skulle jag vilja säga att här är något Jesus HIGHLIGHTAR och använder FET STIL eller med andra ord: RYTER.
Överallt runt omkring oss ser vi barn förledas, och media är som ormen i Djungelboken fast mer slug och avancerad i sin manipulation eller förförelse av barnen och jag tänker vem kommer att stå till svars en dag? Media är ingen individ. Men bakom den finns en massa individer som bär ett ansvar inför himmelens Gud.
Dagens föräldrar bär ett oerhört tungt lass. Jag ber för dem i kampen om att bevara barnens hjärta och det är väl där vi har en speciell roll som mor och farföräldrar.
För att återgå till veckan med barnbarnen. Barnbarnen har varit det som genom åren hjälpt mig att återerövra glädjen, när det blivit för tungt med all trasighet runt omkring. Att få förundras tillsammans med en 2,5 åring över de små tingen.
Vandra med Anna och hitta glädjen i det lilla. Att i en skopa sand, kika på alla pytte stenarnas färger röda, vita, svarta och bruna. Att hälla vatten från havet på sanden och se det försvinna. Att fånga tång och kalla den för 'fisk' 100 gånger. Att samla stenar i T-shirten och hålla dem hårt ända tills man somnar...... Att lära sig lyssna noga till vad Anna säger för plötsligt säger hon ett namn, det kommer liksom från 'ingenstans', fast jag vet var det kommer ifrån. Så har jag lärt mig att det är någon som hon och jag får be för just i den stunden.
Detta får mig att tacka för livet och skrattet som sakta återvänder. Kram från mormor Anna
24 juni 2017
Lätt att ta heliga beslut.
Var på
Sundsviksgården några dagar, igår på Torp och nu några dagar på Dalagården. Tänker
på andra platser där många tagit viktiga heliga beslut. Platser där många känt Guds närvaro och haft livsviktiga Gudsmöten. Min bön är:
- Att vi skall vårda de arv vi fått. På vägen hit kom åter Apg 26:19 framför mina ögon. ”Därför, kung Agrippa, har jag inte varit olydig mot den himmelska synen”. Då och då behöver vi åter-besluta om det Gud sagt.
- Att vi skapar nya mötesplatser där det är lätt att ta heliga beslut om tro och tjänst.
Ha en fin
midsommar. Ingvar
22 juni 2017
Härligt Scout-J1 läger
Årets Scout-J1 läger på Sundsviksgården hade
teamet Bygglov. Anna och jag var med både i köket och som lägermissionärer. Mer
än 240 personer var uppdelade i 7 patruller.
Måste säga att det var helt fantastiskt att va med
så härliga och hängivna barn/tonåringar
och ledare. En grupp äldre var också där för att jobba på gården. Toppen.
Tack alla ni för helt
underbara 4-5 dagar på Sundsvik. Vi har detta hemmaår sett att engagemang hemma och engagemnag i Mission går mycket väl hand i hand. Guds närvaron mitt i en tid av oro lyfter.
Och Tack kära ni för er iver att samla in till
Child Safe.
Jag blev så rörd så jag fick glädjetårer. Vi har en längre tid känt stor nöd för Bun Tarik. I februari i år kom en
grupp och önskade hjälp med studiestöd för barn/tonåringar i riskzonen. Det var mycket tufft att behöva säga nej det går inte. Men nu är vi glada att vi kan börja hjälpa några barn/tonåringar i Bun
Tarik att studera vidare och inte behöva gå in i ”smutsiga” jobb för att "ha mat på bordet". Kram Ingvar12 juni 2017
En helg med mycket inspiration... mitt i församlingen.
Några reflektioner efter en underbar söndag i Elim
Mantorp.
- Den lokala församlingen är min familj.
1. Jag
får komma som jag är.
2. Jag
får vara den jag är.
3. Jag
får göra vad jag kan. Denna punkt är inte nummer 1 eller 2.
- Tillsammans i församlingen växer vi som medlemmar och som ledare i Kyrka, i Mission, i familjen, på jobbet, i samhället .... var vi än är. Och åter talade sanningen till oss att Nr 3 aldrig får bli Nr 1 eller Nr 2.
- Mission är alltid först och främst församlingsbaserad. Därifrån pulserar all levande Mission. Och alla som känner Guds kallelse till mission är välkommna, så att församlingen med sin mission blir Guds verk. Tyvärr kan vi missionsarbetare ibland ramla in i tron att vi är en elit som skall fixa missions uppdraget för vi är starka och skickliga. Nej Nej Nej. Detta är Guds verk och alla behövs.
- Vi räknar med Guds närvaro ....i alla församlingens samlingar, så att vi blir inspirerade och känner Guds närvaro också mitt i vardagen. Också i missionsuppdraget.
- Det finns nylagade Guds mat .... vi kan blir styrkta av också när vi är pastorer och missionärer. En Guds maträtt var. Jag skall själv gå med dig och låta dig få ro. 2 Mos 33:14.
05 juni 2017
Empowerment ..... ända till ......
Pingstdagen är inte bara är en historisk fantastisk dag, men också att Gud själv Empowers oss svaga med kraft för varje dag och uppgift också 2017. Jag uppskattar ordet Empowerment. Inte bara att det låter häftigt, utan för att det verkligen funkar. Vi får kraft.
Ha en välsignad vandring i den Helige Andes kraft .....ända till jordens yttersta gränst. En av dem ligger i Ubon-Pakse med bara 0,2% kristna. Ta emot från en öppen himmel. Ingvar02 juni 2017
Gjorde jag det jag skulle göra?
Den frågan kommer vi aldrig att ställa oss i himlen, då är det för sent. Men jag måste ställa den idag. Gör jag det som jag ska göra.
Har sista tiden mediterat mycket över ordet att höra och göra. Med andra ord: Lyda! En av våra rättesnören och vi ber att vi ska följa den ända tills vi vår tid är avslutad.
När i pressade situationer man hör orden: Är det inte dags att slå sig till ro nu? Eller varför engagera sig för barnen i Isaan. När vi kunde börja ta det lugnt. Så är det rättesnöret, principen: att höra och att göra för att det behagar Gud men också för att det är bäst för oss. Puff, så försvann de tanke monstren.
Vi har bara nu och här. Det som är på Guds hjärta.: De små, dessa mina minsta, de utsatta, de som inte har en egen röst, de bortglömda, de som är vilse.
Idag satt jag i samtal med Ubon innan jag klivit ur sängen. Ett barn(kommer från en mycket fattig familj) som utsatts för övergrepp av sin lärare behöver en advokat. För där de myndigheter som skulle vara honom till stöd har vänt honom ryggen, för det finns en religiös maktperson som stöttar läraren och då backar myndigheterna av fruktan för andliga repressalier.
Rose har fått tag i en kristen advokat som kan ta sig an fallet men denna behöver ersättning för resorna och utgifterna för att få fram nödvändiga dokument. Detta ligger utanför vår planerade budget, så Rose ringer och frågar: Kan vi? Ja vi måste, för barnets skull. "Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta, det gjorde ni mot mig."
Kram Anna
Har sista tiden mediterat mycket över ordet att höra och göra. Med andra ord: Lyda! En av våra rättesnören och vi ber att vi ska följa den ända tills vi vår tid är avslutad.
När i pressade situationer man hör orden: Är det inte dags att slå sig till ro nu? Eller varför engagera sig för barnen i Isaan. När vi kunde börja ta det lugnt. Så är det rättesnöret, principen: att höra och att göra för att det behagar Gud men också för att det är bäst för oss. Puff, så försvann de tanke monstren.
Vi har bara nu och här. Det som är på Guds hjärta.: De små, dessa mina minsta, de utsatta, de som inte har en egen röst, de bortglömda, de som är vilse.
Idag satt jag i samtal med Ubon innan jag klivit ur sängen. Ett barn(kommer från en mycket fattig familj) som utsatts för övergrepp av sin lärare behöver en advokat. För där de myndigheter som skulle vara honom till stöd har vänt honom ryggen, för det finns en religiös maktperson som stöttar läraren och då backar myndigheterna av fruktan för andliga repressalier.
Rose har fått tag i en kristen advokat som kan ta sig an fallet men denna behöver ersättning för resorna och utgifterna för att få fram nödvändiga dokument. Detta ligger utanför vår planerade budget, så Rose ringer och frågar: Kan vi? Ja vi måste, för barnets skull. "Allt vad ni gjort för en av dessa mina minsta, det gjorde ni mot mig."
Kram Anna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)