Måndagstankar

I pionjärområden som Ubon-Pakse är det spännande att va ”barnmorskor” på många olika områden. Nu i helgen föddes en ny församling i Ubon. Gläds att samarbeta med Blessings församlingen i Chiang Mai när de hade första gudstjänst i den nya församling här i Ubon.

    

En del församlingsplantering är vi mer rådgivare på avstånd. Många säger. Kom en gång i månaden till oss. Många står också på kö för pionjärarbetarstöd.

Bra #METOO will stoppa sexuella trakasserier och våldtäkter.  

   

1. Vem är inblandade?

Vuxna på andra vuxna – är hemskt. #METOO verkar vara mest vuxna på vuxna. Även rika i alla samhälls skikt. Några berättar att de också var utsatta som barn.

Vuxna på barn är värst. Speciellt när personer med auktoritet som lärare, föräldrar eller andliga ledare förgriper sig på barn.

2. Före eller efter?

Förebyggande är bäst.  Men när vi ser att barnen och tonåringarna får tag på:

så reagerar de och kan få hjälp. Övergrepp är inget normalt beteende.

Behandling (rescue) är svårare. Många öppna sår finns och oftast har stora pengar varit med i bilden. Svårt att leva "normalt" igen.

3. Kyrkans roll i samhället?

Vi kom hit för att hjälpa Thai och Lao med församlingsplantering, men vi märkte snabbt att ett av de största hindren för församlingsplantering är att man inte ens bland kristna vågar lyssna på barnen.

Vårt uppdrag här är att se folkrörelser.... mitt bland folket när det gäller församlingsplantering, själavård/mentorskap och barnens trygghet. Ingvar  

Största begravningen jag sett.

Läs mer om dagens kremering på http://ingvarandanna.blogspot.com

Tacksam att ni ber för Thailand. Speciellt för de nykristna som lever i en ständig fruktan att andarna ogillar att de nu inte gör meriter. Ingvar

Tack Svenska församlingar......

Manage  Aman Khan  We are the fruit of Swedish Churches.... thank you for your prayers and contribution for our life.

Dessa ord kommer från Aman Khan, Pastor i Odlabari Indien. Jag mötte Aman och hans bror första gången för 25-30 år sedan i Barhaj, UP, Indien. Han har nu varit i Chiang Mai på en international konferance. När jag beklagade att jag inte kunde möta honom säger han: We are the fruit of Swedish Churches.... thank you for your prayers and contribution for our life.

Ja vi får ofta höra att personer här i Asien är djupt tacksamma för vad Svensk Mission har gjort för dem. I all ödmjukhet måste vi tacka Gud för allt som Svenska församlingar gjort och gör i mission och som bär frukt. Mission lönar sig... många har mött Gud och även blivit missionsledare. Detta pågår också just nu.  

Man kan konstatera att olika missionsintiativ fortsätter på olika sätt:

a) Samma former (församlingar och i projekt) växer vidare.

b) Något nytt uppstår. Endel intiativ fungerar en tid men ... vetekornet måste falla ner i jorden och dö. Och nya frön (mer lokala) tar form. Det blir en Guds Rikes multiplikation där inte vi svenskar eller Sverige är i centrum, utan Gud själv, som leder och inspirerar. Lokala nya former. 
c)  I individer. Många kanske inte formar nya församlingar eller projekt men personligen bär man med sig vad de fått, använder det och en del tränar andra som tränar andra.... mitt ute i samhället.  

Det bästa blir när vi kan förmedla en levande Guds relation. Då kopierar de inte vidare vad vi gjort och gör utan de själva får en levande fungerande Gudsrelation. De själva går vidare i gudstjänst inte under Svensk ledning utan under Guds ledning. 

Projekt och instutioner kommer och går men människor som älskar Gud och Guds församling lever vidare. Och de i sin tur får lärjungar som får lärjiungar som .....

Detta ser vi hända mitt framför oss. Ingvar (Fred)

2 Måndagstankar

Första tanken: Vilken dag är bästa vecko-vilodagen för oss Pastorer, Missionärer och andra helgarbetare?

• För Judar, Sjundedagsadventister och i Nepal är lördagen helgdag.
• Flera Muslimländer har fredagen som helgdag.
• Vi kristna har söndagen. Första veckodagen. 
• I Sverige är enligt ISO 8601 från år 1972 söndagen veckans sista dag.

Ett är säker: Vi som jobbar i Kyrka och Mission bör bli mer noga med att verkligen ta ledigt en dag i veckan, även om arbetet är mycket inspirerade. Församlings och Missionsarbete för mig ... lyfter.

Andra tanken: Tror jag på att Prevention is better than Cure

så är det bättre att jag använder vecko-helgdagen för att vila så att jag den kommande veckan kan Jobba Utifrån Vila.

Om helgen blir en kollaps från den gånga veckas utslitenhet, kommer jag aldrig ikapp. Om helgerna fokuseras på att va på en akutmotagning för att reparera alla djupa sår/problem från veckan som gått, hinner jag aldrig komma upp över ytan. Det kan hända att jag då och då måste läggas in på akuten. Men …..att under veckan jobba utifrån vila ….. är bättre. Tomas Sjödin påstar: Det händer när du vilar.

Ett är säkert att Gud inte behövde (i 1.Mosebok) vila på 7e dagen för Han var utsliten. Det finnas andra orsaker. 

I går predikade vi: På förmiddagen i Bun Tarik 9 mil från Ubon.                               

 

     

                       

  Denna församlingen finns mitt i ett enormt mörkt område. Fruktansvärt mörkt. Men Gudstjänsten kändes mycket ljus. 

På eftermiddagen talade Anna i Prakitikun här i Ubon. 

Båda församlingarna har kyrkobyggnader men bara runt 15-25 personer kommer till dessa Gudstjänterna. Det som gläder oss är att de börjar växa. Det ger nytt hopp.

Pionjärarbete är spännande men det tar på krafterna. Gud har redan tänkt på vad jag behöver denna vecka. Allt jag behöver ligger redan färdigt..... i  mig. De behövs nu under veckans gång aktiveras. WOOW En spännande vecka ligger framför. 

Ingvar (Fred)

Nyhetsbrev jul-aug-sep 2017

Läs här Sida-vid-Sidas nyhetsbrev juli-aug-sept 2017.  

                              Jesus vägen är:   
                                     

...inga gränser vad Gud kan göra.....

Igår morse åkte jag med buss här i Isaan mer än 40 mil längst Mekong floden. Jag är nu 3 dagar med 280 andra som också arbetar på andra sidan floden. (80 är barn) Av säkerhetskäl har vi alla signerat att vi inte skall ta några kort, inte talar om vem som deltar och inte berättar vad som sägs. Så ….. då repekterar jag detta. Anna kan tyvärr inte va med iår.     

                                                          
På vägen hit uppmuntrades jag av att läste i Lennarth Hambres bok om Ledarskapets Hantverk. Mycket bra, praktisk och jordnär bok om ledarskap. Läs den. 

Lennart staplar verkligen inte upp slående ledarordspråk utan han har satt in ledarskapet i hans dagliga liv, i hans verklighet. Jag gillar hans learning experiance som ledare också när det gäller hans Inservice Training och Inservice Rest. Måste säga det inspirerar mig ..... här i Isaan och i Laos.  
                                     
Och på söndag är jag i en lokal kyrka här i Udon Thani innan jag på eftermiddagen tar bussen 40 mil mot söder hem till Ubon.

Jag sätter in Lennarths ord i min verklighet och vågar be: Tack Gud att det inte finns några gränser för vad du kan göra .... längst denna gräns. Ber vi skall bli fler och fler som står till Ditt förfogande.... på båda sidor av denna flod. Amen 

Ingvar 

När pengarna manipulerar rätten

Visst är livet väldigt blandat. Glädje och sorg, skratt och tårar. Ibland känns det som man inte riktigt hänger med i svängarna. Idag var det kyrka med glädjetoner, igår  var teamsamlingen hemma hos oss med gemenskap, värme och byggande av relationer. Både Laos teamet och Thai teamet var med och det var kul att få lära dem laga svensk mat. Förslaget var deras eget.

 

I veckan som gått har vi våndats, för barnen och stått med dem i polisförhör har berörts av sorg när man ser hur polismyndigheten mutas för att bli partiska med förövaren och pressar förlikning. 
                                                        
                                
En fattig mamma som kämpar för sin dotters rätt (16år) stod fast länge men när förliknings summan växte allt större så gav hon upp och förövaren går fri. (Tårar)
                                                       
Vi hämtade ut en 13-åring från ett buddistiskt hem för flickor som far illa i sina familjer. Vi upptäckte bakom fasaden att det var ett kloster där man använder barnen som arbetskraft. 
Men ger föräldrarna pengar för att lämna dem där och för den fattige, kan detta vara väldigt lockande. Imorgon går anmälan till de sociala myndigheterna och då hoppas vi att de står starkare för barnens rätt, än för sin fruktan för ett dåligt karma eller andliga repressalier. Vi ropar på rätten.
Jag blir så tacksam när församlingar och det civila samhället förstår att vi har ett ansvar att se och att höra och sedan göra för att barnen ska vara trygga.
Kram Anna