31 juli 2008
Pakistan (31/7) Dag 3
Idag har det varit en dag med ledare. PPCP har haft styrelsemöte och jag deltog första delen med hälsningar, info och ledde en andakt. Att stå sida-vid-sida med församlingsledare, som har mycket ansvar i svåra situationer är en uppgift som växer. Samtidigt som den är svår är det mycket behövlig. Att vara med dem, lyssna på deras "Story" och be för dem - uppmuntrar. Ingvar
30 juli 2008
Pakistan (30/7) Dag 2
Det först kraftiga monsunregnet för i år kom över Karachi igår, så jag fick i natt ta in på f.d. Hotel Midway, nära flygplatsen. Vi bodde, som familj där, när vi åkte med PIA mellan Sverige och Bangladesh på 80 talet. Vattnet har nu sjunkit undan och jag kom till PPCP Central Church i em. Pastor George Rakha mår bra. Hans fru dog i feb i år. Pakistanare är varma och hjärtliga.
Tråkiga nyheter från Laos är att 500-600 nykristna är under alvarlig förföljelse och även har 2 ledare fängslats. Också förföljelse mot kristna i syd.
Glädjande nyheter är att myndigheterna i Bangkok nu gett oss en 2 års förlängning på vårt kontorstillstånd i Chiang Mai.
Ingvar
Tråkiga nyheter från Laos är att 500-600 nykristna är under alvarlig förföljelse och även har 2 ledare fängslats. Också förföljelse mot kristna i syd.
Glädjande nyheter är att myndigheterna i Bangkok nu gett oss en 2 års förlängning på vårt kontorstillstånd i Chiang Mai.
Ingvar
Pakistan (29/7) Dag 1
Äntligen på väg till Pakistan, efter 4 månaders väntan. Välkommen att följa med in i ett hav av behov, i detta land som kallas: Pak-i-stan (= Den Heliga Landet)
I början av varje resa känner jag mig alltid liten. Uppgifterna är stora och behoven enorma. Vad kan jag verkligen bidra med? Hur kan vi tillsammans se arbetet växa? Vad kommer att hända denna gång?
Gammal vänskap är fantastisk, men inför varje resa finns en utmaning att ”gå" vidare, odla och upptäcka ny vänskap, blåsa liv i nya initiativ och bejaka den hunger som finns hos unga ledare.
När jag sitter nu på planet med massa trevliga och utbildade pakistanare inser jag att det är bara med Guds hjälp som denna resa kan betyda något i Guds rike.
Ingvar
I början av varje resa känner jag mig alltid liten. Uppgifterna är stora och behoven enorma. Vad kan jag verkligen bidra med? Hur kan vi tillsammans se arbetet växa? Vad kommer att hända denna gång?
Gammal vänskap är fantastisk, men inför varje resa finns en utmaning att ”gå" vidare, odla och upptäcka ny vänskap, blåsa liv i nya initiativ och bejaka den hunger som finns hos unga ledare.
När jag sitter nu på planet med massa trevliga och utbildade pakistanare inser jag att det är bara med Guds hjälp som denna resa kan betyda något i Guds rike.
Ingvar
27 juli 2008
Häng med till Pakistan - via denna blog.
Min resa till Pakistan är nu på G, efter att ha väntat 4 månader på visum. Följer du med? …. via bloggen! Jag kommer att försöka skirva varje dag från tisdag den 29:e juli till söndag den 10:e augusti .... en slags dagbok. Hoppas du kan hänga med? Och ställ gärna frågor till mig via kommentarer på bloggen eller till: ingvaranna@loxinfo.co.th.
Vi ses den 29e på väg till Karachi.
Ingvar
Vi ses den 29e på väg till Karachi.
Ingvar
26 juli 2008
Besök uppmuntrar!
Vi skulle ha startat 16e Dec 1973 när vi kom till Bangladesh att
notera vem som besöker oss. I så fall skulle vi nu, 35 år senare, haft en mycket lång lista med helt underbara människor, som glatt oss och välsignat oss. Vi förstår många fortsätter att be för oss - även idag.
I sommar har vi också haft flera intressanta besök. De bästa har förståss varit när våra barn, svärson och barnbarn besökt oss. Mariam, Phil och Jakob var här i juni innan de åkte till Sverige. De skall bo i Lund ett år. Tabitha, Sophie och Beatrice har glatt oss med att vara med oss till Sydthailand och här i Chiang Mai. De åker tillbaka till Örebro 29:e juli. Ruth och Benjamin saknar vi förståss …. plus många andra vi tänker på.
Vi skulle också ha gjort en lista på vem vi har besökt. Den skulle ha blivit mycket längre. Vi har fått besöka massor med helt underbara människor: Fattiga - rika, sjuka - friska, gamla – unga …. och oj oj oj va många vänner vi fått. Mitt råd är: ”Jobba med mission och du får många vänner! Era vänner Ingvar & Anna
notera vem som besöker oss. I så fall skulle vi nu, 35 år senare, haft en mycket lång lista med helt underbara människor, som glatt oss och välsignat oss. Vi förstår många fortsätter att be för oss - även idag.
I sommar har vi också haft flera intressanta besök. De bästa har förståss varit när våra barn, svärson och barnbarn besökt oss. Mariam, Phil och Jakob var här i juni innan de åkte till Sverige. De skall bo i Lund ett år. Tabitha, Sophie och Beatrice har glatt oss med att vara med oss till Sydthailand och här i Chiang Mai. De åker tillbaka till Örebro 29:e juli. Ruth och Benjamin saknar vi förståss …. plus många andra vi tänker på.
Vi skulle också ha gjort en lista på vem vi har besökt. Den skulle ha blivit mycket längre. Vi har fått besöka massor med helt underbara människor: Fattiga - rika, sjuka - friska, gamla – unga …. och oj oj oj va många vänner vi fått. Mitt råd är: ”Jobba med mission och du får många vänner! Era vänner Ingvar & Anna
22 juli 2008
Varför tog det över 4 månader?
Den 17e mars ansökte jag om Pakistan visum i Bangkok och ”mannen i luckan” va mycket besvärlig mot oss alla som behövde hans hjälp inklusive en 40 dagars gammal pojke. I bloggen 20:e mars skrev jag:
”…….Denna lille fine pakistanske killen sa till mig, på kroppsspråket, medan han låg där i pappas och mammas famn och sov hela tiden jag var där 3 timmar: ”Gör som jag: Låt Farsan göra jobbet!”
Först satt jag där och hela mitt inre jobbade hård, men efter hans tilltal blev det lugnt där inne. Wow...…det finns: In-Service-Rest, även när man jobbar med Pakistan!”
I går ringde “mannen i luckan” från Bangkok och sa att visumet nu är klart. Så jag reser till Pakistan den 29:e juli.
Man kan ju undra varför Pappa Gud, som är allsmäktig, behövde över 4 månader för att ordna detta visum, som vanligtvis tar 3 dagar? Skall bli intressant att upptäcka orsaken... så småningom. Troligtvis var den största orsak att det tog sin tid för Pappa Gud att lära mig hur jag "låter Farsan göra jobbet". Attetyden: "Jag kan själv!" - tar sin tid att få bort.
Ingvar
”…….Denna lille fine pakistanske killen sa till mig, på kroppsspråket, medan han låg där i pappas och mammas famn och sov hela tiden jag var där 3 timmar: ”Gör som jag: Låt Farsan göra jobbet!”
Först satt jag där och hela mitt inre jobbade hård, men efter hans tilltal blev det lugnt där inne. Wow...…det finns: In-Service-Rest, även när man jobbar med Pakistan!”
I går ringde “mannen i luckan” från Bangkok och sa att visumet nu är klart. Så jag reser till Pakistan den 29:e juli.
Man kan ju undra varför Pappa Gud, som är allsmäktig, behövde över 4 månader för att ordna detta visum, som vanligtvis tar 3 dagar? Skall bli intressant att upptäcka orsaken... så småningom. Troligtvis var den största orsak att det tog sin tid för Pappa Gud att lära mig hur jag "låter Farsan göra jobbet". Attetyden: "Jag kan själv!" - tar sin tid att få bort.
Ingvar
18 juli 2008
För Barnens Bästa
Dagligen ser vi barn som lider och vi vill hjälpa dem alla. Men hur? Första tanken blir: ”Får vi pengar så hjälper vi barnen med ett barnhem, ett elevhem eller en skola.”
Men, för barnens bästa, måste vi först planera detta mycket väl. En bra fråga är: ”Skulle jag uppskatta om någon kom utifrån och tog över ansvaret för mina barn? Sedan måste vi ta reda på: ”Hur kan vi bäst hjälpa barnen hemmavid?
a) Genom att hjälpa barnen,
b) Genom att hjälpa föräldrarna/Guardian att hjälpa sina egna barn eller
c) Genom att få fram ett samarbete Förälder-Barn som sätter barnet i centrum?
Nästan alla barn (även de som lider) har förälder eller någon som är deras förmyndare (Guardian). Visst kan vi anse att de är alltför fattiga, inte sköter sin uppgift och att vi kan göra det bättre. Men ändå …….vad är bäst (på lång sikt) för barnen själva?
Som mission med långsiktig målsättning är det viktigt att vi inte tar några genvägar:
>>Visst är Barnhem bättre än att inte ha något hem alls, men……....finns det inget bättre alternativ?
>>Visst är Elevhem bättre än att inte får någon utbildning alls, men…….. finns det inget bättre alternativ?
Mycket mer insatser och pengar behövs i Asien så vi kan
hjälpa många fler föräldrarna/förmyndarna att hjälpa sina barn - mitt i hemmet - mitt i samhället. Då byggs relationer upp (över generationer) och hela samhället stärks. Det finns förståss undantag.
Ett är säkert: Barn är för dyrbara och för viktiga för att sättas in på en institution. De behövs i samhället för att vi tillsammans skall forma en bättre morgondag. Detta är en stor utmaning som kräver gemensam planering och gemensamma resurser. Men de ger fanastiska resultat. Tacksam för er alla som stöder EFKs arbete bland föräldrar/barn i Asien. Vi hoppas kunna göra mycket mer.
Ingvar
Ps Vi har här i EFK Region Asien utarbetat en Child Protection Policy (Policy för barns säkerhet) och ett Protocol for InterAct Personnel (Protokoll för EFKs Personal) som hjälper oss i vårt engagemang bland barn. Du kan maila mig om du önskar se hur det ser ut, på engelska. EFK i Örebro skall översätta det till svenska.
Men, för barnens bästa, måste vi först planera detta mycket väl. En bra fråga är: ”Skulle jag uppskatta om någon kom utifrån och tog över ansvaret för mina barn? Sedan måste vi ta reda på: ”Hur kan vi bäst hjälpa barnen hemmavid?
a) Genom att hjälpa barnen,
b) Genom att hjälpa föräldrarna/Guardian att hjälpa sina egna barn eller
c) Genom att få fram ett samarbete Förälder-Barn som sätter barnet i centrum?
Nästan alla barn (även de som lider) har förälder eller någon som är deras förmyndare (Guardian). Visst kan vi anse att de är alltför fattiga, inte sköter sin uppgift och att vi kan göra det bättre. Men ändå …….vad är bäst (på lång sikt) för barnen själva?
Som mission med långsiktig målsättning är det viktigt att vi inte tar några genvägar:
>>Visst är Barnhem bättre än att inte ha något hem alls, men……....finns det inget bättre alternativ?
>>Visst är Elevhem bättre än att inte får någon utbildning alls, men…….. finns det inget bättre alternativ?
Mycket mer insatser och pengar behövs i Asien så vi kan
hjälpa många fler föräldrarna/förmyndarna att hjälpa sina barn - mitt i hemmet - mitt i samhället. Då byggs relationer upp (över generationer) och hela samhället stärks. Det finns förståss undantag.
Ett är säkert: Barn är för dyrbara och för viktiga för att sättas in på en institution. De behövs i samhället för att vi tillsammans skall forma en bättre morgondag. Detta är en stor utmaning som kräver gemensam planering och gemensamma resurser. Men de ger fanastiska resultat. Tacksam för er alla som stöder EFKs arbete bland föräldrar/barn i Asien. Vi hoppas kunna göra mycket mer.
Ingvar
Ps Vi har här i EFK Region Asien utarbetat en Child Protection Policy (Policy för barns säkerhet) och ett Protocol for InterAct Personnel (Protokoll för EFKs Personal) som hjälper oss i vårt engagemang bland barn. Du kan maila mig om du önskar se hur det ser ut, på engelska. EFK i Örebro skall översätta det till svenska.
11 juli 2008
Sverige >> Thailand. Thailand >> Sverige.
Att bli utsänd från Sverige som missionär och sedan se nationella åka till Sverige för att välsigna Sverige, det är med det mest uppmuntrande man kan vara med om.
I april & maj var Pastorsparet Kamhaeng & Aeow Temprasiri från Songkhla i Sverige. Idag har vi bett för Pastor Sidney, hans fru Joy och deras pojkar Toronto (13) och Michael (11) inför deras besök till Tyskland, Sverige 2-9 augusti och Finland.
Sidney är en andefylld förkunnare,driver en Bibelskola i Norra Thailand , äger bokförlaget: River Publications, är engagerad i Nationella förbönsrörelser och inspiratör i andlig tillväxt på många platser i Thailand, bland annat i Omkoi, 3 timmars väg från Chiang Mai. Han är verkligen en "heltänd" nationell "tongivare", inte minst bland ungdom. Se: www.kingdomgenerations.org
Joy är ansvarig för ett nätverk som förenar förbönssatsningar i Thailand. Deras tjänst är gränsöverskridande in i alla möjliga samfund och sammanhang. De är i Sverige:
2/8 Lördag till Arlanda.
3/8 Söndag Kvarnsveden Kvarnforskyrkan
4/8 Måndag resdag
5/8 Tisdag Klädesholmen
6/8 Onsdag Uddevalla
7/8 Torsdag Uddevalla Fristaden Förs. läger
8/8 Fredag Torp utanför Kumla: Frizon
9/8 Lördag till Finland
Sidney och Joy är "tända" bärare av Guds eld, på ett mycket fint och ödmjukt sätt. Vi tror många i Sverige kommer att bli välsignade genom dem i Kvarnsveden, Uddevalla och på Frizon 2-9 Aug. Ingvar & Anna
I april & maj var Pastorsparet Kamhaeng & Aeow Temprasiri från Songkhla i Sverige. Idag har vi bett för Pastor Sidney, hans fru Joy och deras pojkar Toronto (13) och Michael (11) inför deras besök till Tyskland, Sverige 2-9 augusti och Finland.
Sidney är en andefylld förkunnare,driver en Bibelskola i Norra Thailand , äger bokförlaget: River Publications, är engagerad i Nationella förbönsrörelser och inspiratör i andlig tillväxt på många platser i Thailand, bland annat i Omkoi, 3 timmars väg från Chiang Mai. Han är verkligen en "heltänd" nationell "tongivare", inte minst bland ungdom. Se: www.kingdomgenerations.org
Joy är ansvarig för ett nätverk som förenar förbönssatsningar i Thailand. Deras tjänst är gränsöverskridande in i alla möjliga samfund och sammanhang. De är i Sverige:
2/8 Lördag till Arlanda.
3/8 Söndag Kvarnsveden Kvarnforskyrkan
4/8 Måndag resdag
5/8 Tisdag Klädesholmen
6/8 Onsdag Uddevalla
7/8 Torsdag Uddevalla Fristaden Förs. läger
8/8 Fredag Torp utanför Kumla: Frizon
9/8 Lördag till Finland
Sidney och Joy är "tända" bärare av Guds eld, på ett mycket fint och ödmjukt sätt. Vi tror många i Sverige kommer att bli välsignade genom dem i Kvarnsveden, Uddevalla och på Frizon 2-9 Aug. Ingvar & Anna
09 juli 2008
Nya uppgifter i Thailand.
Sedan i våras har jag nya uppgifter i Thailand. Detta är verkligen en stor utmaning för mig. Thailand är utan tvekan ett av Asiens svåraste missionsländer att arbeta i. Uppgifterna gäller för närvarande i Songkhla och Had Yai i Sydthailand, Bangkok där vi har flera samarbetspartners, Phayao och vissa nya uppgifter här i Chiang Mai.
Eftersom vi bott i Thailand sedan 1991 har jag redan (som resursperson 1990-2000), samarbetet med dem alla och vi känner varandra. Men ändå ….. att nu samarbete mer direkt i församlingsarbete och projektarbete där vi kan planera och öppenhjärtigt ”bolla” alla plus och minus tillsammans … det är en enorm ny utmaning. I detta land där ingen får ”Tappa ansiktet” finns det mycket vänlighet, leende och skratt, som tyvärr kommer fram ur osäkerhet. Man kan lätt i församlingarna bli kallad "Achan" (högre lärare/professor) och bli uppsatt på en pedistal, men att bli "ett", att bli delaktig i arbetet, att kunna planera tillsammans och att kunna lösa problem tillsammans ….. det är enormt svårt i detta land.
Samtidigt så skall jag nu överlämna mitt ansvar för Bangladesh till Owe Anbäcken. Det är också en utmaning att lämna över ett land som jag varit så engagerad i. Men det känns bra med "nytt blod" in i det landet. För oss som missionärer är det viktigt att: "Börja bra, samarbeta bra och avslutar bra". Det sista är det svåraste. Tacksam för era förböner!
Ingvar
Eftersom vi bott i Thailand sedan 1991 har jag redan (som resursperson 1990-2000), samarbetet med dem alla och vi känner varandra. Men ändå ….. att nu samarbete mer direkt i församlingsarbete och projektarbete där vi kan planera och öppenhjärtigt ”bolla” alla plus och minus tillsammans … det är en enorm ny utmaning. I detta land där ingen får ”Tappa ansiktet” finns det mycket vänlighet, leende och skratt, som tyvärr kommer fram ur osäkerhet. Man kan lätt i församlingarna bli kallad "Achan" (högre lärare/professor) och bli uppsatt på en pedistal, men att bli "ett", att bli delaktig i arbetet, att kunna planera tillsammans och att kunna lösa problem tillsammans ….. det är enormt svårt i detta land.
Samtidigt så skall jag nu överlämna mitt ansvar för Bangladesh till Owe Anbäcken. Det är också en utmaning att lämna över ett land som jag varit så engagerad i. Men det känns bra med "nytt blod" in i det landet. För oss som missionärer är det viktigt att: "Börja bra, samarbeta bra och avslutar bra". Det sista är det svåraste. Tacksam för era förböner!
Ingvar
03 juli 2008
För att åter klara av högre tryck!
Från Chiang Mai till Phi Phi.
Vi har just haft en skön vecka på Phi Phi i Sydthailand med vår äldsta dotter Tabitha och våra barnbarn Sophie och Bea. Det var skönt att va vid havet och koppla av från det vanliga ”arbets-hög-trycket”. Vi återvände till norra Thailand igår. Anna till Chiang Mai och jag till Nong Khai, här vid gränsen till Laos.
88 från Laos till Nong Khai.
Här pågår just nu ett 3 dagars gränsseminarium för 88 kristna ledare från Laos. Från tidiga morgon till sena kvällen studerar de Guds ord, ber och sjunger - utan förföljelse. Skönt för dessa kristna nyckel-ledare att nu, bara några km in i Thailand, av ett lågt-förföljelse-tryck.
Man blir djupt tagen när man hör deras vittnesbörd. Mycket förföljelse pågår fortfarande i Laos. I våras fängslades 8 som anses inte ha uppfört sig rätt. Förföljelse av kristna är oftast inte pga. på grund av det kristna budskapet i sig men:
Vi har just haft en skön vecka på Phi Phi i Sydthailand med vår äldsta dotter Tabitha och våra barnbarn Sophie och Bea. Det var skönt att va vid havet och koppla av från det vanliga ”arbets-hög-trycket”. Vi återvände till norra Thailand igår. Anna till Chiang Mai och jag till Nong Khai, här vid gränsen till Laos.
88 från Laos till Nong Khai.
Här pågår just nu ett 3 dagars gränsseminarium för 88 kristna ledare från Laos. Från tidiga morgon till sena kvällen studerar de Guds ord, ber och sjunger - utan förföljelse. Skönt för dessa kristna nyckel-ledare att nu, bara några km in i Thailand, av ett lågt-förföljelse-tryck.
Man blir djupt tagen när man hör deras vittnesbörd. Mycket förföljelse pågår fortfarande i Laos. I våras fängslades 8 som anses inte ha uppfört sig rätt. Förföljelse av kristna är oftast inte pga. på grund av det kristna budskapet i sig men:
- när människor, som lever under förtryck, blir kristna blir de aktiva i samhället. En Samhälls-Transformation blir då synlig och den skrämmer de styrande i byarna. Också "bråkar" den onde, som då börjar tappa makten över människorna. I städerna är ledarna mer öppna för samhällsförändringar.
- när kristna blir aktiva, reagerar en del kristna ledare. De blir då rädda och ser det som sin uppgift och ansvar (för alla kristna i landet), så de ”sköter sig rätt. Kyrkohistorien visar tydligt att när det blir väckelse, kommer den största förföljelsen från andra kristna.
Bön: ”Gud ge dessa 88 från Laos ytterligare några uppfriskande timmars lågtryck från förföljelse, så de styrkta kan återvända i morgon kväll (4/7) till hög-trycket i Laos.”
När jag återvänder till Chiang Mai i morgon eftermiddag är det min bön att gå på halvfart under julimånad, för att klara av höstens högre arbetstryck.
Ingvar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)