GRATTIS Christopher på din 60-års dag

Jag skrev på din FB i morse: Be Blessed Beloved Brother from heaven...... today on your Birthday and everyday. And.... you are a Blessing for many. And .... we bless you too from Asia: GRATTIS.

Anna skrev: I am so grateful for your life and testimony. Have a wonderful birthday!.... and many birthdays ahead. And yes: Keep being who you are even after 60.

Uppskattar dig och Britta mycket sedan vi möttes första gången i Sverige 1978 eller 1979. Jag var med Ulf E. på 80 talet på en Kina Restaurang i Gulshan, Dhaka när han framförde hälsning från dig till din far. Jag fick vara vittne där vid dörren i Gulshan, Dhaka när du (också på 80 talet) ringde på hos din pappa. Detta var en av de mest spännande händelserna jag varit med om. Skulle han kännas vi dig eller......? Men han öppnad dörren och öppnade hjärtat så du kunde ge honom en go kram. I boken "Från Jihad till Jesus" skriver du.

 

Uppskattar att Swapon tog sig tid och gick dit. 

Tack för allt ni gjorde för våra barn när de studerade i USA.

Christopher du har redan gjort mycket, men ... min tes är:  "Mellan 60-80 kan vi göra mer i Guds Rike än mellan 40-60. Därför att då är vi svagare och ... Gud kan bli ännu större".

Jag skall fråga dig (God willing) när du fyller 80 om denna tes är rätt eller inte.

Stort GRATTIS från Österns länder genom Ingvar

Nya steg med Jesus

I Ubon är vi med om det mest gräsrotsarbete man kan tänka sig. I söndags hade vi ett 50-tal som kom till Restaurang-mötet. Kändes som en bra början, även om vi hade räknat med runt 100 pers.

Nu 3 dagar är Anna och jag på EFTs (Evangelical Fellowship of Thailand) stora Årsmöte som återkommer var 4e år och är i år i Nakhon Pathom. Temat är: New Steps with Christ.

 

Vi är runt 300 som deltar. Gemenskapen är god och vi utmanas till nya steg med Kristus. Utmaningen för oss från Isaan är stor. Vi är bara några få här. Men glädjande att möta många från Chiang Mai som vi jobbat med och .... även från södra Thailand. Många framför att de blivit välsignade av Svenska Missionärer.

I morgon skall det beslutas om nya steg när det gäller konstitutionen och en ny styrelse. Bed för nya steg .... på alla nivåer. Ingvar

Idag ska vi fira Jesus i พร restaurangen

Idag ska det gå av stapeln. Vi är förväntansfulla och lite spända på att se vem som kommer att dyka upp. Det känns verkligen som att kliva ur båten och gå på vatten än en gång till i våra liv.

Celebration, mitt i samhället tillsammans med vänner från olika församlingar som tar med sina kontakter och grannar, sådana som inte kan tänka sig att gå till en kyrka men till en restaurang kan vara OK.

Flera är kontakter vi har knutit sedan vi kom hit till stan. Det känns verkligen som Jesus gått före och vi försöker att följa tätt efter. 

Vi har några musiker och sångare etc. som 'teamar' med oss från olika församlingar i detta. Var 4e söndag 4 ggr, sedan får vi se vad fortsättningen blir. Kanske någon församling nappar på modellen.  Det är en del av vårt uppdrag att visa på sätt att bryta sig ur den isolerade 'lådan' som kyrkan ibland kan bli, för att vara ljus ute i samhället. Vi behöver mer av den kreativa varan i församlingens liv.
Kram Anna
 

Pionjärarbete ...... i Ubon.

Idag har vi haft vårt första seminare i The Community (Traning)Centre här i Ubon. Keith and Joy D. from New Zealand gästade oss och 25 olika ledare och pionjärarbetare från Ubon kom.

Vi hade givande undervisning, bön och samtal om församlingsplantering i Ubon.

Vi kom in på:
a) Behovet. Bara 0,15% kristna.

b) Vägar framåt. Vilken funkar bäst i Ubon? Är det de stora "Elefant" kyrkorna eller de mindre "Kanin" kyrkorna? I Thailand verkar det bäst om båda typerna kompletterar varandra.

I ett buddistiskt samhälle där Temple är viktigt kan man inte bara säga att husförsamlingar är det enda rätta. Inte heller den stora "katedralen".

c) Bli uppmuntrad. Gemenskapen och Guds ord uppmuntrade oss idag och (vad vi förstod) gick alla hem uppmuntrade och med en stor portion hopp att ..... Vi möjliggör förändring, tillsammans!

Det kändes som alla upplevde Guds närvaro här. Annars är det ju ingen ide att ha ett Centra, om inte Gud själv är centrum och berör alla som kommer in. Ett bra tecken var att efter Amen ... ville folk inte gå hem. Ingvar

Daglig färskt bröd.

I bönen Fader Vår ber vi:  "Ge oss idag vårt bröd för dagen"

Denna mening har ringt i mig de sista dagarna. Gud har ny daglig färsk mat för mig. Just här i Ubon finns det daglig färsk andlig mat.

Idag mitt i predikan när vi läste Uppenbarelseboken  3:20 stod det fram tydligt och klart att Jesus står där och väntar på att vi skall öppna så ..... han kan komma in och .... hålla måltid med mig... och jag med Jesus.

När vi arbetade i Frankrike och Belgien för många år sedan..... gick vi ut varje morgon och köpte ny färskt bröd. Det var gott.
I Pakistan och i norra Indien finns det härlig färsk Nan och Chapati. De är så fantastisk goda.

Tack Gud... du har färskt daglig mat för mig också i Ubon .... denna vecka. Inte bara för mig... utan för oss tillsammans. Ingvar 

Pray4Ubon - bönen

Idag möttes vi, runt 35 personer för PRAY4UBON. Detta är en gemensam bön från olika församlingar och missioner. Vi har varje månad bön för Ubon med omnejd och för Thailand.

Pot talade och det kändes gott att en Kareen (från nära Chiang Mai) delade ordet. Han gifte sig förra månaden i Bangkok och flyttade förra veckan med sin fru till en ny  församling i en ny stadsdel i Ubon. Vi ber för mer Kareener till Isaan. 

Vi tror: "Enhet är den största "nyckeln" till Guds Rikes tillväxt på en ny platser". Inte bara när vi gör saker tillsammans. Men också när vi är tillsammans. Bön öppnar dörrar och öppnar hjärtan. Vi känner vi är ETT, sida vid sida och ..... vi behöver varandra.
 

Sist varje månad när vi samlas kommer Thai flaggan fram och vi förenas i bön för Thailand. Thai och utlänningar, alla känner vi det gott att säga AMEN genom att be för landet. Ingvar

 

    

Ulf E. ... och vem gör jobbet?

Vi är många som igår med sorg tog emot Ulfs och Birgittas meddelande att de skall bli katoliker. Inte är det min väg i livet.

Vi kan diskutera skillnaden mellan Katolicism och Protestantism, men som själavårdare (inte minst för kyrkoledare i Asien) så får man flera frågor bl.a.: Vad är roten till detta? Det måste finnas en djupare orsak.

2 saker: Vi ser att toppledare kan arbeta hårt. För att överleva och växa behöver de öppna ledarteam runt sig och ärliga mentorer. Jag vill också samtidigt vara ödmjuk och fråga mig hur jag kan fungera och växa hälsosamt?

 En verklighet som jag ser globalt är:

Jag möter Pappa Gud och blir tänd. Gud börjar göra mycket genom mig. Oj oj oj.....lilla svaga jag känner Pappa Guds närvaro och Gud börjar använda mig. Jag blir så glad och tänd så det syns tydligt lång väg. Jag får ett friskt och levande vittnesbörd där: Nummer 1) Jag är ett Guds barn i Pappa Guds hand. Nummer 2) Jag kan gör saker därför att Gud gör dem genom mig.    Så med tiden blir vi duktiga och vi tror oss vara kvalificerade att ..... kunna fixa det själva. "Det måste ju bli bra". "Bara vi jobbar hårdare, blir bättre kristna och vi gör mer och har större aktiviteter blir allt bra". Vi glider sakta över mot:     Nummer 1) Jag kan, vet och får mitt värde i vad jag gör och .... jag måste försvara det jag gör. Nummer 2) Jag är ett Guds barn och älskar Gud.    Denna omprioritering leder till något osunt och .... i värsta fall: Människodyrkan. Vi har mött och själavårdat pastorer och ledare som känner sig slutkörda pga alla måsten och krav att hålla ihop det hela. Att vara duktig nog.    Förr eller senare med denna omprioritering blir resultatet att man "går-i-väggen". Man blir trött av alla egna aktiviteter. Paulus varnar oss för att börja i Anden men sluta i köttet.    Jag tror inte att lösningen är att lämna alla aktiviteter och "gå i kloster". Nej, lösningen i Guds Rike är att ha: Nr 1 som nummer 1 och Nr 2 som nummer 2.    Då kan jag (som nr 1) fortsätta vara ett Pappas Barn hela livet samtidigt som jag (som nr 2) är aktiv hela livet. Det är ju Pappa Gud som verkar genom mig.    Jag har en Bön: Gud jag vill Start Well - Run well - End well.

Kära bloggvänner, tugga på detta, låt Gud göra jobbet och välsigna alla. Även katolikerna Ulf och Birgitta. Även om de skulle gå i kloster. Jag vet inte om Ulf är utbränd, men ..... jag vet att flera LO-are har blivit utbrända och behövt en tid av själavård för att komma tillbaka. Detta är en väckarklocka. Ingvar

Att icke förlåta är en förtärande eld

Oförsonlighet är en förtärande eld. Jag lyssnade på orden från mamman till den dödade kvinnan i Pistorius fallet i Sydafrika. Hon fick frågan varför hon hade beslutat att förlåta den som anklagas för mordet på sin dotter. Och hon svarade: Jag vill inte brännas upp av oförlåtelse och bitterhet. 

Jag tänkte, så sant och vilken modig kvinna hon är!  Att icke förlåta och bitterhet är eldar som förtär oss inifrån. Vi blir då konsumerade av "brotten" och de som gjorde dem. Våra "hus" blir ruiner.

Fader hjälp oss att leva i floden av nåd och förlåtelse så dessa bränder dör, vi blir helade och kan förbli fullt levande. Detta gäller individer och nationer också!

Välsignelser från Anna

Nat.Pion.Arb. i Ubon väntar på stöd

Under våra år som missionärer i Asien har jag jobbat mycket med EFKs projektet: Nationella Pionjärarbetare. Min erfarenhet är att:

                  (CPM = Church Planting Movements = Församlingsplanterings rörelse)

Vi har nu varit här i Ubon 5 månader och stortrivs, men utmaningarna är stora. Vi behöver hjälp.

Vi är tacksamma för vad vi kunnat göra hittills i Projektet Ruamchai4Ubon från allmänna EFK gåvor. Men nu knackar pionjärarbetare på dörren och vi känner flera som kämpar i sin ensamhet och på egen hand. En pastor har 13 utposter och önskar samarbete med oss.

 

Vår bön och förhoppning är att vi skall kunna börja stödja Nationella Pionjärarbetare i Ubon, men då behöver vi er hjälp: Kontakta Roland Lövgren på EFK i Örebro om ni kan stödja. En Nationell Pionjärarbetare behöver mellan 15 000 - 20 000 kr/år. Vi hoppas på flera inom snar framtid i Thailand. Eftersom vi jobbar med dem i området kan vi rapportera 2 ggr per år hur det går för dem. Ingvar