Läkande gemenskap

Efter 9 veckor var jag igår kväll åter med på vår gemenskapskväll som vi EFK-are har här varje månad. Ämnet för kvällen var min MC olycka. Vi berätta för varandra (från öppna hjärtan) hur vi upplevde olyckan och dessa 9 veckor. Att sätta ord på våra känslor och sedan lämna allt till Jesus, var läkande, inte minst för mig, men också för min kära Anna och (vad jag förstår) mina arbetskamrater. De har varit fantastiska. Vi skrev alla våra bördor på lappar, som vi la i en korg och …… i bön överlämnade dem till Jesus. Jag känner mig lättad.
Efter 9 veckor var jag idag åter på gudstjänst i kyrkan. Fantastiskt att återuppleva församlingsgemenskapen och att få tacka Pastor Kriengsak och församlingen för all förbön och omtanke. Pastor Kriengsak som också är läkare sa: ”När jag såg dig och röntgenplåtarna på IVA kvällen den 24 jan blev jag frågande hur detta skall gå. En thailandare sa: ”Jag har alltid tänkt på dej efter olyckan”. Så många jublade och klappade i händer när jag hoppade fram på mina kryckor.
Vi har mycket att vara glada för i livet. Mycket som vi måste återuppleva, inte minst av läkande gemenskap. Igår och idag gjorde jag det. Ingvar

Sida-vid-Sida

Sedan 1 Jan 1973 har vi skrivit rundbrev, som vi sedan några år tillbaka kallar: och som vi sänder ut 4 gånger per år. Vi ser det livsviktigt för oss att skriva, så vi får förbön i vårt missionsarbete, men att skriva ger oss också inspiration.
Nu skriver vi också korta inlägg på denna blogg och vi sänder ut korta böneupprop via E-Mail som vi kallar: E-mail Nytt. Igår sände ut Sida-vid-Sida rundbrevet (jan-feb-mar) via E-Mail och idag några via vanlig flygpost.
Får du det inte så säg gärna till oss på: ingvaranna@loxinfo.co.th så sänder vi det gärna till dig.
Sida-vid-sida med varandra och med Jesus …. va gott det är..… även om vi precis börjat. Ingvar

Gräs, blomma eller kaffekanna

Kaffekannans skörhet, eller gräset och blommornas sköra korta liv påminner mig om livet. En liten "knack" och kannan är färdig för soporna. En brännande vindpust, eller inget vatten några dagar och blommorna faller av.

Vi lever ofta vårt liv, blinda för verkligheten eller i övertro på vår egen styrka och förmåga att skapa oss själva ett långt och bra liv. Så kommer där en vindpust, eller en liten knack i diskhon.... så är det slut.

"För allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir förevigt." 1 Pet.1:24

Gräset och blomman blir ny mull, men för kaffekannan, glaset kanske återvinns men plasten den är definitivt slut och dessutom lämnar den efter sig ämnen som är dåliga för naturen.

Men jag då? Min ande hör hemma hos Gud för jag tillhör Honom, resten blir mull...... precis som Han sa!

Visst kan det vara bra att tänka till.

Kram Anna

Hans Ström 70 år.

GRATTIS, Hans Ström på din 70 årsdag.

Ja vi är många svenskar som har fått lärjungaträning av dig Hans. När vi kom som nygifta till Smålandsstenar Januari 1973 och började arbeta med OM:s Sverige-team fick vi lära oss mycket från dig och Ruth. Tack för allt du och Ruth gav oss.
Nu önskar vi dig allt gott på din 70 årsdag.

BE BLESSED. Ingvar & Anna

Mat för själen.

Själen är ständigt hungrig, men tyvärr speciellt när livet snurrar fort och man känner sig stark, glömmer man lätt bort att ge den mat. Att äta fysiskt och även andligt inser man att man måste för att överleva, men att ge själen mat ….. kan kännas själviskt och onödigt.
Kanske du klickade på www.ingvaranna.blogspot.com … för att se om det fanns någon mat där för din själ? ”Ja, det gör det”.
Ӏlska mig mest -
när jag förtjänar det minst -
för då behöver jag det bäst.”
Jag har tuggat på denna sanning idag. Anna broderade denna tavla, som vi har här på väggen i Chiang Mai. Denna sanning är mat för min själ …. både när det gäller att ge till någon annan men också när det gäller att själv ta emot. Kanske den bästa själsliga maten blir när man har en bra balans på att både ge och ta emot? Ingvar

Stefan Swärd

Jag läser http://www.stefansward.se/ Han är en frisk fläkt, vår käre EFK ordförande. Utan tvekan har han många järn i elden, även när han är sjuk, men han är, vad jag förstår, Jesus centrerad både i församlingen, i rörelsen och mitt i samhället.
Detta med att samtidigt värna om församlingsgemenskapen, men inte ”fastna i en låda” ….. utan våga gå ut, mitt in i samhället, ut ”i hela världen” på ett naturligt sätt …. det storgillar en Asien missionär som jag. Vi behöver församlingsgemenskapen – och världen behöver oss.
Stefan ……. fortsätt att inspirerar oss att nå ”outside the box” som Jesus gjorde: Att nå både IN och UT - till de starka och effektiva, men också till de svaga och brutna. Ingvar

Hjärta för de svaga.

Idag ringde Kennedy. ”Hej Ingvar, jag och Dino är i Chiang Mia. Kan vi hälsa på dig?”
Med glädje tog vi emot 3 indiska bröder från Delhi, som var i Chiang Mai på en konferens. De kände de måste besöka mig. Dino är ansvarig för EFICOR i Indien och Kennedy är en av ledarna där. EFICOR arbetar med de mest fattiga, utsatta och marginaliserade i Indien. Dino och Kennedy har många järn i elden och skulle ha 1.000 orsaker att göra annat idag, än besöka en MC skadad svensk. Men deras hjärta för de svaga, utsatta och marginaliserade pulserade även för dem – på konferens i Chiang Mai. "Vi måste ta vägen via Ingvar & Anna."
Dino har nyligen varit i Nepal på UMN och ….. han uppmanade till förbön också där för mig. Woooow. Hur många har bett för mig dessa 52 dagar?
Vad hjärtat är fullt av – det syns tydligt. God bless …… de som inte kan låta bli att besöka de som ligger skadade längs vägen.
Jag är djupt berörd. Ingvar

Sjukgymnastiken - va bra!

Jag har just återvänt från sjukgymnastiken och jag är trött, men det känns gott. När jag låg där på sjukhuset i 5 veckor - bara på rygg -, tänkte jag: ”Jag har bra kondis, så jag behöver inte ha mycket sjukgymnastik här i sängen. Jag kommer snabbt tillbaka”.

Men ack, ack, ack, … man tappar formen mycket snabbt och nu måste jag jobba hårt på att få igång mina lata muskler och stela leder. Inte minst måste jag bygga upp mina ryggmuskler.
Jag ser nu fram mot att åter, efter någon vecka när mitt högerben och min höft är läkt, få återgå mer och mer från sjukgymnastik till vanlig frisk-gymnastik med Anna.

Lärdomen jag fått är: Varken jag är hjälplös i sängen eller superaktiv i missionsarbetet, behöver jag för min fysiska och mentala hälsa antingen sjukgymnastik eller friskgymnastik. Ingvar

Synkroniserad omvårdnad a´la himlen

Jag måste prisa den härliga grupp av människor som himlen synkroniserade att pyssla om Ingvar igår. Inte för att han behöver 24 timmars närvaro, men Gud visste att jag behövde en dag hemifrån då jag kunde koppla av från omsorgen.

Ingvar och jag skrattade med förundran när vi såg tillbaka på dagen som gått.

Så här såg det ut vid dagens slut:

Lizette & Christian våra närmaste EFK-grannar, var telefon-jour och tillgängliga fram till lunch.

Peter hoppade in för en stund av småprat(läs sma(r)l=bohuslänska).

Gerda kom med lunchen.

Family Emilsson kom och fikade på eftermiddagen och hade med sig bakelser

Stefan hämtade upp och levererade Ingvars dator från Pantip Plaza.

Ann-Sophie, Olivia och Moa hade lagat middagsmat och kom med det och många fler portioner.

Peter kom tillbaka igen framåt kvällen för mera ´gubbsnack´, och hade precis lämnat när jag kom hem från en underbar dag på berget, i stillhet och långa promenader. Med tid att umgås med Gud, med den trygga vetskapen att Ingvar var i goda händer.

Tack Gud! Och Tack till en underbar Guds Familj!

Kram Anna

PS. Kolla den vilda orkideén som jag fann på Doi Pui.

Arbetet är mer än arbete!

Under veckan har jag delvis börjat arbeta, mest hemifrån, men också  tillsammans med de andra på Region Asien kontoret. Det känns underbart att åter vara "på plats" och aktivt delta i det stora och stimulerande missionsarbete som EFK bedriver här i Asien.

Men det är inte bara det att jag har krafter att börja jobba igen. En olycka berör djupt också andra i närmiljön. Alla fick en chock på olika sätt, som tar tid att bearbeta. 

Fysiskt, själsligt och andligt känner jag mig starkare dag för dag. Jag måste hoppa på kryckor ytterligare 3 veckor, så att mitt högra ben och min högra höft läks. Men samtidigt........ får jag ge plats för andras behov att bearbeta sina känslor.

Tack för era förböner denna vecka för mig och mina högt uppskattade medarbetare och vänner.

Ingvar

Vilken fantastisk Skapare!

Gud är så stor! Och så väldigt generös! Mina orkideér är bara några få arter av alla tusen och många av dem är kanske inte ens upptäckta ännu - av oss förstås. De vittnar om Gud.  Gud slösar sin skapar glädje, tänk så mycket kvar det finns att upptäcka, skapa, forma som har sitt ursprung i Fars natur, hjärta och tanke.

Ingvar, har idag varit tillbaka till sjukhuset för sjukgymnastik, och de är nöjda med framgången. På eftermiddagen vad han till InterAct kontoret, efter 45 dagar, och fick sitta på sin kära stol(special tillverkad) och snacka med grabbarna ;-)

Kram Anna

Ledare med hopp.

Idag öppnade jag Bangkok Post och läste 2 artiklar som fångade min uppmärksamhet: ”Hoppet lever” och ”Ett budskap om Hopp”. Det var ledare i samhället som talade om hoppet. Rubrikerna gjorde mig glad och när jag läste Hebr. 6:18 fick jag själv mer himmelskt levande hopp.
Visst kan jag slicka mina sår och tycka synd om mig själv. För 6 veckor sedan låg jag medvetslös och svävade mellan liv och död. Visst kan man se på omständigheterna och bli rädd.
Men jag har 1.000 gånger mer anledning att: ”… få en kraftig uppmuntran, vi som sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. I det hoppet har vi en trygg och säker själens ankare…..”
Och jag har 10.000 gånger mer anledning att som ledare ge hopp vidare till andra. Stormen kan vara hård men hoppets ankare och den väg Jesus öppnat för oss, håller i alla stormar.
Världen idag behöver dig och mig hur små eller stora ledare vi än anser oss vara,  att tala om detta hoppet >JESUS< som inte bedrar oss.
Ha en fin hoppfull helg. Ingvar

40 dagar & 40 nätter

Lördagen den 24e januari tog jag MC:n för att göra ett snabbt ärende …….. som tog mig 40 dagar och 40 nätter. En lastbil vid min sida bytte helt plötsligt körfält och …… en olyckan hände.
Helt underbart att åter komma hem. Anna har möblerat om så jag kan leva på bottenvåningen och inte behöver gå i trappor. Ni får gärna fortsätta be för mig att jag blir helt återställd och att jag använder allt det som Gud talat och lärt mig under denna test.
Tack alla ni som hjälpt mig på olika sätt dessa mina 40 test-dagar. Ni har alla betytt så mycket för mig. Be Blessed!
Ingvar

Omsorgsgivare i 3 steg.

Tack alla ni som uppmuntrar mig: Att Kämpa På! Jag gör nu så mycket sjukgymnastik jag orkar och läkaren säger att jag kan ”Gå Hem” på torsdag. Det skall bli underbart. Detta med katastrofer, och att vara omsorgsgivare (Caregiver) ger mig nu (som mottagare) många nya lärdomar. Jag ser 3 stadier i att ge och ta emot omsorg:
1:a Stadiet: Att Överleva. Först är jag ett offer och måste ha mycket hjälp från omsorgsgivare för att kunna överleva.
2:a Stadiet: Att Komma Tillbaka till tidigare kapacitet. Att börja återuppbygga. Jag älskar mitt jobb och att höra uppmuntran: ”Snart är du i full fart igen” styrker.

Men när besökare uppmuntrar mig med ytterligare ett steg – då händer någon speciellt där inne i mig:
3:e Stadiet: Att Komma ut Starkare. Att gå igenom allt detta jobbiga – för att ”bara” komma tillbaka till samma nivå – det känns onödigt och meningslöst. Det måste finnas något mer, större, djupare, högre – i en kris! När omsorgsgivare lyfter fram detta - då upplivas hela jag och jag vill inget hellre än att komma genom denna kris starkare. Så att jag ännu bättre kan hjälpa och välsigna andra.
Ingvar

Korridorlopp på kryckor, eller bönelopp på knän......

Nu ligger Ingvar i och hårdtränar. Från svajigheten i förrgår till att idag klara korridoren på egen hand, det är stort. Så nu skyndar vi på att få huset anpassat. Varmvattenberedaren till badrummet i bottenvåningen är inmonterad, och idag lånade vi tillbaka en av våra gamla singel sängar som vi gett bort.( Anita ska inte behöva be för den, den är normallängd). InterAct änglarna har hjälpt till att flytta runt möbler. Så snart är Lukas(labradoren, utifall ni har glömt) och jag beredda att ta emot Ingvar hemma. Det känns som ni alla förebedjare också har sprungit korridor(wasa)loppet(mellan kammaren och tronen) i förbön för oss under drygt 5 veckor. Tack! Far, visst har Du sett och hört och visst är det väl så att du välsignar tillbaka, var och en?!

Kram Anna