28 november 2010

Jesus, mitt LJUS

Jag sitter här och försöker samla ihop mig efter Thailands resan.
Man lämnade ett Sverige som fortfarande kämpade emot en ankommande vinter. Folk kompromissade fortfarande med blandade sommar och höstkläder. Man strävade efter att fånga solens strålar.
Jag kom tillbaka till full vinter, alla är klädda i svarta vinter kläder-som om man vore i sorg att sommaren är död och ljuset svunnit. Det är väl att det finns ett advent- även om många inte vet varför, men det kommersialiserade ljus tändandet hjälper den stackars svensken att få sitt mörker skingrat, om än med några stearinljus eller 7 armade ljusstakar och advents stjärnor i fönstren.
Själv har jag problem att veta vad jag kan blanda för vinter kläder från min sista vinter i Sverige med ev. nyinköp. Imorse kapitulerade min jetlag hjärna inför att försöka få ihop något i klädväg för att vara godkänd i alla fall i mina egna ögon och kanske i andras. Valde att stanna hemma. Färger som inte matchade, kapplängden fel, skorna anno 5 år tillbaka, och jag orkade inte ta mig igenom med seger. Imorgon har jag nog koll på min värld igen. Men idag stannar jag under ull-pläden med många värmeljus tända och väntar på att min själ ska vara samlad så att jag kan tänka rationellt och lösa både kläd koderna och finna styrkan i Honom som är mitt LJUS i mörkret.
Kram Anna

27 november 2010

Tillbaka i kylan



Är tacksam för drygt 3 veckor i Thailand. Det har varit intensiva veckor. Har träffat ToL teamet, jobbat med att lösa bokföringsfrågan och planerat för några månader framöver. Har sett Guds hjälp och ledning. Hade förmånen att få vara mormor i Bangkok när barnbarnens föräldrar var upptagna med konferenser på hög nivå. Kändes lite annorlunda att mellan barn-vakteriet äta lunch tillsammans med utbildnings ministrar och andra höjdare från olika länder.
Tree of Life går vidare första halvan av 2011 med lite lägre tempo. Vi söker Gud för mer voluntärer och arbeta vidare med planerna på en stiftelse.
Har nu landat i ett vintrigt Göteborg och ska ladda om innan jag börjar jobba i Hemsjukvården igen i Tjörns Kommun den 1a december. Jag har inte sett snö på 5 år, och hade helt glömt bort att det är den mörka årstiden.
Kram Anna

24 november 2010

Mission går fortare tillsammans.

Vi är just nu 33 EFK missionsarbetare och 26 barn samlade till 4 dagar i Chiang Mai. Vi jobbar i 14 länder i Asien , skilt från varandra. Det är nu värdfullt och uppbyggligt att mötas så här, lyssna till Guds Ord, be, lära känna varandra och få information om EFK. Förra gången vi möttes var för snart 4 år sedan (feb 2007) då också våra nationella partners deltog.

Att mötas så här är verkligen ingen lyx, utan livsviktigt för oss så vi kan se Guds rike växa i Asien snabbare och vi kan uppmuntra varandra. Alla behöver uppmuntran, också missionsarbetare. Ingvar

20 november 2010

Utsänd ....... att Resa Rent.

Många reser nu för tiden p.g.a. många olika orsaker. I missionärsuppdragets natur ligger det att bli utsänd, gå över gränser och nå de onådda. Då måste vi ju resa, som Gudsrikets Ambassadörer. Några råd att resa rätt, hälsosamt och rent är:

  • Att planera resorna bra, inte minst tillsammans med de nationella i landet. Marginaler behövs här och där och en stor portion flexibilitet. Att vara ute i sista minuten kan bli dyrt och frustrerande för alla.
  • Att ha 100% kontakt med de lokala kristna. Med åren kan man tro sig känna vägen och man kan tycka det är enklast att klara sig själv. Men att resa på egen hand är farligt. Att bo med de nationella ledarna är alltid bäst.
  • Att Resa Rent. Det finns många rövare (Luk 10:30) längst vägarna också nu för tiden. Tjuvar som vill stjäla från oss: andligt, själsligt, moralisk och även fysiskt. Det enda sättet att Resa Rent är att vara totalt ärlig, transparant och vara ”Accountable” längst vägen både inför Gud och människor.

  • Att ha ett lokalt SIM kort. Så fort jag landat i ett land, köper jag ett lokalt SIM kort till min mobil. Så ringer eller SMSar jag 2-3 lokala nationella ledare, Anna och min chef så alla kan nå mig när som helst. Mina barn och mina arbetskamrater kan läsa på mina mail vilket mobilnummer jag har var jag än är. Att sända korta SMS till Anna längst vägen känns gott. Inte minst en God Natt SMS-kram.

    Det är uppbyggligt och ett skydd för mig och alla, att Resa Rent. Ingvar

16 november 2010

Efter 40 dagar

Skönt att vara tillsammans igen. Att vara områdesmissionär kräver en del resor, som är intressanta och innehåller mycket givande engagemang. Tänk om man kunde berätta allt fint som händer? För varje resa förväntar sig de lokala att man kan göra mer och mer. Det är ju en stor fördel att känna till mer och mer plus och minus på de olika platserna, men ändå satsa framåt tillsammans med de nationella, "sida-vid-sida”. Skönt att vara tillsammans med Anna igen efter 40 dagar. Ingvar

14 november 2010

Detta speciella folk!




Vi var samlade tillsammans som Tree of Life team igårkväll. Som vi brukar tog vi tid att lova Gud först. Denna atmosfär skulle jag vilja stoppa ner i en påse och tamed mig hem till Sverige. När alla ger sig hän i sången så känns det som om Gud går runt och rör vid var och en och viskar i varje ''hjärteöra'' jag älskar dig. Det behövs ingen peppning för att gå in genom dörren eller komma upp till en av Gud godkänd nivå av tillbedjan. Här är alla medvetna om sin litenhet och behov av Guds hjälp. Det är bara att ta ett kliv rakt in i Guds famn.

I fredags kväll samlades kristna från de flesta kyrkorna, mitt i centrum vid den östra stadsporten av Chiang Mai för att välsigna landet Thailand och man bad speciellt för kungafamiljen, för familjen som institution, regeringen, poliskåren, skolorna, för de föräldralösa barnen och för ungdomar i riskzonen, media, minoritets folken etc. Men först av allt blev namnet Jesus upphöjd. över staden.
På bilden här är det representanter för den kristna polis föreningen som ber.
Kram Anna

12 november 2010

Farligt med Känslobortfall

Åter har jag varit i Lepra projektet i Tamkuhi Road, Seorahi, Kushi Nagar, UP, Indien och åter har jag skakats om ”där inne” av dessa leprasjuka. De lider fysisk, men också mentalt och socialt därför att de är ”stämplade” i samhället. När man slår på ordet Lepra kan man bl. a. läsa att den finns i 2 former: Tuberkuloid lepra ….. enstaka hudområde, där känseln är nedsatt. ….. eventuellt orsaka förlamning och känselbortfall. Lepromatös lepra --- stora delar av huden angripen, …..knutlika hudförändringar …. drabbar också fler nerver, varför känselbortfall och förlamningar kan bli betydande.

Först är det troligtvis befriande att det inte gör ont, när man bränner sig eller skär sig på en kniv. Men konsekvenserna är förödande.

Jag är tacksam vi kan hjälpa leprasjuka i Indien. Sanjeev och de andra i projektet har friska händer och gör ett fantastiskt jobb med att hjälper sjuka händer och fötter. Men också är jag tacksam att jag har fungerande känselnerver. Besöket till Lepraprojektet aktualiserade åter för mig att känselbortfall (andligt, kroppsligt eller själsligt) är farligt. Ingvar

10 november 2010

Mitt i folkmassan finns......

Mitt i den stora folkmassan finns ledare och individer som är tacksamma för samarbete och uppmuntran. När jag gör en resa som denna så möter jag många stora behov, men också många underbara nyckelpersoner. Några av dem är:











Alla ler och ser glada ut, men de lever alla i en vardag som är tuff och många gånger känns hopplös. Just där behövs både Gud och människor. Ingvar

07 november 2010

Änglar och jag har haft det roligt idag

Åkte tidigt i morse för att hinna till Muang Li i tid för gudstjänsten. En metodistkyrka i en liten stad där 1 av mina medarbetare arbetar på lantmäteriet. Igår fick jag reda på att de ville jag skulle predika och jag klev ur min trygghetszon och bestämde mig för att predika på Thai.
Det var riktigt roligt och det bästa av allt var att 2 kvinnor ville lära känna den Jesus som inte förkastade synderskan i Lukas 7 och fler kom fram för förbön för diverse behov. Guds änglar och jag jublade tillsammans. Det är ju nåd. Vi åkte sedan till ett barnhem som jag besökte för första gången för knappt 2 år sedan. Man känner när man kliver in på området att det är något speciellt.
Det var nästan öken runt byggnaderna tidigare. Nu blomstrar det på den mark som ingen ville ha för den var omöjlig att få något att växa på. Så otroligt vackert. Barnen blomstrade också. Ock så detta härliga par som har hand om 50 barn. Och det sker ständigt mirakler omkring dom. Man känner hur Far ler när han tittar ner på detta barnhem. Önskar det skulle vara så överallt. Så jag har haft en riktigt rolig dag.
Kram Anna
foto 1: Församlingen i M. Li
foto 2: 2 av mina medarbetare som bor i M.Li
PS. Kort från barnhemmet kommer senare.

06 november 2010

Vad säger de mig?





























Hälsningar från Ingvar i Indien

03 november 2010

George Rakha dog i morse

Idag, här i Varanasi när jag deltog i en invigning av ett nytt träningscenter och Ashram, kom ett E-Mail från Pakistan: Pastor George Rakha dog i morse 03:15.

Detta kom som en chock. Det var ju bara 17 dagar sedan jag var med George och Treeza i både Islamabad och Karachi. Då var han i full fart.

George har varit till Sverige flera gånger och var en hängiven församlingsplanterare. Hans liv var att predika. Bed för hans fru Treeza (hans första fru Pazran dog feb 2008). Bed också för sonen Samuel som nu med familj är i Karachi . George Rakha blev 75 år gammal. Begravningen blir fredagen den 5e Nov klockan 14:00 i Karachi. Kondoleanser kan sändas till: ppcop2000@yahoo.com

George Rakha var en Nationell Nyckelperson som vi samarbetade mycket med, med gott resultat.

Hälsningar från Ingvar