Frihet att själv få välja sin egen tro.

Viken dramatik det är just nu i Mellanöstern. Folket söker demokrati, där man själv får välja sina ledare och söker mänskliga rättigheter, där man har frihet att tala och Religionsfrihet.

De sista dagarna har denna fråga ringt i mig: Kanske man just nu, innerst inne i Mellanöstern främst söker friheten att själv kunna få välja sin egen tro? Många muslimer har hört evangelium och vill följa Jesus, men pga tvånget att följa sin pappas tro, har man blivit förföljd. Många har då valt att ha en hemlig tro på Jesus. Den frihet man nu söker, tror jag, innehåller också önska att själv kunna välja sin egen tro. Att följa Jesus öppet. Spännande dagar vi lever i. Jag gläds att Anna och jag denna helg kan åka tillsammans hit till Dalarna. Hennes diskbråck läks nu. Dagen med själavårdare har varit mycket givande. Ingvar

Vad händer när "oljeridån" har rämnat?

Vi har sett, som svar på bön att många ridåer i världen har rämnat. Järnridån, som avskiljde Öst och Västeuropa (1945-1989). Bamburidån i Kina … i alla fall delvis. Plus många många andra ridåer.

Och nu ser vi att det skakar i Mellanöstern. Oljeridån rämnar. Men vad händer efter det? Birger Thureson skriver en bra ledare i DAGEN: Oroande men inte oväntat. http://www.dagen.se/blogg/ledarblogg#7958

Han har en bra fråga på slutet: ”Vilka ideologiska krafter tar över när det spontana ska ges organiserad struktur?”

När jag ber och följer situationen i Mellanöstern så blir jag: Oroad, men utmanad. Vi som Guds folk vet att det finns en väg framåt, efter det att ”Oljeridån” rämnat. Det finns en kraft, bortom förlåten, (efter Korset) som kan ge en organiserad struktur, så att alla i Mellanöstern får full frihet att tillbe den Levande Guden. Amen (= sannerligen", "trovärdigt" och "låt det så ske"). Ingvar

Trevligt. Bra att jag åkte!

Under ett hemma år har vi många församlingsbesök. Först undrar jag alltid: Hur skall det här bli? Men när jag reser hem, summerar jag alltid: Trevligt. Bra jag åkte dit.

Flera av våra underhållsförsamlingar har nu gått in i nya Frikyrkoförsamlingar. Då blir det extra spännande att möta a) gamla bekanta, b) nya församlingsmedlemmar, men också c) nya människorna som brinner för mission, men kanske finns i församlingens periferi.

Först tar det sin tid att hitta varandra men …. det finns så många goa människor i Sverige. Och man blir glad. Det blir säkert denna helgen också, i Östergötland.

En krydda på våra besök: Det är alltid roligt att representera EFK i båda gamla och i nya frikyrkoförsamlingar. Det känns som EFK och Guds mission hör ihop. Det känns som vi är på G.

Oj da, söndages text (enligt Kyrkoåret) är: Nåd & Tjänst. Det låter bra. Ingvar

Helhjärtat - där man bor

Jag har haft en givande själavårds och undervisningshelg i Nybble i Närke med temat: Ärlig inför Gud. Tyvärr låg Anna i sängen med diskbråck så hon kunde inte vara med. Jag glades av att träffa församlingen och Kerstin & Anders. Kerstin är pastor i församlingen. Dessa Afrika/Asien missionärer passar mycket bra in, mitt i församlingen på Närkeslätten och mitt i snön. Man gläds när missionärer passar in 100% både där och här.

Fondtavlan i kyrkan kom från Frankrike. Den var vacker, och talande.

Och idag är det Alla Hjärtans dag. Just det med vänskap och gemenskap till Alla.
Så har vi just haft en trevligt och hjärtlig Måndagsträffs på Betel på Klädesholmen i eftermiddag. När man är tillsammans med människor, som har hjärtat på rätta stället, blir man glad. Ingvar

Våra smärtor....

‘’En smärtornas man och en man förtrogen med lidande’’

Det är ett ord som tröstar, att det i texten som följer sedan står att ’’det var våra smärtor han bar’’då går min själ från tröstnivå till jubel nivå. Men om ordet är sant då kommer det att landa i kroppen. Israel fick påminnelsen att komma ihåg Guds stora gärningar. Det är ett bra recept. Jag ligger här och minns de helandeunder jag själv erfarit i min kropp under åren, men också det jag sett Gud göra i andra människors liv. Det peppar mig. Med andra ord: Det stärker min tro. Gud har inte förändrats. Jag vill också lära mig min läxa, för det är jag säker på att det finns i detta paketet, och som Ingvar brukar säga : Komma ut starkare!

Kram Anna

Ärligt talat.....

Att överlämna ansvaret för arbetet i ett land, det är lättare sagt än gjort. Förra månaden fick jag ta över EFKs arbete i Mongoliet och 1 mars överlämnar jag Laos till Josefin. Tekniskt är det lätt att ta emot och ge fakta, men känslomässigt …... hur gör man det bäst? Att bara försvinna är inte kreativt eller hälsosamt. Ärligt talat har jag stortrivs att jobba med Laos, och kommer att sakna mitt direkta engagemang i detta land. Men samtidigt ….. skall det bli bra att Josefin kommer in. Hon kommer att passa mycket bra in där. Igen påminns jag åter om en målsättning jag har, men som inte alltid är så lätt speciellt känslomässigt: Börja det bra, göra det bra, avsluta det bra.

Och idag Hurrar jag speciellt för min högt älskade Anna. Hon fyller 59. Ärligt talat: Hon är, utan tvekan, världens bästa människa att dela livet med. Be blessed, min älskling. Ingvar

Livets svåra frågor

Nu 2 kvällar i rad har TV visat Thailands ”baksida”. Skakande, men tyvärr sant. Kolla på: http://svtplay.se/t/103500/korrespondenterna.

Idag har jag varit på en begravning efter Bertil A. i Kungshamn. Begravningen blev ljus, trots många frågor: Gud, varför denna långvariga sjukdom och varför blev han bara 58?

Ikväll möts vi också av bilder från oron i Egypten.

Ibland agerar vi som om vi tror:

• När vi förstår det som händer eller tycker det är bra – är Gud god.
• När vi inte förstår det som händer eller tycker det är fel – är Gud ond.

Men Gud är större än våra hjärnor och större än våra tyckanden. Och inför vissa frågor i livet måste vi kapitulera. Men när vi gör det händer något gudomligt: Gud kallar oss och utrustar oss till tjänst i hans rike, även om vi inte förstår det, eller om vi känner oss svaga. Och då övervinner alltid ljuset över mörkret. Ingvar.

En vanlig vardag bland vanliga människor

Idag har det regnat och varit lite grådisigt. Det blev en helt vanlig vardag, som man först kanske kunde summera som: Inget speciellt.

Tyvärr ser vi alltför oftast ner på vardagen och drömmer oss till fest, speciella händelser, andra människor och andra platser. Men det är verkligen inte när något är nytt och spännande som Livet är på topp. Nej, mitt i vardagen bland vanliga människor kan vi upptäcka äkta och fungerande ljus, mod, uppmuntran, glädje, frid, harmoni, kärlek och allt annat fint.

Det är också då i vardagen vi kan hjälpa varandra bäst. Som missionsarbetare har vi upptäckt detta. När vi kan komma till projekt, församlingar och individer, och pulsera i vardagen, …. då kan vi hjälpa dem mest och bäst.

Nu sitter jag klockan 23:00 och summerar den 1 februari 2010. Och, jag blir förvånad över allt fint som jag varit med om denna dag. Livet med Gud och människor är ju verkligen lika fantastiskt …. en helt vanlig vardag. Ingvar