Gammel Års TACK och Ny Års Utmaning!

Vinden ven runt knutarna och tröjor och filtar hjälpte till att hålla uppe värmen.....  Här i Mondolkiri Kambodja kan det bli riktigt kyligt vintertid, det menas + 14 grader plus vind och drag igenom huset, som ju inte har någon uppvärmning, så huttrar man och hackar tänder. Till slut kröp vi gladligen i säng med dubbla lager pyjamas, tätt, tätt för att få upp värmen......... Och just där var det så gott att tacka Gud tillsammans för året som har gått. För hans trofasthet.
Vi har fått se Guds ledning, öppna dörrar, kreativitet, människor som fått nytt hopp, som fått ny eld, förnyad kärlek till Gud, ny styrka att gå vidare. Församlings kriser, relations och äktenskaps kriser, relations och människor i synda nöd, har bytts till fred och försoning, frälsning och befrielse.
Har vi vandrat på rosenröda moln, har det varit utan kamp?  NEJ. Men vi firar segrar med Jesus. Och det bästa sättet är att säga är TACK TACK JESUS!!

Thailand är inne i en skörde tid. Vi har mindre kristna här procentuellt än våra grannar i öst-Laos eller Kambodja. Thailand ligger på botten av de 10 länderna i ASEAN när det gäller evangeliskt kristna och antalet kristna totalt. See vår blogg 26 nov 2014.

Jag har sista tiden funderat på om det är vår svenska relation till Thailand som 'vårt' turistland, som gör att vi fortfarande förtrollas av dessa leenden och varma solstränder och hamnar i någon sorts förljugen bild av verkligheten att evangelium här inte behöver predikas och att barnen inte skulle behöva en ombudsman som står upp för dem emot övergepp och trafficking?? Där barnets trygghet i samhället genom hundratals generationer har blivit till ruiner.

Vad som utmanar oss i Ubon.
1. Att skörden är mogen- men arbetarna är få.
2. Att barnens rätt till trygghet ska ligga på varje förälder, mor-och far förälder, granne,   lärare, pastorer och politikers hjärta.

Tack för 2014.    Kram Anna

10 år sedan Tsunami i Indiska Oceanen.

Idag vid 8 tiden (indisk tid) för 10 år sedan hände en av de största katastroferna i modern tid. 2004 Indian Ocean Tsunami was among the deadliest natural disasters in human history with at least 290,000 people killed or missing in 14 countries bordering the Indian Ocean. 543 svenskar omkom.
                                   
Vi var i Sverige då men bara efter 2 veckor blev jag ombedd av EFK att delta i Tsunami katastrofarbetet i södra Indien. Det var omskakande att jobba med dessa drabbade och man blev mycket berörd. Jag återvände till området igen hösten 2005 och okt-nov 2011.

Speciellt under besöket 2011 blev jag mycket glad att vi kunde hjälpa så många och jag såg vad hjälpen inneburit. De drabbade var nu mycket tacksamma för den hjälp de fick.

Utan att vara olycks-fokuserad är det hälsosamt att ha med sig i bakhuvudet: DRR (Disaster Risk Reduction = Katastrof-risk-reducering). Man kan lära från andra och lära från sina egna erfarenheter.... ”the hard way”. Jag personligen lärde mig mycket från katastrofarbete i Bangladesh, i Pakistan och i Indien.

Nu är vi i Mondolkiri några dagar och har en trevlig Jul. Ingvar

814Km öster ut

Igår åkte Anna och jag 814 km till Mondolkiri. Förra året åkte vi landvägen via Laos men kunde inte ta bilen in i Kambodja. I år kom vi efter 15 tim bilkörning med vår Chiang Mai registrerade bil ända fram till Mondolkiri. Tack Jesus.

 Fam Smith.

Detta är Anna, Kie och Anna Kie.

Nu vill mina barnbarn på att visa mig något. Ingvar

Vårt Jul & Nyårsbrev

Hämta här vårt Jul och nyårsbrev. Julkramar från Ingvar och Anna

I Chiang Mai 3 dagar

Man kan bygga broar. Man kan riva broar. 

Man kan lämna en plats pga problem och konflikter. Man kan lämna en plats pga att Gud leder.

Vi är nu 3 dagar här i Chiang Mai och det är trevligt att möta gamla bekanta som blir glada att … vi dyker upp. Vi har upplevt mycket tillsammans. Här i Asien är det viktigt att vi missionärer kommer, jobbar tillsammans och vi lämnar en plats inte pga att de nationella (eller någon annan) är ”dumma” utan pga av Gud leder oss.

Vi känner tydligare än någonsin att det är Gud själv som lett oss från Chiang Mai med sina 8% kristna till Ubon med sina 0,2% kristna. 

Kristna i Chiang Mai, nu går vi tillsammans till nya områden, med bara 0,2% kristna. Många väntar "Out there" på ljudet på Pionjärarbetarna. Välkomna till Ubon. 

Men nu är det trevligt att mötta er alla i Chiang Mai. Ingvar

Frukten faller oss i händerna

Vi har bett över en ''community mall'' säkert ett halvår. Igår gick vi dit med en Thai vän för att kolla  läget om vi kunde hyra ute scenen för kristna artister under 3 kvällar i februari.
När de hörde ordet Kristna, så kom alla frågor. Plötsligt satt vi där med tre stycken som ville veta mer och hade någon gång under livet haft längre eller kortare  kontakt med kyrka eller något kristet och som nu uttryckte önskan om att komma nära Gud igen.
Vi avslutade vårt ärende. Så kom nästa grupp försäljnings chefer och säger: Var är ni kristna någonstans? Det är ju här ni skulle vara och berätta och sjunga om Julen den 25e. Mitt i samhället. Där folket är.

Ropet drabbade mig: Var är ni kristna? Det är ju här ni ska vara!
Vi gick vidare till en annat cafe /restaurang företag för att kolla in ett rum vi skulle vilja hyra för undervisning och förbön under samma event. Vi beställde kaffe med tilltugg och ägaren kommer fram och ber att få sitta ner med oss. '' Jag betalar fikat, säger hon, jag växte upp hos katolska nunnor, idag är jag en framgångsrik business kvinna. Jag vill gärna visa min tacksamhet till er kristna för vad ni gett under 10 år av mitt liv. Nämn mitt namn när ni kommer, så ska ni få mycket rabatt.''
Vi pratade med henne om Gud som älskar henne etc.
Igår åkte vi hem förundrade över Gud och människors favör.

Kram
Anna

Idag gifta 42 år.

För 42 år sedan i Kungshamn frågade Tarren A. mig: "Älskar du Anna Maria Johnsson" och jag svarade (utan att tveka): "Ja det gör jag".

Idag, 42 år senare, säger jag samma sak, även ännu starkare. "Ja, jag älskar dig ..... maak maak”.

Vi möttes först på Missionsbåten Elida. Ingvar

 

Ljuset... och Bangkok når ut

”….…. då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och Herren skall ……” (Jes 58:10-11) Wooow. Detta är Goda Nyheter.
 

Pionjärandan- återuppstår. Ser att Bruce Olson varit i Sverige och vi förstår att många har (åter)tänds av pionjärandan.

                  

Det gläder oss när vi nu står i en ny pionjäruppgift att många andra också gör det. Läste åter:

                  

Missions-Team. Vi gläds när vi får Missions-team från andra länder och från andra delar av Thailand. Denna helg är ett Missionsteam från Jaisamarn kyrkan i Bangkok på 18 personer här i Ubon. Vi hade en bra samling i fredags kväll på Centrat. Himmelen var Öppen och …. vi förstod flera av dessa 18 kände Guds kallelse till tjänst i Ubon. 

 

                                 
Nu ber vi också för mer Missions-team från Chiang Mai, Chiang Rai och Mae Hong Song. Ingvar

Född .....

Vi gläds för Anna Kie Smith (vårt 7:e barnbarn) som föddes i Phnom Penh 29e Nov klockan 23:35 och vägde 3.62kg. Högt älskad av oss och inte minst sina 2 bröder. Se:

 

 

Igår följde vi Regeringskrisen i de Svenska nyheterna. Det var tråkigt att se hårdheten och ”krigs-andan” som rådde. Också, pga ”att marknaden” inte gillar denna regering så dalar Svenska kronan och vi får mindre lön och mindre pengar till projekten. Vår bön är att det skall födas fram många politiker som har fridens ande.

Som missionär och pionjärarbetare kommer man ofta rakt in i ett stora KAOS. Och man ser tydligt att Gud har satt oss just här för att vara del av problem lösningen. Bill säger det mycket bra i: https://www.facebook.com/video.php?v=10152866551815930&set=vb.54641600929&type=2&theater  

”Du är född…. för att lösa problem”. Då ser jag 2 typer av problemlösare:

Typ 1. Jag har erfarenhet, kan och vet hur man skall lösa detta problem. Jag vet vad som är rätt eller fel. Jag har svaret. Bara ni följer mig, blir det bra.    

Typ 2. Jag ber för folk och låter Guds kärlek regera genom mig. Vi söker Gud tillsammans och jag vet att Gud har kapacitet att tala och leda dem.

För oss innebär detta:

Typ 1. Missionärer blir mycket svart vita och blir domare över de nationella. De Nationella behöver då missionärer för att få veta vad som är rätt eller fel och för att styra med kontroll.

Typ 2. Missionärer blir mer en syster en bror. Missionärer sätter sig inte över och blir domare över de nationella utan .... en Couch. Man kan säga: ”Grunden är att det är personen (=de nationella) själv, som själv sätter mål som känns relevanta för att själv i sin situation och att coachen (=missionären) hjälper personen att själv finna lösningar och möjligheter”.

Under våra 14 månader i Ubon/Pakse har många kommit till oss med sina problem för att söka hjälp. De önskar då att vi säger vad som är rätt eller fel. Vem som har syndat och vem som är syndfri. Men vi fick från början här Guds hjälp att inte bli domare ”över levande och döda”. Och vi har redan sett många fantastiska under när folk kommer tillbaka dansande och jublande över vad Gud tillsammans med dem har gjort i och runt dem.

Imorgon är det Fars dag och Kungens födelsedag:

http://en.wikipedia.org/wiki/Bhumibol_Adulyadej

Han är högt älskad av folket. Bed för de som styr Thailand.

Önskar dig en ljus advent där …. många runt dig och mig själva upplever ljuset i dem. Ingvar