Lämnar efter 9 dagar.

Efter 9 givande dagar, mest med undervisning, åker vi idag härifrån. Ingvar tar tåget till Varanasi för ytterligare ett ledarseminarum och Anna flyger i natt tillbaka till Thailand för en kvinnokonferens.

Att delta 9 dagar i arbetet på en plats som Kolkata och sedan lämna .... är inte lätt. Men det är en del av missionsarbetets vardag. Och det bästa är att delta både tillsammans med "vanliga" människor och tillsammans med ledare ... och se hur de växer både personligen och tillsammans. Det är som att så och sedan ..... Gud ger växten, både på det "vanliga" människo-planet och på ledar-planet. Ingvar

Bengaler är ett trevligt folkslag.

Bengaler är ett trevligt folkslag. Nu har vi varit med 275, mest bengaler, i 3 dagar. Och ... vi är verkligen uppmuntrade av deras öppenhet och hängivenhet. I morgon väntar järnvägsbarnen. Att delta i arbetet i Kolkata är verkligen positivt. Ingvar

Via ett Indiskt mobil nr.

Oj, oj, oj, jag kan även skriva in en text på bloggen via ett Indiskt mobil nr. Vi mår bra och är mitt uppe i vår andra konferens. känns mycket positivt.Ingvar

Ren och fin kille

Före detta järnvägs-stations-killen stod där ren och fin. Han berättade om sitt liv. Då och då berättade han med tårar. Vi förstod vilket helvete han lämnat och hur han nu utan sniffning och allt "smutsigt" han tidigare stoppade i sig, nu har mål med sitt liv. Han går nu i skola. Ingvar

Mitt uppe i TRÄNA

Vi är nu mitt uppe i: Advance Leadership Seminar. Och det känns verkligen bra. Dessa 90-100 ledare är ivriga att bli tränade. Och de har (vad jag ser) stor potential att själva undervisa andra, som kan undervisa andra. Igår grep det mig när jag stod där framför dem: Är detta 90-100 ledare som kan undervisar andra, som kan undervisar andra, då är ju egentligen skaran framför mig enormt stor. Bland EFKs 3 grenar: Grunda – Träna - Tjäna känns TRÄNA just nu viktigast. Ingvar

Landa ....lågt.

I natt landade vi i Kolkata, Indien. Inga problem fysiskt, men ändå att ”landa” och bli helt närvarande mentalt och andligt, är inte lätt. Vi har bott här i stan ett år (93-94) och besökt många gånger. Med hjälp av mobiler, Internet, kabel TV + + + kan vi hänga med allt som händer över hela världen. Men vågar vi landa här och nu, mitt ner i fattigdom och just nu en Hindisk festival?
Jag sitter och tittar på människor som går på trottoaren och inser att de har en viktig berättelse, som jag behöver få del av. Deras vardag är en tuff verklighet. I kväll skall vi börja undervisa i ett seminarium där många kommer från olika samhällsklasser. Nu måste jag sluta för att kunna ”landa” i Kolkatas verklighet. Ingvar

....träna de som kan träna.

Denna vecka har varit full av samtal om arbetet i Asien. Oj, oj, oj, va mycket vi gör! Först är jag så glad att jag har öppna dörrar till tjänst. Det är kul att själv växa i kapacitet. Men …. det är ju inte målet att jag skall slita ut mig, med allt jobb som jag måste göra.
Det är roligare när man kan träna andra som kan göra jobbet. Anna och jag förbereder oss nu på att nästa vecka ha 3 olika seminarier i Indien. Man blir så glad när man ser att de man tränar kan växa i kapacitet – och göra jobbet.
Men …. inte bara att jag lär dom att göra jobbet. 2 Tim 2:2, har en mycket vidare vy på detta: ”…anförtro åt pålitliga människor, som i sin tur skall bli utrustade att undervisa andra”. Det är viktigt att ha med sig alla 3 nivåerna:
a) Jag kan själv göra jobbet. (Personlig tillväxt)
b) Jag kan lära upp mina medarbetare så de kan göra jobbet (Medarbetare tillväxt)
c) Jag kan lära de som kan lära andra.(Multiplications effekten)
Anna och jag ser framemot att tillsammans, de kommande 9 dagarna i Kolkata, ha med a+b+c. Punkt c ger ett fantastiskt perspektiv! Ingvar