Titta er runt och se frukten!

Under veckodagarna har jag flera olika typer av projekt som jag deltar i. En del byggs upp, en del driver vi och en del skall avslutas. Men Guds församling lever alltid vidare och växer och växer. Ibland växer kanske inte en lokal församling, men (speciellt i städerna) multipliceras den oftast ut i nya cellgrupper, som blir nya församlingar. Vi är med att utrusta nationella som går ut till onådda områden i landet och grannländerna.
Pga förseningar kunde vi inte besöka någon kyrka i söndags, men igår var vi till en kyrka (Jesus Församlingen) i Erdenet. Trevligt. Pastor sa: Titta er runt och se frukten. Alla i församlingen uppskattar EFKs insats. Den insats Magnus & Maria gjorde 1992 och 1993 (vad jag vet) då de flyttade till Erdenet värderas högt av många. Flera andra EFK missionärer har också satt sina djupa spår på olika områden i Mongoliet.
Man räknar med att kyrkan startade officiellt i Mongoliet 26e juni 1991. Nu 20 år senare finns det omk. 400 församlingar med omk. 50 000 medlemmar. Och målet är att år 2020 skall det finnas 10% kristna i landet. Det skulle innebära mer än 250 000 människor.
Pionjärarbete är jobbigt, men …. en dag ser man frukten. Nu idag är vi åter i UB och avslutar arbetet här, för denna gång. Men arbetet går vidare, tack vara många underbara Mongoler. Det är verkligen inte svårt att vara EFKare i Mongoliet. Ingvar

Fotbollsspelare .... med framåtanda

Jag måste berätta om barn/ungdomarna i UB United. Chuka tog oss till en fattig stadsdel av UB (=Ulan Bator) som har många fattiga människor. Där mötte vi omkring 50 unga fotbollsspelare i en gymnastiksal.
Dessa ”vanliga” mongoliska barn/ungdomar hade en öppen och ”pigg” blick. Jag måste säga att jag bli så glad att se deras framåtanda. Temat man har är: Allting är möjligt.
Några nyckelord de jobbar på är: Karaktär – relationer – teamarbete.
Vi har nu haft 2 dagars JCS årsmöte i UB. Härliga människor. Än en gång ser jag att en god beslutsfattning + tydlig administration ..... ger en bra fungerande verksamhet. Det syns att JCS-arna älskar Gud, människor och Mongoliet.

I går morse träffade jag Puje en av de bästa fotbollsspelarna i UB United. Han är 15 år och kommer från en fatting bakgrund. Man blir glad när man pratar med honom. Han är duktig i skolan, gillar Matte och har spelat i det Mongoliets landslag för 13 åringar.
Puje är en ödmjuk ”stjärna” för de yngre. Jag uppmuntrade honom att växa vidare som en ”hjälte”, som en fin Mongolisk kille. Han log upp när jag sa: ”Vi ses nästa år”. Jag och Rune är nu i Erdenet. Återkommer mer om det i morgon. Ingvar

3 dagar och 140 mil

Under 3 dagar har vi åkt 140 sv. mil på vägar men också rakt genom stäppen (Stäpp av ryska степь, step, eller grässavann) för att besöka 4 platser där ett jordbruksprojekt pågår. Totalt är projektet på 8 platser. Oftast var det så torrt att det inte fanns något gräs. Bara sand. Vi kom till 4 platser där tjälen precis gått ur marken och vi hamnade mitt i potatissättningen. Om några dagar blir det andra grödor. Alla hjälptes åt och det fanns glädje på läpparna. Inte för det var lätt arbete, men för de såg framåt till skörd. Och ... att samarbeta ger också glädje. Jag lägger in några bilder som talar sitt klara språk. Ingvar

Ett torrt land

Jag har aldrig sett ett torrare land. Här i Bayankhongor (12 timmars väg från Ulan Bator) har det inte regnat på 3 år. Under vintern 2010 dog 12 milj. boskapsdjur i Mongoliet. Men ändå, har vi mőtt många igår & idag som modigt kämpar vidare. Skriver mer i morgon när vi kommer tillbaka till huvudstaden.

Ingvar

Förseningar händer .... men ändå finns det en rätt tid

Efter flera förseningar (första flyget 24 timmar och andra 10 timmar) är vi nu i Ulan Bator. Känns bra att vara här, men ….. nu skall det bli ljuvligt att sova. Ingvar

Och jag njuter....

Medan vi följer Ingvar och svåger Rune i tankar och böner så passar jag på att njuta av en ledig helg. Ledig från sjukvård och resande i församlingar. Njuter av att finnas till, i vår egen trädgård, doftande den redan utslagna syrenbusken. Njutande av solen och fågelkvitter. Att få påta i sina egna grönsaksland och rabatter att få måla på väggarna i vårt eget hus, det är fantastiskt.

En mås har fattat tycke till mina kaffepauser och kommer svävandes så fort man satt sig ner. Lunkar runt så nära som 3-4 dm. Rätt fascinerande. Annars är man uppväxt med attityden här på västkusten att måsar är ett fult, störande och skränigt väsen. Här 'mås' det bra.

Kram

Anna

På väg genom Peking

Vi är nu i Peking på väg till Mongoliet. Det är 27 år sedan jag var här sist. Då var vi hela familjen och …. Kina har verkligen globaliserats. Jag kan tyvärr inte härifrån nå vissa www sidor som t.ex. facebook och blogspot. Så jag ber Anna skriva in detta, så ni kan hänga med.

Även om globaliseringen är stor över världen idag, så finns det regionala olikheter i hur folk tänker och handlar. Värdefullt att lära känna kort hur det är nu för tiden här i Kina innan vi, i morgon bitti, åker vidare till Mongoliet.

Ingvar