Vilken härlig dag!
Idag hade jag tänkt att vara ledig. Laddade för att inte ta på mig några uppdrag. Men så ringde en god vän och ville visa sitt nya hus. '' Har ni kanske någon ny missionär till Ubon som vill hyra''? Å, vad jag önskar vi hade några nya missionärer till Ubon.
Vi kom hem efter att ha gjort lite ärenden, köpt födelsedags presenter till vår lilla gäst 7 år vars mamma och pappa jobbar i landet på andra sidan floden. Hon är här med mamma o pappa för vila och läkar besök. Och har inga kompisar att fira sin 7 års dag med. Men vi ska fira, imorgon!! Familjen kom över till oss och vi fastnade ett par timmar i samtal och delade livet och bad tillsammans. Tänk vad fint att ha familj från alla möjliga hörn i världen. Och Ingvar plockar fram sin favorit dialekt med 'huvud sidknyck' och den satt perfekt!
Och så var det Wilawan, vår Pionjär arbetare, som också fyller år och jag ville så gärna träffa henne. Ville så gärna uppmuntra henne. Vet att hon aldrig har råd att köpa sig något fint. Hon lever otroligt knapert. Denna modiga lilla kvinna. Hittade en tröja och en fin blus på Mango. Fint nog för en liten ajarn. Köpte också en liten tårta. Hon bor i byn Bung Malaeng 3 mil utanför stan. Jag visste att hon har haft minst 2, kanske 3 gudstjänster redan idag för att det ska passa byborna som inte kan komma samtidigt. Så Wilawan är säkert trött.
Men hon bubblade av tacksamhet och upprymdhet för allt Gud gör i Bung Maleang. Varje vecka kommer människor till tro genom under och tecken. Hon säger: Ajarn jag tror det är väckelse här.
När jag då jämför det med hur det varit här i Isaan ända sedan evangelium kom till Thailand för 180 år sedan, har denna sida av Thailand varit allra mörkast och väldigt få har blivit kristna. Nu är det skörde tid. Men vi saknar skörde män och kvinnor. Jag skulle vilja ha många Wilawan.
Kram Anna
Idag hade jag tänkt att vara ledig. Laddade för att inte ta på mig några uppdrag. Men så ringde en god vän och ville visa sitt nya hus. '' Har ni kanske någon ny missionär till Ubon som vill hyra''? Å, vad jag önskar vi hade några nya missionärer till Ubon.
Vi kom hem efter att ha gjort lite ärenden, köpt födelsedags presenter till vår lilla gäst 7 år vars mamma och pappa jobbar i landet på andra sidan floden. Hon är här med mamma o pappa för vila och läkar besök. Och har inga kompisar att fira sin 7 års dag med. Men vi ska fira, imorgon!! Familjen kom över till oss och vi fastnade ett par timmar i samtal och delade livet och bad tillsammans. Tänk vad fint att ha familj från alla möjliga hörn i världen. Och Ingvar plockar fram sin favorit dialekt med 'huvud sidknyck' och den satt perfekt!
Och så var det Wilawan, vår Pionjär arbetare, som också fyller år och jag ville så gärna träffa henne. Ville så gärna uppmuntra henne. Vet att hon aldrig har råd att köpa sig något fint. Hon lever otroligt knapert. Denna modiga lilla kvinna. Hittade en tröja och en fin blus på Mango. Fint nog för en liten ajarn. Köpte också en liten tårta. Hon bor i byn Bung Malaeng 3 mil utanför stan. Jag visste att hon har haft minst 2, kanske 3 gudstjänster redan idag för att det ska passa byborna som inte kan komma samtidigt. Så Wilawan är säkert trött.
Men hon bubblade av tacksamhet och upprymdhet för allt Gud gör i Bung Maleang. Varje vecka kommer människor till tro genom under och tecken. Hon säger: Ajarn jag tror det är väckelse här.
När jag då jämför det med hur det varit här i Isaan ända sedan evangelium kom till Thailand för 180 år sedan, har denna sida av Thailand varit allra mörkast och väldigt få har blivit kristna. Nu är det skörde tid. Men vi saknar skörde män och kvinnor. Jag skulle vilja ha många Wilawan.
Kram Anna
