Thailand: Svårt land att arbeta i!

Utan tvekan är Thailand ett av de svåraste länderna i Asien att arbeta i:

• Fysisk, är det lätt att bo och leva här. Alla ler och är hjälpsamma i ”The Land of Smiles”. Men det verkar som mycket leende och skratt är pga. osäkerhet och inte pga. glädje därinne.
• Andligt, är det öppet. Alla söker andliga verkligheter och har inga problem med att komma till kyrkan, men alltför många försvinner lika snabbt som de kom.
• Mentalt är troligtvis Thailand det mest komplicerade land i Asien vi arbetar i. Man vet aldrig vad som pågår där inne. Hjärtan är stängda, medan munnen ler. Att utrycka känslor, åsikter, vilja etc. är man inte van vid. Djupt sårad där inne, kan man med ett stort leende dra sig undan och försvinna.

Att fortsätta med ett öppet hjärta och söka öppna raka relationer tillsammans med goda vänner, som fortfarande inte vågar vara öppna – det är en stor utmaning i Thailand.
Ingvar

Tree of Life Retreat på Juniper Tree

Tree of Life har haft sin årliga retreat på Juniper Tree i CM fredag-lördag. Alla team medlemmar utom 2 var med. Storartat! De nya kommenterade efteråt: Den här gruppen är så varm och vi känner oss väldigt välkomna. Det känns som ett bra betyg på ett team som är rätt sammansvetsade redan: Det är en konst att bevara öppenheten mot nya tillskott. Det krävs kärlek som inte söker sitt och en trygghet i sina roller. Sidney kom och fick oss att öva oss i uppmuntran av varandra på fredag kvällen. Nyttigt!! Det kändes som många var svältfödda på att höra något gott om sig själva. 

Ingvar plockade fram Saul som gömde sig bakom prylarna(trossen) och uppmanade till fortsatt frimodighet. Retreaten blev en välkommen uppmuntran till dem som annars ger ut så mycket till andra. Jag delade om vikten att finna tid att befruktas av Guds kärlek, som är det mäktigaste vapen vi har, annars blir vi som gångjärn utan smörjmedel och motorer utan olja. 

Vi ber om vishet när vi nu planerar för School of Healing Prayer Ministry inom de närmaste månaderna.

Hur kom han in där?

I torsdags sände vi ut vårt rundbrev Sida-vid-Sida (1:a kvartalet 2008) och ett litet a smög sig in i ordet stan. Överskriften längst ner på sidan 2 blev: ”1/3 Att trivas i satan". Brrrrrrrr. Det skall ju vara ”1/3 Att trivas i stan”. Bloggen är rätt men kopieringen från bloggen in i rundbrevet blev fel, ... ett stort fel.

Va skönt att man har goda vänner som hjälper till att upptäcka den onde när han smyga sig in. Tack Roland Lövgren som hjälpe oss att ”….fånga rävarna åt oss, de små rävarna som fördärvar……) HV 2:15. Uj, Uj, va lätt den onde kan smyga sig in. Vi behöver verkligen varandra. Men nu är han upptäckt och bortagen från stan …. I alla fall i vårt rundbrev.
Ingvar

Barns behov av glädje och hjälp att sörja

Fyra tisdagar har Ooy och jag spenderat på the Well  och fått del av bra undervisning bland annat om barns behov att komma tillbaka till sitt glädje centrum när det drabbats av trauman etc,om barnens behov av bindningar  el. “attachments” för att utvecklas känslomässigt och om hjälp med att sörja i situationer av förlust etc.

I och runt Chiang Mai finns många barnhem och skolhem och det finns ett enormt behov av kunskap och av sunda, barnarbetare eller socialarbetare. Eftersom miljön runt om inte är speciellt beskyddande för barnen.

Chiang Mai är verkligen ett resurs centrum för Asien Regionen för det vi kallar för Member Care. Det är kul att se att stadens profetiska kallelse blir allt mer uppfylld.

Nu laddar jag för Tree of Life’s retreat som börjar på fredag.

Kram

Anna

”Pastor S. smittan”.

Idag var jag på styrelsesammanträde för samarbetet K-C-C, som driver och utvecklar ett effektivt och betydelsefullt arbete i Laos (och delvis i Thailand) bland en av nyckelfolkgrupp i Laos, som kallas K-h-m-u. Detta folkslag lider mycket förföljelse. Just nu sitter 8 kristna ledare i polisarrest. Många är fattiga. Samtidigt händer mycket positivt bland detta folkslag.
Pastor S. som leder arbetet, är född i Laos, flydde till Kanada, men bor nu här i stan. Han kan verkligen tända och entusiasmera andra, mitt i alla problem. Man blir verkligen glad när man är med Pastor S och hans fru. Deras kärlek till Gud och människor är äkta och utan tvekan högst smittsam. Jag känner mig starkt smittad av ”Pastor S. smittan” efter dagens styrelsemöte. Om den kan spridas över w.w.w. så ta emot den!
Ingvar

Påsken 2008

Önskar er alla en innehållsrik Påskhelg.
Ingvar & Anna

Skärtorsdagen och Omsorg.

I tisdags var jag på ”The Well”, som förser med personalvård, själavård, omsorg och träning för missioner, organisationer, kyrkor och individer. Behovet av ”Member Care” ökar.

I tidningen Dagen (14/3) kan man läsa hur Sten-Gunnar Hedin nu skall kombinera sitt chefsjobb som missionsföreståndare för Pingst med att också vara Omsorgspastor. Han vill ”.....ha fötterna i församlingsmyllan”.

Jesus hade verkligen sina fötter i ”myllan”. På den första skärtorsdagen visade han sin yttersta kärlek till sina lärjungar och tvättade deras smutsiga fötter. Han sa: ”…saliga är ni om ni också gör det”.

Att vara med i en Rådgivningsstyrelse på ”The Well” och kan på olik sätt jobba med omsorg, personalvård och träning är både krävande och inspirerande. Men, visst blir man glad där inne när
a) man kan ge omsorg till de som behöver omsorg – för att över huvud taget överleva, men framför allt:
b) man kan ge omsorg till de som ger omsorg – för att Påskens uppståndelsekraft skall multipliceras..… mitt i dagens samhällsmylla.
Ingvar

Pakistan och en 40 dagars pakistanare.

Att ha arbete i Pakistan är en stor utmaning. Redan på Pakistans ambassad i Bangkok hårdnar det till. Den är utan tvekan den tuffaste ambassaden jag har att göra med. Mer och mer dokument behövs, men….. något annan saknas, som inte sägs på ett språk som jag förstår. Ett ord kan ju vara det som börjar med mut…. Det är inte många som vill till Pakistan dessa dagar, så kanske mannen i luckan har fått lönesänkning?

Ett 40 dagars pakistansk litet barn, som bor i Thailand med sin pakistanska mamma och sin pakistanska pappa var också där för att få ett dokument för de Thailändsk myndigheterna. Han hade också svårt att förstå vad de ville ha. Denna lille fine pakistanske killen sa till mig, på kroppsspråket, medan han låg där i pappas och mammas famn och sov hela tiden jag var där 3 timmar: ”Gör som jag: Låt Farsan göra jobbet!”

Först satt jag där och hela mitt inre jobbade hård, men efter hans tilltal blev det lugnt där inne. Wow...…det finns: In-Service-Rest, även när man jobbar med Pakistan!
Ingvar

En söndag i Chiang Mai.

Idag blev det mer ”celebration” i Thai församlingen Acts på fm och mer gemenskap i Khmu församlingen på em. Khmu folket finns huvudsakligen i Laos. 4 ledare från Laos var med och berättade om hur församlingarna i Laos både kämpar och växer. Så totalt olika gudstjänster, men ändå så lika.

Som heltidsarbetare i församling och mission satsar man hårt på att hjälpa alla andra att växa till i sin tro. I EFK har vi ju en hög målsättningen: ”Växande församlingar förmedlar hela evangeliet till hela människan över hela världen”. Men även då behöver man ju själv också ta emot och vara inför Guds tron och sitta i Pappas knä och få påfyllning där inne.

Och… om en stund kommer Anna tillbaka från Surin. Hon behöver nu några vilodagar efter 2 super intensiva veckor. Söndagen 080316 har varit givande.

Ingvar

...... trots svårigheter: Ge inte upp!

Vi besöker många och många besöker oss. I morse tog jag Anna och Anita Barker Andersen med team till flygplatsen efter 7 dagars samlingar i och runt Chiang Mai. Flera berättar efteråt om upprättelse och helande. Många sa de var styrkta av: ”Ger inte Anita upp - behöver inte jag heller ge upp!" Och…. de fick nytt mod. Många Thai ger lätt upp när de får problem och försvinner modlösa, men (förståss) med ett leende på sina läppar.

Anita, som bara har 2% syn, har gett oss mycket gott. Jag sitter nu ikväll ensam här hemma (Anna är med dem till Surin) uppmuntrad av hennes besök och funderar på hur det hela fungerar. Min summering av Anitas besök blir: Trots egna svårigheter Ger hon Ut mycket gott, som resultatet i att andra blir helande inombords och inte behöver Ge Upp. Kan något gott komma från Uddevalla? Ja verkligen!
Ingvar

Vägen till Frihet

Hemma i Chiang Mai igen och full fart. Anita Barker med maken Erik och team från Sverige gästar oss och vi har redan hunnit med att samla 40-talet förebedjare en halvdag, på The Well, och 2 dagar med flera hundra deltagare från olika församlingar med undervisning om nycklarna till helande och frihet. I denna härliga folkgruppen thai, brukar fysiska helanden inte vara vanliga, men vi har fått se en hel del trosstärkande helanden. Tree of Life teamet har jobbat hårt på alla samlingarna och jag tackar Gud för härliga medarbetare.
Imorgon fortsätter gruppen till Omkoi 10-12e, sedan till Surin i öster 13-16e. Tack till er som kommer ihåg oss inför tronen.
KRAM Anna

Borta bra men hemma bäst....

….. även för en missionär. Tack för förbön och ni som stöttade EFK med extragåvor till kostnaderna för Annas Bd resa.

Nog hittade vi glädje i BanGLADesh bland gamla och nya vänner… mitt i den nöd som finns. För att överleva verkar bengalerna värdesätta vänskap högt och det kändes givande att som fd B-desh missionär åter knyta kontakt med dem. Ålder och avstånd påverkar oss men, när man möter gamla bekanta med blicken framåt, då lyfter det. För att undvika: ”No Root – No fruit” så blir man uppmuntrad av att hitta sina rötter, som fortfarande är där och som nu bär frukt.

Även om man är glad där inne efter 17 intensiva dagar i Bangladesh och i Kolkata så är kroppen trött. Och det är helt underbart att komma hem till 4/2 Soi 10, Thanus Pong Road, Chaing Mai.

Ingvar

Hitta mitt Kolkata

I boken ”Den oemotståndliga Revolutionen” (Shane Clainborne) finns ett kapitel: ”Hitta ditt Kolkata”. Nog kör vi alltför ofta efter metoden: ”Gräv ner det svåra och hoppas det skall stanna där.”
Men att fly vårt verkliga Kolkata ger verkligen ingen revolution i våra liv. Det är först när vi vågar ”hitta vårt Kolkata” tillsammans med Jesus, som våra största förluster i livet blir våra största tillgångar.
Och ”by the way”….. varför skall vi måla upp ett grymt och smutsigt Kolkata? Kanske Kolkata innehåller mycket gott och positivt, som jag kan hitta även idag i Kolkata bland järnvägsbarn och andra?
Hälsingar från mitt Kolkata
Ingvar

Att trivas i stan.

Min uppväxt, tills jag var 15 år, var i och runt pappas ICA affär i Dalsland. Sedan dess har jag bott mest i städer, som här i Dhaka i 12 år. Antingen är jag miljöskadad eller har Gud gjort något i mig för: ”Jag trivs i stan.” Inte med avgaser, bilköer och ”synden i stan” (den finns ju på landsbygden också) men med att bo i städer och ha uppdraget att se Guds rike växa i förstäderna.

Urbaniseringen är just nu enormt stor och miljoner tvingas in i städerna för att överleva, inte minst här i Bangladesh. För mig som Asienmissionär är den stora utmaning att se församlingar grundas i Asiens många förstäder så: ”… och det blev stor glädje i den staden.” De Glada Nyheterna om Jesus innehåller en himmelsk glädje även om man lever och arbetar i stan. Hälsningar från förstaden Banani i Dhaka genom
Ingvar