Öppet brev till unga missionärer.

Kära unga missionärer,
Jag måste skriva till er: Ni behövs i dagens mission! Millioner människor söker efter hjälp att hitta vägen till den Levande Guden och vägen till ett värdigt liv. För att de skall få bönesvar behövs ni unga så vi tillsammans kan se ett nytt sätt att arbeta i ett nytt Asien. Vi 55+ behöver er för att arbetet skall utvecklas. Förlåt oss att vi alltför oftast begränsat er och även hindrat er att "blomma" i era gåvor och kallelser. Vi behöver varandra i detta stora arbete.

När jag ser behoven, vad som hänt, och alla nya utmaningar är min bön att ni unga skall GÅ UT för att kunna GÅ IN mitt i det unga Asiatiska samhället och att vi 55+ skall göra plats för er, så nya former av missionsarbete kan ta form.

Unga missionärer ett är säkert: Vi 55+ väntar på er! Och utan er unga – mitt i ett ungt Asien - kommer ”Transformation of Communities” att gå mycket sakta.

"Våga stora ting för Gud.
Vänta stora ting från Gud".

Välkomna! Med vänlig missionshälsning från
Ingvar

Oj.... en hel vecka har gått!

"Inga nyheter är goda nyheter" sägs det. Man kan lätt tro att tystnad är på grund av problem. Men trots cyklonen i Burma och jordbävningen i Kina med miljoner drabbade, trots människor som mår dåligt och att det denna veckan varit massa extrajobb - har veckan varit bra. Mitt i allt finns underbara människor, viktiga uppgifter och ….. livet är intressant. Vissa tider är det många stora händelser, som ger starka upplevelser, men andra tider blir det mer, in i vardagen:

IMPLANTATION – att själv va planterad vid Guds vattenbäck.

IMPARTATION – att ”ge över” till andra allt gott och fint man fått från Gud själv.

IMPACT – att upptäcka i samhället och i individer att Guds rike multipliceras.

”…hoppet bedrar oss inte, ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan….” Rom 5:5 Ingvar

Vän med klockan! Är det möjligt - nu för tiden?

Jag är nu på en Khmu Gudstjänst och ett 20 tal Khmu har just nu ett gruppsamtal över Lukas 8:1-15. Även om jag inte kan hänga med på Khmu-språket, så blir Guds ord levande och jag styrks.

Visst behöver man ny styrka när man med åren får mer ansvar och flera uppgifter. Man önskar – nu för tiden - att klocka skulle ha mer än 24 timmar per dygn.

Det är lätt gjort att få för mycket arbete och bli jagad av klockan. Man kan också falla in i ett dåligt beteende då man alltid (och till alla) vill säga: ”Jag har såååå mycket arbete.”

Mitt i "för mycket arbete" kan man bli förblindad och börja springa fortare och fortare - i cirklar. Bönen blir då:
”Gud sänd mer arbetare till skörden!”
"Gud sänd mig medarbare som kan varna mig!"

När jag sitter här bland dessa ivriga och tända 20-talen Khmu från Laos går det upp ett ljus: ”Detta är ju bönesvaret. Här finns arbetarna för skörden”. T. ex han som sitter intill mig bor och arbetar i Luang Prabang. En annan bor i Odom Sai, där 8 kristna ledare fortfarande sitter i fängelse.

Va bra jag tog mig tid att gå hit till Khmu Gudstjänsten idag, så jag kan bli välsignad av att välsigna dem och delegera till dem. Det går mycket lättare att vara fler och att ta raka vägen framåt och inte jaga i cirklar, där man sliter ut sig själv …. och andra.
Ingvar

Söndagen 25e: Bön för Indien

I Indien har vi ett aktivt och växande samarbete med ASSI. Denna missionsrörelse har utlyst en bönedag för Indien och för deras arbete söndagen den 25:e maj. Tacksam för era förböner för detta viktiga och på många platser tuffa arbete.
Ingvar

Tree of Life's Styrelse

Den 11 maj, formades styrelsen för Tree of Life Ministry, Thailand. Yipee!! Vi är så tacksamma att de 4 ledare vi bett komma ombord utifrån, alla tackade ja. Alla har ett hjärta för denna typ av arbete. För vår Ledar Grupp var det nervöst, men allt gick bra. Vi har jobbat hårt i drygt 2 år, och vi är mer enade över vision och målsättning och förstår lite bättre vilken kapacitet vi har. Nu var det dags att ge organisationen en tydligare struktur. Vill du veta mer vad Tree of Life sysslat med sedan januari 2006 kan du skicka oss en email.  

Anna

Tillbaka från Himlen

6-700 barn i Omkoi som prisar Gud med hela sin varelse, det är härligt. Där finns inga spärrar.

Vi vuxna har så mycket som binder oss -vad ska hon säga, tänk om jag gör fel, kolla den hur den bär sig åt... etc. 

En av mina vänner såg en syn här om veckan, av en orkester. "Sakta fylldes den mörklagda estraden av musiker. Alla spelade på osynliga instrument. Ju fler som spelade desto ljusare blev estraden. Dirigenten var Jesus. Det var bara EN person som publik: Pappa Gud. Om någon musiker  blev mer intresserad av hur andra spelade, eller kritiserade de andra, då blev tonerna falska. När alla fokuserade på Dirigenten och spelade sitt instrument, plötsligt såg man då som på stora video skärmar, den ena händelsen efter den andra där Pappa Gud griper in i situationer av olika slag." 

Jag tänkte: -Tänk om vi skulle bry oss lite mindre om hur andra spelar, och sluta kritisera, då kanske det skulle bli lite mer resultat av vårt arbete. Om vi alla fokuserade på Dirigenten skulle musiken göra Pappa glad och det kanske skulle hända lite mer och vi kanske skulle få se mer av Pappas mirakel. TÄNK OM!

Kram

Anna

  

".......nu kan jag tänka"

Jag läste i tidningen Dagen (gårdagens nummer) ett bra citat av Mariam:
– Jag tror att en av de största fördelarna med ökad läs- och skrivkunnighet är den förbättrade självkänsla den för med sig. I
många fall är det viktigare än själva kunskapen. När de är klara med utbildningen säger många ”nu kan jag tänka”.

Ingvar

"Nargis" och nästa Katastrof.

Orkanen Nargis gick först rakt mot Chiang Mai, men gick sedan mer norrut längst gränsen till Thailand. Det regnade här mer än vanligt, men vi hade ingen storm.

I går kväll frågade en CNN reporter en hjälparbetare i Bangkok: ”Vad kan vi göra?” Hans svar var: ”Ge pengar till de organ som arbetar där.” Och visst behövs det mycket pengar vid katastrofer.

I Asien arbetar vi i 14 länder, men inte i Burma (Myanmar).Vi har kontakter med andra som jobbar där. Visst har vi samma frågar som CNN reportern: Vad kan vi göra?

Under en katastrof behövs: HJÄLPINSATSER med Pengar och Personal. Men också Förbön och Engagemang.
Efter en katastrof behövs: REHABILITERING både fysiskt, mentalt (Trauma bearbetning) men också socialt. Förtryck kan inte råda där man hjälper varandra.
Inför nästa katastrof behövs: KATASTROF-BEREDSKAP. Utan att ha olycksfobi är det viktigt att vi inser att Nargis inte är den sista katastrofen.

Vår bön är att mitt i förödelse och lidande i Burma skall ”rätten flöda fram” så de förtryckta i detta land släpps fria.

Ingvar

Till barnläger i Omkoi

Nu bär det strax av till Omkoi igen. Denna gång ett barn läger med ca 7-900 barn o ungdomar.

Dessa barn som haft starka upplevelser med Jesus, och besökt himlen och fått se helvetet också. Efter det kan de inte sluta att be för de som inte känner Jesus och berätta om Honom som kan ge evigt liv. De ber och fastar. Vi vuxna kommer till korta. 

Jesus inbjuder oss till sitt rike, men säger att  vi måste bli som barn. Jag vill lära mig mer av barnen i Omkoi. Jag ska berätta mer när jag kommer ner igen. -från himlen.....?  :-) Nej, från Omkoi, eller är det kanske himlen på jorden!       Kram Anna

Glädje och tårar

Två bilder som säger mycket om Tree Of Life.

Frambära det glada budskapet.

En barnhemskille behövde en "mamma" och en "pappa" som han kunde gråta med.

Ingvar

PAPPA målar himlen!

Tänk dig att Far doppat handen i flytande härlighet, som hade alla regnbågens färger i en skrud av intensivt lysande neon.

Tänk dig att Chiang Mai är täckt av en genomskinlig kupol.

Och Far lät sin härlighets-drypande hand för ett ögonblick röra vid kupolen.

Tänk dig att det lämnade Fars strålande härlighets handavtryck i skyn.

Vi såg det!!! Vi ville 'fota' det men kunde inte stanna bilen just då. 

Men det har lämnat ett avtryck på våra hjärtan.

Tänk dig att det är just detta Far gör i Florida, USA just nu!

Jag frågade Far för ett par dar sedan- "måste DET överföras av någon."

Jag tror Hans svarade NEJ, och påminde om vad som hände -94. 

När en våg av Fars härlighet gick över världen. 

Vi blev drabbade när vi inte ens visste att det hade ett namn. 

Men vi var hungriga och Far rörde vid oss med den där härlighetshanden.

Allsmäktige Far kan göra det igen! Vill vi ha det?

Hungrar vi efter Hans härlighets-drypande handavtryck på våra liv?

Jag hungrar!  

I Fars Kärlek!

Anna 

ED mitt i SwEDen.

Härom kvällen hade vi en trevlig Eds kväll med Lilian & Leif Tybell och Per Kronlid. Ed i Dalsland (kommunen kallas Dals-Ed och har bara 4 840 innevånare) är inte geografisk i Sveriges centrum, men ligger mycket centralt till när det gäller att sända ut missionärer. Jag är tacksam för min uppväxt i Ed, där Gud kallade mig till missionstjänst och där flera, födda i Dals-Eds kommun, inspirerade mig till mission:
Hilda & Albin Sonell, Kongo
Kalle & Inga Messing, Kongo (Inflyttad)
Frank Renström, Indien
Ingemar Martinsson, Slaviska Missionen/Ljus i Öster
Anna Maria Jöngren, Kongo
Agneta Magnusson, Indien, Bangladesh. (Inflyttad)
Per Kronlid, På Logos, Indien, Wycliffe i Nordafrika. Nu är han Missionsföreståndare för Folk & Språk (Wycliffe) i Sverige. När han åkte ut med OM i slutet av 60 talet och början på 70 talet tände han mig verkligen för mission.
Lilian & Leif Tybell, Indien, Bangladesh, Sri Lanka, Vietnam och Thailand.
Rune och Maria Karlsson, Papa Nya Guinea, Bangladesh och Indonesien.
Rune & Birgitta Fredriksson, Japan
Lars-Evert & Emma Wikholm, Nepal

Ytterligare Edsbor, som vi inte haft så mycket kontakt med, har och är engagerade i mission.

Även om vi inte nu bor i Ed så är jag tacksam för mina rötter där och alla Edsbor, som på olika sätt hjälpt mig på vägen. Vi behöver våra rötter annars blir det: No Roots = No Fruit.
Ingvar

Ny Regionledare för Asien.

”Tack Kjell för din insats som Regionledare i Asien under 10 år. Vi har uppskattat din tjänst, din vänskap och det har varit en förmån att samarbeta med dig.” Kjell är kvar i Asienarbetet tills mitten av augusti. Visst kan man ha frågor när det blir förändringar, men det är också spännande med nya kapitel.

I dag är Owe Anbäcken huvudansvarig för EFKs arbete i Asien. ”Känn dig mycket varmt välkommen Owe in i Asienarbetet. Vi ser framemot att ha dig som vår nye "boss" och Regionledare för Asien. Och visst tycker vi att du har valt en bra plats att starta ditt engagemang i Asien: Hos Mariam, Phil och Jakob i Mondolkiri i Kambodja - längst ”Ho Chi Minh Leden”.

Ingvar

Färgen på min 1:a maj krage är... rutig.

Idag på 1:a maj har jag varit till Immigrationsverket och flyttat över mitt Thailands visum till ett nytt pass. Först trodde vi detta statliga kontor skulle vara stängt idag men ….. det är det inte. Orsaken lär vara att de som arbetar där inte vill bli klassade som arbetare (Labours) utan som Tjänstemän. Inte vara “Blue collar employee” utan “White Collar employee”.

Så är min krage vit eller blå? Kanske jag kan gå i en kraglös T-shirt så behöver jag inte välja? Lösningen kanske är att jag tar på mig en ”missionärskrage” så vet alla. När jag kollar på mig själv just nu, så ser jag att jag har på mig en rutig krage.

Jesus sänder oss ut i världen, som arbetare (Gr. = ergates) till sin skörd. Samtidigt är vi Guds barn. Detta är spännande: Jag som missionär måste kunna relatera och arbeta bland de som har Vit Krage och de som har Blå Krage. Jag är en: Servant-leader... och passar därför inte alltid in i olika klass system.

Och visst skulle jag kunna ta ledigt idag: Det är ju också Kristi Himmelsfärdsdag. Och då är det hjärtats ”krage” som betyder något….. och inte färgen på skjortan.
"... Jesus lyfte upp sina händer och välsignade dem. Och medan han välsignade dem...." Luk 24:50

Ingvar.