”Jag är svensk”. Omedelbart räckte han fram sin hand och blev överväldigande av tacksamhet. Först fattade jag inte varför, men 
så berättade han: ”När Tsunamin kom (26e Dec04) hade jag just tagit ombord ett svenskt par i min Long-tail båt. Hon var gravid. Vi skulle börja åka när plötsligt vattnet försvann och vi blev fast på botten. Men efter 2-3 minuter kom vattnet tillbaka och det höjdes inom några minuter upp omk 2-3 meter över centrala Phi Phi”. Jag förstod att Durak och de 2 svenskarna måste ha haft en mycket dramatisk överlevnadsupplevelse i deras lilla ”Ark” medan 11 000 dog(sa han) runt omkring dem på Phi Phi Island den morgonen. Duraks fru, hans dotter och hans farmor dog i vattenmassorna. Han var djupt berörd, där vi stod mitt bland nya turister, som just kom iland från en båt, som lagt till.Många turister kommer nu till Phi Phi öarna och det byggs, som aldrig förr. Man undrar: Utvecklas vi människor mest ”den hårda vägen” eller ”den mjuka vägen”?
Visst önskar vi helst av allt utvecklas på ”den mjuka vägen” under normala och fredliga omständigheter där vi bygger upp oss själva och fungerande skydd, men också får andligt skydd, för att undvika: Kriser, Katastrofer och Krascher.
Tsunamin dec04 innebar att omk. 225 000 personer dog i 11 länder och miljoner drabbades av stor misär. Jag deltog 2 omgångar i hjälparbetet i Sydindien. Att nu 3½ år efteråt också möta människor här i Sydthailand, är en utmanande. Hur många andra som Durak och de 2 svenskarna räddades in i hans Ark 26e dec 04, glömde jag fråga Durak idag.
Det finns många som just nu drabbas av förödande tsunami-kriser runt omkring oss. Vi kan med stor tacksamhet bli räddade, men också rädda andra in i vår lilla Ark.
Ingvar
