Den 17e mars ansökte jag om Pakistan visum i Bangkok och ”mannen i luckan” va mycket besvärlig mot oss alla som behövde hans hjälp inklusive en 40 dagars gammal pojke. I bloggen 20:e mars skrev jag:
”…….Denna lille fine pakistanske killen sa till mig, på kroppsspråket, medan han låg där i pappas och mammas famn och sov hela tiden jag var där 3 timmar: ”Gör som jag: Låt Farsan göra jobbet!”
Först satt jag där och hela mitt inre jobbade hård, men efter hans tilltal blev det lugnt där inne. Wow...…det finns: In-Service-Rest, även när man jobbar med Pakistan!”
I går ringde “mannen i luckan” från Bangkok och sa att visumet nu är klart. Så jag reser till Pakistan den 29:e juli.
Man kan ju undra varför Pappa Gud, som är allsmäktig, behövde över 4 månader för att ordna detta visum, som vanligtvis tar 3 dagar? Skall bli intressant att upptäcka orsaken... så småningom. Troligtvis var den största orsak att det tog sin tid för Pappa Gud att lära mig hur jag "låter Farsan göra jobbet". Attetyden: "Jag kan själv!" - tar sin tid att få bort.
Ingvar
