Eftersom sömnen inte ville sig på tidiga morgonen, passar jag på att kolla bloggen. Tack all ni underbara människor som ber för min Ingvar. Det är helt otroligt att läsa kommentarerna på bloggen och alla emails, sms och telefonsamtal av uppmuntran och stöd, från när och fjärran. Krisen är inte över än för Ingvar. Det här är det absolut svåraste han varit med om i sitt liv och att behöva vila är för honom som ett stort straff. Komihåget är bra men han vill inte förstå hur skadad han är. Och eftersom det mesta är osynligt blir det ännu mer overkligt. Underbara människor ställer upp runt omkring oss och servar på alla tänkbara sätt. Ofta helt obemärkt. Det är underbart att ha Ruth här. Tack för förbön. Kram Anna