korta liv påminner mig om livet. En liten "knack" och kannan är färdig för soporna. En brännande vindpust, eller inget vatten några dagar och blommorna faller av. Vi lever ofta vårt liv, blinda för verkligheten eller i övertro på vår egen styrka och förmåga att skapa oss själva ett långt och bra liv. Så kommer där en vindpust, eller en liten knack i diskhon.... så är det slut.
"För allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av, men Herrens ord förblir förevigt." 1 Pet.1:24 Gräset och blomman blir ny mull, men för kaffekannan, glaset kanske återvinns men plasten den är definitivt slut och dessutom lämnar den efter sig ämnen som är dåliga för naturen.
Men jag då? Min ande hör hemma hos Gud för jag tillhör Honom, resten blir mull...... precis som Han sa!
Visst kan det vara bra att tänka till.
Kram Anna
