Idag öppnade jag Bangkok Post och läste 2 artiklar som fångade min uppmärksamhet: ”Hoppet lever” och ”Ett budskap om Hopp”. Det var ledare i samhället som talade om hoppet. Rubrikerna gjorde mig glad och när jag läste Hebr. 6:18 fick jag själv mer himmelskt levande hopp.
Visst kan jag slicka mina sår och tycka synd om mig själv. För 6 veckor sedan låg jag medvetslös och svävade mellan liv och död. Visst kan man se på omständigheterna och bli rädd.
Men jag har 1.000 gånger mer anledning att: ”… få en kraftig uppmuntran, vi som sökt vår tillflykt i att hålla fast vid det hopp vi äger. I det hoppet har vi en trygg och säker själens ankare…..”
Och jag har 10.000 gånger mer anledning att som ledare ge hopp vidare till andra. Stormen kan vara hård men hoppets ankare och den väg Jesus öppnat för oss, håller i alla stormar.
Världen idag behöver dig och mig hur små eller stora ledare vi än anser oss vara, att tala om detta hoppet >JESUS< som inte bedrar oss.
Ha en fin hoppfull helg. Ingvar