och man känner sig stark, glömmer man lätt bort att ge den mat. Att äta fysiskt och även andligt inser man att man måste för att överleva, men att ge själen mat ….. kan kännas själviskt och onödigt.Kanske du klickade på www.ingvaranna.blogspot.com … för att se om det fanns någon mat där för din själ? ”Ja, det gör det”.
Ӏlska mig mest -
när jag förtjänar det minst -
för då behöver jag det bäst.”
Jag har tuggat på denna sanning idag. Anna broderade denna tavla, som vi har här på väggen i Chiang Mai. Denna sanning är mat för min själ …. både när det gäller att ge till någon annan men också när det gäller att själv ta emot. Kanske den bästa själsliga maten blir när man har en bra balans på att både ge och ta emot? Ingvar
