I går fyllde jag 100 dagar. Och…. Livet är underbart. Dock inte alla omständigheter. De kan ibland vara långt från underbara. Vi jobbar med många i Asien, som lever i ett helvete på jorden och kämpar för att överleva. Vi kan inte hjälpa dem med en klackspark. Det behövs mer än så för att de skall känna stöd.Anna gav mig ikväll en anteckningsbok som hon, Ruth och Barbro skrev när de vakade runt mig i januari. De tog verkligen inte min situation med en klackspark. Det var flera kritiska saker som jag inte visste, förrän idag. Oj, vad de alla jobbade hårt för mig. Jag inser mer och mer som 100 dagar gammal:
”Jag behöver både Gud och medmänniskor”. Och att ”Andra behöver både Gud och …. (kanske)mig som medmänniska”.
Jag förhärligar inte lidandet, men jag inser att kommer prövningar så kan jag växa i dem. Inte p.g.a. att jag är stark nog. Men p.g.a. att både Gud och medmänniskor är med mig.
Oavsett om jag fyller 59 år eller 100 dagar är Livet fantastiskt. Jag har ett mål:
Start Well - Run Well- End Well (Börja bra - göra det bra - avsluta bra). Men då behöver jag både Gud och andra vid min sida. Ingvar
