kan man bli irriterad på att de inte kör som de skall och ….… att andra är i vägen för mig. Men ändå … vi får inte glömma att längst livets väg är människor Nr 1. Två grupper finns där: De nya och de gamla goda vännerna.De nya. Först kan man som svensk vara ganska ”blåögd” och tro alla om gott. Med tiden kan man gå i andra diket och bli alltför selektiv. Man ser då bara en viss typ människor, som man ”orkar med”, som är likasinnade och som man kan litar på.
Men sanningen då är att vågar man inte vara öppna för nya människor blir livet torrt, projekten blir isolerade ”lådor” och församlingen växer sakta.De gamla goda vännerna. Längst Den Asiatiska Vägen har vi fått massor med underbara goda vänner, som vi uppskattar och inspireras av. Till exempel:
------------------
Kjell och Sue, som vi mötte först gången 1975 i Bangladesh, när Kjell hoppade på kryckor efter en MC olycka. Han byggde då skolor med Diakonia i norra Bangladesh och Sue var sjuksköterska på ett sjukhus. De gifte sig i Dhaka och vi arbetade tillsammans i flera år.
Nu jobbar de sedan några månader i Nepal. Vi gläds för vänskapen och att de åter ger sig ut på nya vägar i ett nytt land. De kunde säkert göra lättare saker i livet. Läkaren Thomas Hale som också jobbade i Nepal skrev boken: ”Vem sa att det skulle bli lätt?
------------------------------------
Det kan ta emot att gå in i nya uppgifter och få nya vänner ..… när man är 50+. Och visst kan vi då och då bli trötta på folk. Vi alla behöver då och då andrum. Men andliga föräldrar med både mycket erfarenhet och pionjäranda behövs idag längst Den Asiatiska Vägen, i många projekt, i de nya församlingarna och bland människor ute på gatan som söker Honom som är: ”…. Vägen, Sanningen och Livet.”
Ingvar
