Har nu landat i Götet. Tänk att man reagerar på både kylan människor emellan och vädret. Färglösheten, de svarta kavajerna och busybody-attityderna. Saknar de varma leendena, vare sig de är äkta eller inte. Färgerna på både kläder och hud... Idag känns allt konstigt, men snart har man vant sig. Men själv vill man inte passa in i den svenska ramen.Det var väl att det fanns två av våra egna varma, sköna ungdomar Ruth och Benjamin som välkomnade oss. Sedan finns det så många underbara vänner oxå härhemma som vi snart får träffa igen. Härligt!
Kram
Anna