Ingvar brukar säga att han har världens bästa, eller roligaste jobb. Det skulle kunna vara lätt att tro att det är för att det är så mysigt och spännande med alla resor och nya människor o.dyl. Roligt kanske, men inte lätt. Nu har vi vinkat av Ingvar igen. Hans första långresa i jobbet efter olyckan. Denna gången är vi ännu mer medvetna om att livet är kort, och att vår tid ligger i Guds händer. Avstånden, riskerna, konsten att hantera det oförutsägbara och okontrollerbara, ställer stora krav på oss mentalt. Både för den som är kvar hemma och för den som är på resa. Det känns som att Pakistan resan kräver mer förböner för varje år som går.
Jakob(3) som satt i sin bilstol i bilen idag sa till morfar; Morfar sätta fast(bältet)! Just då formades en bön inom mig inför Ingvars Indien och Pakistan resa; ''Far, vi sätter oss nu i din bilstol(famn), slå dina armar runt oss som ett säkerhetsbälte.'' Då känns det som tryggheten landar inom mig igen.
Min oro hjälper inte varken Ingvar eller mig. Oron kan inte bevara Ingvar. Så jag beslutar mig för att förtrösta på honom som har allt under kontroll.
Tack för förböner
Anna
På fotot: Mariam och Phil förbereder barnen på hur det blir att flyga till Kambodja i morgon.
