Att just nu se TV nyheterna med nya terroristattacker i Pakistan är fruktansvärt. Jag var där och deltog i arbetet bara för 4 veckor sedan ….... och mötte då många underbara människor, som är fredliga och vänliga. Samtidigt såg jag då också, med egna ögon, att landet har enorma problem när det gäller infrastrukturen. Vägar, elström, utveckling osv. var mer eftersatt än tidigare. Också rådde en stor fruktan och rädsla bland vanliga människor. Alla vill lämna landet.
Visst brottas jag med tanken:
Är det dags att vi lämnar vårt arbete där?
eller
Skall vi nu satsa mer?
Att överge människor när de har det som sämst …. det är inte vår modell. När system blir omänskliga så känns det viktigare än någonsin ..... att att se individer. Se människan. Då kan inte jag ge upp...... även med Pakistan! Ingvar
