Vi missionärer är priviligerade med mer frekventa ''tider för att kasta bort'' än vad de flesta av oss har. Vi kan bära det som en börda eller en missionärs-pina, eller vi kan välja att se det som något positivt.
Vi tvingas att göra vad de flesta av oss måste göra för våra föräldrar när de har gått över gränsen. I så fall så hjälper vi våra barn att få bort det som är onödigt skräp innan vår tid är inne.
För familjer som våran som har rötter på många platser, är vårt hem en plats för transitions-förvaring. Prylar efter gymnasiet till högskolan, eller från högskolan till ett jobb eller från en nation till en annan. Som t.ex Salwar kamizes för besöken till Nepal, eller årsböckerna från gymnasie tiden, innan de vet var de ska slå ner sin rötter härnäst. Idag gräver vi djupt i några tunnor som stått gömda med prylar från ungdomarnas transitions-skräp. Jag visste inte ens om att de existerade. Mariam skrev på skype-chatten, ''jag sympatserings-nyser med dig''. Så nästa vecka när stan svalkar sig med att spraya varandra med vatten under ''Songkhran festivalen'' är vi mitt i årstiden för att kasta bort.
Sen är det också skatter typ '' heliga dagböcker'' och lovsångs böcker, de är ''saker för förvaring'' som man inte vill lämna varken här i Thailand eller i Sverige , så vi bär dem med oss, fram och tillbaka och de är nu en rätt stor hög!
Detta var lite från oss i det stekheta Chiang Mai.
Kram Anna
